Sun Axelsson var en av de mest framträdande författarna i 1970-talets boom av kvinnliga självbiografier. Hennes skildring av sin uppväxt i trädgårdsmästarvillan i Slottsskogen i Göteborg har blivit en modern klassiker.

Sun Axelsson var yngsta dottern till Göteborgs stadsträdgårdsmästare Karl Edvin Axelsson och hans tyskfödda hustru Mignon. Hon växte upp i trädgårdsmästarvillan i Slottsskogen. Efter avbrutna studier i Göteborg tog hon studenten som privatist vid Enskilda gymnasiet i Stockholm 1956. Hon studerade därefter vid Stockholms högskola, blev lärare och sedermera litteraturkritiker i kulturtidskrifter som BLM och Ord & Bild, samt flera dags- och kvällstidningar som Expressen, Aftonbladet och Stockholms-Tidningen. 1963-1974 var hon gift med den engelske skulptören Michael Piper (1921-1997). Filmaren Stig Björkman brukar beskrivas som hennes livskamrat.

Sun Axelsson debuterade som författare med den naivistiska diktsamlingen Mållös, 1959. Hon fick sitt första genombrott tre år senare med den mycket speciella reseskildringen Eldens vagga, 1962. I den skildrar hon med stor intensitet och ett närmast lyriskt språk sin egen färd genom Chile i början av 1960-talet. Landet drabbar och skakar om henne med sin skönhet och sina människor. Boken är en storslagen kärleksskildring till ett land, men redan här finns den starka känsla av jagförlust och smärta som kom att genomsyra hela hennes författarskap. 1979 gjorde Sun Axelsson och Stig Björkman filmen Gå på vattnet om du kan med utgångspunkt i Eldens vagga.

I de följande romanerna Väktare, 1963, och Opera Komick, 1965, skruvade Sun Axelsson upp tonen och utvecklade den svarta surrealistiska humor som också kom att bli ett kännetecken i hennes prosa. I båda dessa romaner skildrade hon livet och de mänskliga relationerna som ett fortgående rollspel, där masker tas av och på och ingenting är säkert. Människorna befinner sig som på avgrundens rand och undergången, subjektets tillintetgörelse, är hela tiden skrämmande nära.

Efter giftermålet med Michael Piper i början av 1960-talet levde Sun Axelsson långa perioder på den grekiska ön Leros, där makarna köpte ett hus och slog sig ner för att förverkliga sina konstnärliga livsdrömmar. Sun Axelsson skulle senare, i den sista bok hon skrev, Evighetens stränder, 2001, skildra denna period som en av de lyckligaste i sitt liv. Det första litterära resultatet var dock en rasande kritisk skildring av förtrycket i juntans Grekland. Hon kallade boken Stenar i munnen, 1969, och publicerade den under pseudonymen Jan Olov Hedlund. Senare har hon motiverat valet att ge ut boken under manlig pseudonym med att ingen grek skulle ta en kvinna på allvar. Sun Axelssons politiska engagemang kom också till synes i hennes sammanställning av vittnesmål i boken Terrorn i Chile, 1974.

Sitt andra och verkligt stora publika genombrott fick Sun Axelsson med den självbiografiska romanen Drömmen om ett liv, 1978. Med den blev hon en av de ledande författarna inom 1970-talets kvinnliga självbiografiska litteraturboom. Denna bok och uppföljarna Honungsvargar, 1984, och Nattens årstid, 1989, anses allmänt som hennes främsta och ledde till både erkännande, uppmärksamhet och flera stora litterära priser.

I sina tre självbiografiska böcker porträtterar Sun Axelsson sig själv som en kärleks- och livstörstande men samtidigt värnlös och utsatt ung kvinna. Första delen skildrar hennes uppväxt i hägnet av en döende och ångestriden mor, Slottsskogens grönska och ett antal hårdhänta bröder. Vägen ut öppnas genom ungdomskärleken, poeten Lasse Söderberg, och studier i Stockholm.

I andra delen, Honungsvargar, beskriver Sun Axelsson hur hon dras in i och blir en del av det sena 1950-talets och tidiga 1960-talets etablerade litterära kretsar med mentorer och fadersfigurer som Artur Lundkvist och Åke Janzon. Bland hennes nära vänner fanns den redan då kultförklarade författaren Pär Rådström. I kretsen ingick också namnkunniga poeter som Petter Bergman och Urban Torhamn. Den unga vackra Sun Axelsson tycks ha varit något av en musa för flera av dem. I detta sammanhang träffar hon så småningom den 25 år äldre chilenske poeten Nicanor Parra och blir djupt förälskad.

Tredje delen, Nattens årstid, utspelar sig till större delen i Chile, dit den 23-åriga Sun Axelsson rest för att förenas med sin älskade. Det visar sig emellertid att han redan har en familj och inte alls är den underbare och generöse älskare han var i Stockholm. Nattens årstid skildrar ett kärlekens sammanbrott av närmast helvetiska dimensioner, men samtidigt är den också en skildring av en ung kvinnas utveckling och kamp för självständighet. Hon studerar vid universitetet i Santiago de Chile och kommer i kontakt med litterära personligheter som exempelvis Pablo Neruda. Jämfört med den reseskildring som hon skrev strax efter sin vistelse i Chile är den berättelse hon skriver om landet två decennier senare betydligt svartare.

Honungsvargar filmatiserades av Christina Olofson 1990 och dramatiserades 1997 av Dag Norgård. År 2000 gavs de tre självbiografierna ut i samlingsvolymen Ett eget liv. Tiden hade då hunnit ifatt genren och Sun Axelsson framställdes som en föregångare till den typ av autofiktion som var en stark litterär trend en bit in på 2000-talet. Som en fjärde och sista del av självbiografierna kan man läsa den redan nämnda Evighetens stränder. Samtidigt som den är en vardagsnära skildring av livet på ön Leros under junta-tiden är den också en minnesbok och hommage till den före detta maken Michael Piper och deras liv tillsammans.

Sun Axelssons författarskap är mycket omfattande. Hon har publicerat sig i många olika genrer, förutom diktsamlingar, romaner och självbiografier har hon även skrivit en rad fakta- och debattböcker. Hon har också skrivit flera böcker för barn. Den till flera språk översatta Sagan om en saga, 1987, med bilder av Sven Nordqvist tillhör de mest kända.

Sun Axelsson var en kosmopolit och hon tillbringade långa perioder i Latinamerika, Paris och Grekland. I en rad böcker skildrar hon dessa länder och platser med stor kärlek. År 1990 gav hon ut den personliga Parisskildringen Jag har en själ i Paris, med suggestiva foton av den kände fotografen Christophe Laurentin. Hon var mycket språkkunnig och kombinerade sitt författarskap med en omfattande översättningsverksamhet. Hennes tidiga översättningar av Pablo Nerudas Den mjuka orkanen, 1961, och Jorge Luis Borges Biblioteket i Babel, 1963, kom att bli betydelsefulla inspirationskällor för unga svenska poeter. Hon har även översatt mycket grekisk poesi. I samlingsvolymen Denna stjärna är för oss alla, 1979, tolkar hon bland annat dikter av nationalpoeterna Jannis Ritsos och Manolis Anagnostakis.

Sun Axelsson avled 2011.