Marie Louise Ramnefalk var litteratur- och teaterhistoriker, akademisk lärare, poet, kritiker och översättare.

Marie Louise Ramnefalk föddes och växte upp i Stockholm. Hennes föräldrar var disponent Sid Ramnefalk och hans hustru Inez. Marie Louise Ramnefalk tog studentexamen 1959. Därefter inledde hon juridikstudier men övergick ganska snart till humaniora med litteraturhistoria, teaterhistoria med mera. Hon blev filosofie kandidat 1964, filosofie licentiat 1968 och filosofie doktor i litteraturvetenskap 1974 med avhandlingen Tre lärodiktare: studier i Harry Martinsons, Gunnar Ekelöfs och Karl Vennbergs lyrik. I sin avhandling undersöker hon det didaktiska draget hos Martinson, Ekelöf och Vennberg, ett originellt perspektiv på modernistisk lyrik.

Marie Louise Ramnefalk debuterade som skönlitterär författare med en TV-pjäs 1968, Hans mellan Peter och Sven-Åke. År 1975 gav hon ut sin första diktsamling, Enskilt liv pågår. Den kännetecknas, liksom den efterföljande Verkligheten gör dig den äran, 1978, av ett starkt kvinnomedvetande, burlesk humor och fräcka ironier. Man har kallat henne "en fullblodsironiker med tycke av Karl Vennberg och T.S. Eliot". I den följande diktsamlingen Någon har jag sett, 1979, där hon skildrar en älskad makes för tidiga bortgång, hålls den starka sorgen och förtvivlan i schack av samma stilmedel. Hon saknar exempelvis synen av sin mans kalsonger där de brukade virvla kring med hennes trosor i tvättmaskinen. På ett lågmält och ofta humoristiskt vis skildras de känslor som väcks efter den älskades död. Diktsamlingen fick stor uppmärksamhet och uppskattning. Den nådde många läsare och Marie Louise Ramnefalk skrev senare ett operalibretto till den. Operan hade urpremiär 1988.

Marie Louise Ramnefalk skrev flera andra operalibretton samt texter till körmusik. Musiken var en viktig del av hennes liv. Under flera år samarbetade hon med tonsättaren Eskil Hemberg. Tillsammans skapade de bland annat operan Om kärlek: opera i fyra akter, som bygger på Robert Graves dikter, vilka Marie Louise Ramnefalk översatte till svenska. Den engelska versionen, Love, love, love, hade urpremiär på Operans Rotundan 1973.

Marie Louise Ramnefalk var mycket produktiv under 1980-talet. I rask takt gav hon ut de tre diktsamlingarna Kungsådra, 1981, Levnadskonster, 1983, och Adam i paradiset med undertiteln En diktberättelse, 1984. De befäste bilden av henne som en pricksäker satiriker, som gärna gisslade det moderna byråkratsamhället och olika ideologiska avarter, även feministiska. Hon kunde vara "gement och fröjdefullt elak mot sina medsystrar". Efter dessa samlingar återkom hon inte som poet förrän 2001 och då med en diktsamling om sin far. I Lugna ner sig till det gråa skildrar hon sin fars försvinnande in i Alzheimers sjukdoms dimmor.

Under åren 1967–1968 tjänstgjorde Marie Louise Ramnefalk som dramaturg vid TV-teatern. Hon undervisade vid universiteten i Umeå, Stockholm och Karlstad samt vid högskolan i Borås. Dessutom var hon en produktiv kritiker. Hon skrev artiklar och recensioner i litterära ämnen, bland annat i Vår Lösen, Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, BLM och Hufvudstadsbladet. Mellan 1979 och 1986 skrev hon regelbundet litteraturkritik i Aftonbladet, från 2001 och fram till sin död i Svenska Dagbladet.

Marie Louise Ramnefalk gjorde sig även känd som en skicklig essäist. Författaren, världen, språket, 1996, är en essäsamling avsedd för skrivarcirklar, men hon ger inga direkta eller handfasta råd utan formulerar sig i essäer under rubriker som ”Sanning”, ”Kitsch” och ”Moral”. En vantrivsel i kulturen och en känsla av instängdhet i den samtida materialismen fick henne att intressera sig för de religiösa mystikerna. Det ledde henne bland annat till den engelska medeltidsmystikern Julian of Norwich och till en poetisk återberättelse av hennes uppenbarelser, Julian såg Gud, 1992, med bilder av Lena Cronqvist. I essäsamlingen Mystik – en kärlekshistoria, 1997, ger hon en ingående bild av engelsk medeltidsmystik. Hon berättar om en rad mystiker, företrädesvis kvinnor, från engelskt 1500-tal, vilka skrivit och i drömmar och drömsyner nedtecknat sina erfarenheter av Guds väsen. Marie Louise Ramnefalk menade att vår tid missat något viktigt - och att vi i våra gömmor har kunskap som vi inte vet att vi har.

Marie Louise Ramnefalk var mycket aktiv inom olika författarorganisationer. Hon satt i Författarförlagets styrelse 1977–1984. Från 1979 till 1983 ingick hon i Sveriges Författarförbunds styrelse. År 1991 valdes hon till ledamot i Svenska kyrkans kulturråd. Hon hade även uppdrag inom Statens kulturråd och Författarnas Fotokopieringsfond. I början av 1980 redigerade hon den av Författarförlaget initierade Kvinnornas Litteraturhistoria tillsammans med Anna Westberg.

Under åren redigerade Marie Louise Ramnefalk en rad lättlästa böcker, så kallade LL-böcker. Sagor intresserade henne mycket och 1999 kom första delen av Tusen och en natt i lättläst bearbetning. År 2008 kom en bok med klassiska folksagor, Skönhet, odjur, häxor, prinsar: sagor återberättade av Marie Louise Ramnefalk med illustrationer av Peter Bergting.

Vid sidan av sitt skrivande var Marie Louise Ramnefalk aktiv som kommunpolitiker och nämndeman för Folkpartiet i Danderyd.

År 1999 tilldelades Marie Louise Ramnefalk Sten Hagliden-priset med motiveringen "för en genomskådande och ömsint poesi, som med obönhörlig precision och en rikedom av tonfall fångar upp såväl vardagen som det livsavgörande unika". År 2004 fick hon Karl Staaffplaketten för långvarig liberal gärning.

Marie Louise Ramnefalk avled 2008.