Solveig Nellinge var bokförläggare, skribent, översättare och kvinnosakskvinna. Hon var en djärv och tongivande röst i en då mansdominerad bokbransch.
Solveig Nellinge föddes i Norrköping 1931. Fadern, Ludvig Thaning omkom när Solveig Nellinge var tre år och modern Ragnhild Thaning, född Waldén, flyttade senare med de tre barnen till Göteborg. Solveig Nellinge växte upp i ett hem där intresset för litteratur, konst och teater var stort. Hon tog en filosofie magisterexamen i litteraturhistoria och engelska vid Göteborgs universitet 1957. Efter att ha arbetat som gymnasielärare i svenska och engelska anställdes hon hösten 1958 som reklamassistent till Forums förlagschef Adam Helms. Hon flyttade från Göteborg till Stockholm med sin man Åke Nellinge.
Därefter inleddes en period med studier i reklam och försäljning. Ett stipendium från Sverige-Amerika Stiftelsen möjliggjorde en vistelse i New York hösten 1965. Under sex månader arbetade hon på flera amerikanska förlag, bland annat Random House. Hon knöt också kontakter och vänskapsband som skulle bli betydelsefulla för hennes fortsatta karriär. Året därpå gav Solveig Nellinge ut diktsamlingen Kom låt mig ge dig denna hand.
Under de tolv åren på Forum kom Solveig Nellinge att avancera till Adam Helms närmaste medarbetare. Samarbetet betecknade hon som ”Världens mest exklusiva förläggaruniversitet”. Kvinnors ställning i bokbranschen var föremål för många av Solveig Nellinges föreläsningar och tal i olika sammanhang. Hon framhöll möjligheten för kvinnliga akademiker med en humanistisk utbildning att göra karriär i förlagsvärlden och betonade vikten av att stödja andra kvinnors arbete och skrivande. Solveig Nellinge var en talangfull skribent och hennes kunskaper i engelska språket och litteraturen kom väl till pass i marknadsföringen av Forums böcker internationellt. Hon skrev också flitigt i både svenska, nordiska och engelska branschtidningar. Under åren 1964–1968 ingick hon i styrelsen för Stockholms försäljnings- och reklamförening och 1966–1968 i Svenska Reklamförbundet.
Tillsammans med Adam Helms bidrog Solveig Nellinge bland annat till jubileumspublikationerna Forumbiblioteket i sitt tjugonde år: en presentation av 112 titlar och fem år senare Forumbiblioteket: en bok om 140 böcker och 94 författare. Hon bidrog också till att Doris Lessings Den femte sanningen gavs ut 1964 och enligt Solveig Nellinge var det ”starten för hela bekännelselitteraturen utomlands”. Doris Lessing kom till Stockholm och samtidigt hade hennes pjäs Tiger premiär på Uppsala stadsteater. Solveig Nellinge medverkade till att fler kvinnliga författare kom ut på Forum, som exempelvis Charlotte Bingham, Monica Dickens, Nell Dunn och Edna O’Brien.
År 1967 tog Solveig Nellinge, tillsammans med några yngre kollegor, initiativ till att bilda den än i dag betydelsefulla Förlagsklubben där förlagsmedarbetare kunde utbyta erfarenheter och knyta personliga kontakter. Ett annat sammanhang var det internationella nätverket för kvinnor, Stockholms Tredje Zontaklubb, i vilken hon valdes in 1969. Hon var ordförande under åren 1974–1975. Att bygga och ingå i nätverk fick stor betydelse för hennes fortsatta yrkesverksamhet.
Adam Helms gick i pension från Forum i april 1971. Även Solveig Nellinge bröt upp och den 1 maj 1971 öppnade de dörrarna till Bokförlaget Trevi AB, vanligtvis kallat Trevi. Även Doris Lessing och Edna O’Brien bestämde sig för att följa med till det nystartade förlaget. De fria bokpriserna och det statliga litteraturstödet underlättade, liksom nya bokklubbar som Månadens Bok och inte minst Bra Böcker som fick stor betydelse för Trevis upplagor och blev en långvarig samarbetspartner.
De första åren skapades flera traditioner för att upprätthålla den personliga kontakten med bokbranschen och läsare. Först och främst Trevipriset, som delades ut på förlagets årliga höstfest på Blå Porten. Man bjöd in till litterära frukostar för bokhandlare och läsare. I brev till bokhandeln presenterades regelbundet böcker, recensioner och rapporter från Frankfurtmässorna. Slogans som Think Small från 1960-talet omformades påpassligt till Small Is Beautiful och Small Publishers Are In i kampanjerna för det nya förlaget.
