Sonya Hedenbratt var en karismatisk jazzsångare och revyartist.
Sonya Hedenbratt växte upp i Masthugget i Göteborg. Som ung arbetade hon på skjortfabriken Merkur. År 1957 gifte hon sig med pianisten Ingemar (Bidde) Bolin. De fick dottern Lena 1958.
Sonya Hedenbratt debuterade på Göteborgs danspalats Kungshall, där hennes fem år äldre bror Östen spelade piano. Hon var då bara 17 år gammal och gjorde succé med sin version av Billy Holidays Lover Man. Snart framträdde hon även på stadens andra stora dansställen som Rotundan på Liseberg och Wauxhall på Första Långgatan. År 1951 blev hon mycket uppmärksammad då hon vann en sångtävling och även blev utsedd till Göteborgs Doris Day. Själv jämförde hon sig hellre, och med rätta, med Sarah Vaughan och Ella Fitzgerald.
Karriären tog fart. Sonya Hedenbratt for till Stockholm, där hon uppträdde på Nalen med giganter som Arne Domnérus och Simon Brehm. Efter en kort period återvände hon dock till Göteborg, där hon sedan var bosatt resten av sitt liv, även om hennes karriär och berömmelse var nationell. Med sin hesa, tonsäkra och lite påstridiga röst blev hon inte bara göteborgarnas älskling utan hela Sveriges. Hon framträdde i många av tidens främsta revyer och kabaréer. Under 1960-talet samarbetade hon med Hasse och Tage och kunde ses i revyer som Konstgjorda Pompe, 1963, och Gula Hund, 1964. Hon var även med i filmen Svenska bilder, 1964. Hon spelade i Beppe Wolgers Farfars barnbarn, 1963, och Farfars gladbarn, 1965. Från 1960-talets slut och framåt förekom hon också i en rad populära TV- serier. Hon var exempelvis en central figur i den nydanande serien Partaj som startade 1969 och där en rad svenska kändisar som Carl-Gustaf Lindstedt, Margareta Sjödin och Lars Ekborg också deltog.
Populär för det stora flertalet i sin samtid blev hon framför allt genom sitt samarbete med Sten-Åke Cederhök. De uppträdde på Valand och turnerade i folkparkerna. De spelade revy på Lisebergshallen och på Berns i Stockholm. Tillsammans gjorde de de klassiska revyerna Jubel i busken och Låt hjärtat va’ me’. I den förra ingick sången Sofie Propp, som placerade Sonya Hedenbratt på Svensktoppen 1969. Tillsammans med Låt hjärtat va’ me’ har den gett henne en plats i den nationella musikkanon. Hon skådespelade även i olika TV- produktioner och filmer. Den sista var 1982 då hon spelade rollen som moster Emma i Ingmar Bergmans storfilm Fanny och Alexander.
Men Sonya Hedenbratt var framför allt en live-artist. Hon satsade inte, som många av hennes samtida musiker, på skivindustrin. Först 1978 gav hon ut sin första riktiga jazzskiva. År 1989 samlade hon en rad vänner och spelade in My best friends och 1992 kom göteborgsskivan Mamma Blå med texter av Viveca Lärn. Flera av de skivor med Sonya Hedenbratt som finns är inspelningar från olika framträdanden. Numera finns också ett rikligt urval på YouTube, exempelvis den klassiska hyllningen till Göteborg från revyn Knô daj in.
Sonya Hedenbratt avled 2001. Hon är begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.
