Solveig Rönn-Christiansson var svensk riksdagspolitiker och Sveriges kommunistiska partis första kvinna i riksdagen. Hon var också fackligt aktiv och företrädde Svenska Kommunalarbetareförbundet (SKAF) i Göteborg.
Solveig Rönn-Christiansson föddes i Gamlestan i Göteborg 1902. Hon var ett av tio syskon. Hennes mor var Alma Johansdotter. Hennes far Olof Rönn arbetade som lyktskötare. Solveig Rönn-Christiansson var gift med metallarbetaren och kontrollanten Bertil Christiansson åren 1934–1948. År 1933 fick paret dottern Randi.
Solveig Rönn-Christiansson började arbeta som hembiträde redan i tonåren. Senare arbetade hon på ett konditori i Göteborg. År 1925 fick hon tjänst som sjukhustvättbiträde på Sahlgrenska sjukhuset, en arbetsplats hon stannade på ända tills hon gick i pension. Det var i samband med att hon började sitt arbete i sjukhustvätten som hon gick med i Svenska Kommunalarbetareförbundet. Hon blev snart fackligt aktiv i förbundet och var ledamot i lokalavdelningens styrelse 1926–1928 och därefter sekreterare 1935. Det var inom Kommunalarbetareförbundet som hon fick lära sig politikens grunder.
Solveig Rönn-Christiansson gick med i Sveriges kommunistiska parti redan i unga år, då hon arbetade på konditori. Senare kom hon att väljas in i Göteborgs Kommunistiska Arbetarkommun där hon var hon ledamot 1930–1932. År 1936 utsågs hon till sitt partis representant i folkskolestyrelsen. Hon invaldes i riksdagen första gången i andrakammarvalet 1936 och skulle komma att sitta i riksdagen under två mandatperioder för kommunisterna, 1937–1940, och 1945–1948. I skuggan av andra världskrigets utbrott och Sovjetunionens anfall på Finland tappade Kommunistpartiet väljare i valet 1940. Då förlorade bland andra Solveig Rönn-Christiansson sin riksdagsplats. Hon tog då plats i Göteborgs stadsfullmäktige där hon var ledamot 1943–1946. Vid krigsslutet vann Kommunistpartiet tillbaka väljare och ökade sitt antal mandat i riksdagen och då invaldes Solveig Rönn-Christiansson igen.
Under sina år i riksdagen var Solveig Rönn-Christiansson mycket aktiv trots att hon inte tog plats i något av utskotten. Utskottsplatserna som var och är mycket viktiga i riksdagsarbetet fördelades proportionerligt efter partiernas mandat och kommunisternas partigrupp var ofta för liten för att tilldelas utskottsplatser. Solveig Rönn-Christiansson skrev 30 motioner under sin riksdagstid, framför allt inom socialpolitik och fackliga frågor. Motionerna spänner över olika områden som rätten till bedövning vid förlossning, lika lön för lika arbete och skolfrågor. Det var inom områden som hon hade kunskap om och erfarenhet av dels från sitt fackliga arbete, dels från kommunalpolitiken. Solveig Rönn-Christiansson ställde fem interpellationer, bland annat om förbud för folkskollärare att aga skolbarn, planläggning av evakuering vid luftanfall samt om driften av en sulfatfabrik.
I sitt politiska arbete i Göteborgs stad och i riksdagen engagerade Solveig Rönn-Christiansson sig ofta i skolfrågor och invaldes i 1945 års lärobokskommission, ett uppdrag hon innehade till 1953.
Efter sin tid i riksdagen återgick Solveig Rönn-Christiansson till sitt arbete som portvakt vid Sahlgrenska sjukhuset. Hon lämnade emellertid anställningen redan 1949 och ägnade sig därefter åt folkbildningsarbete inom Arbetarnas bildningsförbund (ABF). Hon innehade också uppdraget som nämndeman i Göteborg fram till 1953.
Solveig Rönn-Christiansson var en känd och uppskattad gestalt inom arbetarrörelsen i Göteborg där hon rörde sig både inom Kommunistpartiet och den mer socialdemokratiskt präglade fackföreningsrörelsen. Efter avslutad politisk karriär fick hon användning för sina kunskaper i praktisk politik när hon undervisade inom ABF.
Solveig Rönn-Christiansson avled 1982.