Den första hösten gav Trevi ut 16 titlar tillsammans med Bra Böcker. Fem av dessa var deras egna, bland andra Brännpunkter: mänskligheten inför sitt ödesdecennium av miljödebattören Georg Borgström och Instruktion för nedstigning i helvetet, den första av en lång rad böcker av Doris Lessing.
År 1974 kom förlagets hundrade bok och första riktigt stora succé, Sylvia Plaths roman Glaskupan. Därefter följde en lång rad av framgångsrika kvinnliga författarskap exempelvis Karen Blixen, Rita Mae Brown, Anaïs Nin, Dorothy Parker, Gertrude Stein, Märta Tikkanen, Anne Tyler och Virginia Woolf. Anmärkningsvärd är utgivningen av Anaïs Nins dagböcker i hela sju volymer med början 1975, en ovanligt djärv satsning för ett litet förlag. Därefter dokumenterade Trevi sin kvinnoprofil genom att 1977 presentera 23 av sina författare i Kvinnor skriver: en bok om några av Trevis kvinnliga författare och deras böcker.
År 1978 blev ett speciellt år för Solveig Nellinge. Edith Holdens Naturdagbok av en engelsk dam året 1906, som hittats på en vind, blev en världssuccé. Därefter kom Marie Cardinals Orden som befriar att bli en kultbok då den gavs ut samma år. Även Märta Tikkanens diktroman Århundradets kärlekssaga kom ut samma år och gjorde henne internationellt känd. I slutet av året gav Trevi också ut Solomons sång, den första boken på svenska av Toni Morrison.
Efter Adam Helms död 1980 drev Solveig Nellinge Trevi vidare i 17 år samtidigt som hon engagerade sig i Svenska Bokförläggareföreningen (nuvarande Svenska Förläggareföreningen). Men det blev allt svårare under det kommande decenniet för små och medelstora förlag att klara sig i branschen. Trots detta blev det framgångsrika år för Trevi. Doris Lessing kom till Sverige tre år i rad. En god grannes dagbok gavs ut 1985 under pseudonym och skapade stora rubriker, liksom hennes senare böcker. Den Treviproducerade Katter av Thomas Wester med förord av Doris Lessing såldes till sju länder. Lisa Althers och Gail Godwins romaner blev samma år huvudböcker i Månadens Bok.
År 1986 var det Karen Blixens år med Den afrikanska farmen: "att rida, att skjuta med båge och att tala sanning" och 15-årsjubileum för Trevi. Elfriede Jelineks första bok Pianolärarinnan kom ut, senare Lust, 1989, och De utestängda, 1992, en satsning som gav ett Nobelpris. Kvinnornas ställning inom bokbranschen började förändras och 1988 grundade Solveig Nellinge tillsammans med fyra kvinnliga förlagschefer kvalitetsbokklubben Böckernas Klubb.
Några år senare, 1991, sålde Solveig Nellinge sin aktiemajoritet i Trevi till Bonnierförlagen. Som ensam ägare kände hon att ansvaret för alla författare och för personalens framtid var för tungt att bära. Hon fortsatte som förlagschef till 1997, då Trevi blev ett imprintförlag till Forum. Att allt kan hända med böcker bekräftades 1993 då Toni Morrison fick Nobelpriset, och hennes båda böcker Jazz, 1992 och Mörkt spel: vithet och den litterära fantasin, 1993, hade recensionsdag samma dag som priset blev offentligt. Alla Toni Morrisons böcker fanns översatta till svenska utom De blåaste ögonen, 1994, som kom ut året därpå. Det går inte att överskatta den ekonomiska betydelsen av detta för förlaget. År 1996 gav Trevi ut ett 40-tal titlar med en omsättning på ca 11 miljoner och förlaget gick inte något år med förlust.
Solveig Nellinge hade en stark känsla för språk och intuition för det som låg i tiden, vilket gjorde henne till en framgångsrik förläggare. Trevis svenska utgivning speglade hennes personliga intressen och känsla för trender, livsstil och karriär. Detta resulterade i många framgångsrika författarskap.
Solveig Nellinge tvingades att avsluta sin karriär som förlagschef i förtid på grund av sjukdom. Hon behöll dock sin firma Serendipity på Barnhusgatan och arbetade de sista åren på konsultbasis som lektör och översättare. Den 1 december 1998 firade hon sitt 40-årsjubileum i bokbranschen i Operakällarens panoramasal med sina många vänner. Några dagar före jul samma år avled Solveig Nellinge och begravdes på Matteuskyrkogården i Norrköping.
