Tuija Lindström var en uppmärksammad fotograf. Hon utnämndes 1992 till den första kvinnliga professorn vid Högskolan för fotografi och film vid Göteborgs universitet.
Tuija Lindström föddes 1950 i Kotka i Finland. Hon flyttade till Stockholm 1975 och fick sin utbildning vid Konstfack från 1981 till 1984. Där prövade hon att arbeta med storformatskameror och avancerade mörkrumstekniker. Hon blev känd för en serie intima svartvita porträtt av vänner och kulturpersonligheter. Bland dem finns exempelvis porträttet av Pia, 1983, både avklädd och påklädd, den uttrycksfulla Aulikki, 1983, och porträttet av Jonas och Jussi, 1982, där den unge författaren Jonas Gardell blickar mot oss, medan Jussi ömt lutar sig mot hans axel.
Tuija Lindström tillhörde kretsen kring fotografen Christer Strömholm, som förde den klassiska svartvita fotografin mot mer personliga och konstnärliga projekt. Vid tiden för Strömholms utställning 9 sekunder av mitt liv, 1986, på Moderna museet hade en yngre generation fotografer, kopister, formgivare och journalister samlats runt honom. Till dem hörde även Johan Ehrenberg, utgivare av tidskriften ETC, som publicerade reportage av både äldre och yngre fotografer. De gav också under några år ut fototidskriften Picture Show. Nummer 7 1988 av den var samtidigt en katalog för en utställning med svenskt fotografi i Houston under FotoFest samma år, där ingick de sex fotograferna Håkan Elofsson, Kenneth Gustavsson, Tuija Lindström, Anders Petersen, Gunnar Smoliansky och Hatte Stiwenius. På omslaget var en bild av Tuija Lindström, som presenterades i Houston med en serie studier av nakna kvinnokroppar, ett tema hon undersökte och arbetade med under flera år, och som utvecklades till den konceptuella sviten Kvinnorna vid Tjursjön, 1991. Fotografierna visar kvinnorna flytande i mörkt vatten. De placerades sida vid sida av monumentala bilder av strykjärn, vilket skapade en spänning mellan de blöta, ljusa kropparna och strykjärnens skarpa konturer. Verket består av 12 fotografier med kvinnor i olika positioner och lika många strykjärn. Ungefär hälften är täckta med en röd färg, vilket leder tankarna till blod. Till verket hör en svartvit 16 mm film. År 1989 gav ETC Förlag ut Tuija Lindströms första bok med hennes bilder.
Tuija Lindström var professor vid Högskolan för fotografi och film i Göteborg under tio år från 1992 till 2002. Under hennes tid kunde man se en förändring av undervisningen mot en mer teoretisk inriktning, vilket fick stor betydelse för studenterna som examinerades under denna period. Hon blev under dessa år en stark förebild, särskilt för många kvinnliga fotografer i Sverige och de övriga nordiska länderna. Tuija Lindström var tidigt omskriven och figurerar i olika ”hemma hos-reportage”. I flera intervjuer berättar hon om sin svåra uppväxt i hamnstaden Kotka och om sitt liv som fotograf. Det framgår också att det inte var helt okontroversiellt att utnämna en kvinnlig fotograf till posten som professor i fotografi i början av 1990-talet i Sverige.
Efter tiden i Göteborg bodde Tuija Lindström under några år på Öland men flyttade senare tillbaka till Stockholm. Bland hennes senare verk finns en serie färgbilder av köttätande växter som placerats mot en vit bakgrund. Under hela sin karriär fortsatte hon att experimentera och förnya sig i sitt arbete med porträtt, landskap och stilleben. Det feministiska perspektivet är alltid närvarande i hennes arbete. Hon hade en stor retrospektiv utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm 2004 och därefter betydelsefulla utställningar på Hasselblad Center i Göteborg 2012, Svenska institutet i Paris 2014 samt samma år på Finlands fotografiska museum i Helsingfors. Hon finns representerad i bland annat Moderna museets samling.
Tuija Lindström dog efter en tids sjukdom i Stockholm 2017.
