Ulla Billquist var sångerska och en av 1900-talets stora musikprofiler. Genom sången ”Min soldat” är hon för alltid förknippad med beredskapstiden. Hon och Jussi Björling blev under krigsåren något av nationalikoner.
När Ulla Billquist var ett halvår avled hennes far. Mamma Gerda Schönström blev ensam med fyra barn och trots en svår försörjningssituation lyckades hon ge sina två söner en ordentlig yrkesutbildning (guldsmed respektive tandläkare). De två döttrarna, Ulla Billquist och systern Margareta, sökte sig till teatern. Redan som liten flicka drömde Ulla Billquist om att bli skådespelerska.
På sin 16-årsdag träffade Ulla Billquist sin blivande man, Fritiof Billquist, som då var på turné i Örebro. Han hade en anställning på Helsingborgs stadsteater. Ulla Billquist flyttade till honom och kom in på teaterns scenskola år 1925. Samma år debuterade hon också som sångerska vid Radiotjänst som precis börjat sända reguljära radiosändningar.
Samtidigt fick Ulla Billquist större roller på Helsingborgs stadsteater och när teaterchefen Torsten Hammarén slutade på teatern 1926 ville han att hon skulle följa med honom till Stora teatern i Göteborg. Men han ville inte engagera Fritiof Billquist, vilket gjorde att det unga skådespelarparet i stället flyttade till Stockholm. Där blev båda engagerade av Ulla Billquists svåger Thor Modéen som var revykung på Odéonteatern. Ulla Billquist blev därefter anlitad av Ernst Rolf och fick en av de tre huvudrollerna i operetten Tre små flickor på Djurgårdsteatern. Efter denna framgång bestämde sig Ulla Billquist för att lämna skådespeleriet och bara ägna sig åt sång.
År 1929 fick Ulla Billquist sitt stora publika genombrott med sångnumret ”Köp rosor monsieur” i Cirkusrevyn. Året därpå var hon primadonna tillsammans med debutanten Zarah Leander i revyn Det glada Stockholm på Folkan. Ytterligare en revyroll avverkade hon innan hon gjorde ett längre uppehåll från revyscenen till förmån för sångframträdanden på scen, skivor och radio.
I december 1929 reste Ulla Billquist till Paris för att spela in sina tre första skivor för bolaget Pathé. Skivorna uppmärksammades positivt i pressen men strax efter gick den svenska filialen av Pathé i konkurs. Direktör C.B. Sandqvist på skivbolaget Columbia, som kände Ulla Billquist sedan Helsingborgstiden, skrev i stället kontrakt med henne och hon blev en av 1930-talets mest populära artister på bolaget.
I slutet av 1930-talet kom Ulla Billquist tillbaka till revyscenen. Där började hon samarbeta med Nils Perne, som var knuten till skivbolaget Sonora. Hösten 1939 medverkade hon i revyn med den förhoppningsfulla titeln Det kommer en vår där hon sjöng titelmelodin. I samma revy sjöng Naemi Briese den nyskrivna visan ”Min soldat”, som spelade på de känslor som var rådande efter krigsutbrottet 1939. Nils Perne förmådde Ulla Billquist att byta skivbolag och i maj 1940 gjorde Ulla Billquist sina första inspelningar för Sonora, däribland ”Min soldat”. Hon var nu en av Sveriges mest populära artister och hon undertecknade också det mest förmånliga grammofonkontrakt en kvinnlig artist dittills erbjudits. Troligtvis var det bara plattcharmören Sven Olov Sandberg som då hade ett bättre kontrakt. Hans stjärnstatus dalade dock några år in på 1940-talet, medan Ulla Billquists lyskraft bestod livet ut.
Under krigsåren blev Ulla Billquist den ledande beredskapsartisten. Hon reste land och rike runt för att sjunga för soldaterna i deras förläggningar. Chef för beredskapsartisterna var Folke Bernadotte. De samarbetade och blev även vänner.
I sitt första äktenskap med Fritiof Billquist fick Ulla Billquist dottern Åsa. Paret skilde sig i början av 1930-talet och 1936 gifte Ulla Billquist om sig med affärsmannen Wolmar Sjögren. Han hade en dotter med sig i äktenskapet, Sonja, vilken var jämnårig med Åsa. År 1941 skilde sig paret och Ulla Billquist gifte om sig i januari 1943 med sin ackompanjatör Gunnar Hahn. Även detta äktenskap upplöstes och Gunnar Hahn lämnade det gemensamma hemmet i februari 1946. Ulla Billquist låg i hemskillnad från Gunnar Hahn när hon avled i början av juli 1946. Hennes män har samstämmigt beskrivit äktenskapen med henne som stormiga.
Ulla Billquist umgicks i hemlighet i bi- och homosexuella konstnärskretsar. Hon fanns också i ett kvinnligt nätverk där kvinnorna fick mansnamn – Ulla kallades ”Olle”, Kai Gullmar kallades ”Kungen” och Zarah Leander hette ”Alex”. Hemlighetsmakeriet var en följd av att homosexualitet var kriminellt fram till 1944 och det finns anledning att tro att Ulla Billquist var utsatt för utpressning. Både hon och dottern Åsa gav uttryck för att hon hade ont om pengar, trots att hon levde ett enkelt vardagsliv och samtidigt erhöll ett förmånligt grammofonkontrakt och många välbetalda scenframträdanden.
Ulla Billquists konstnärskap skilde sig från andra sångerskors vid den tiden genom att hon ofta valde sånger och texter som uttryckte hennes egna tankar. Emellanåt gjorde hon eftergifter för skivbolagens önskan om populära dagsländor men det går att se en stark konstnärlig uttrycksvilja i hennes repertoar. Hennes yngre kollega Alice Babs, som samarbetade med Ulla Billquist några gånger i radiostudios, har menat att den portugisiska fadosångerskan Amalia Rodrigues till viss del påminner om Ulla Billquists sångkonst.
Ulla Billquist tog regelbundet sånglektioner för professor Ragnar Hulthén, som utvecklade hennes röst och hjälpte henne att studera in nya sånger. I oktober 1945 höll hon på eget initiativ en litterär visafton på konserthusen i Stockholm och Göteborg, vilka blev konstnärliga framgångar. I början av december 1945 brann hennes och maken Gunnar Hahns hus i Västerljung ner till grunden. Där hade Ulla Billquist sitt arkiv med skivor, bilder, tidningsklipp med mera. Alla minnen från karriären brann upp. Branden tog hårt på hennes nerver och hon var sista halvåret nedstämd. Enligt hennes vän Brita Conradson läste hon sista tiden filosofi och grubblade mycket.
Den 6 juli 1946 tog Ulla Billquist sitt liv. Tre år efter hennes död gjorde vännen Hasse Ekman filmen Flicka och hyacinter, 1950, som var inspirerad av hennes öde. Hasse Ekmans minnesteckning är en gripande beskrivning av en känslig konstnärssjäl som går under på grund av en homosexuell kärleksaffär. Han är före sin tid med att gestalta den homosexuella kärleken som ren och fin, samtidigt som den manliga heterosexuella grammofonsångaren i filmen gestaltas som en pervers man med olika dambesök var dag.
Det finns bara tre rörliga bildsekvenser bevarade med Ulla Billquist: Landskamp,1932, reklamfilmen Vademecum, 1939, samt kortfilmen Gatans serenad, 1941. Idag vet vi inte hur hennes talröst lät, några enstaka radioinslag finns kvar men de innehåller endast sånginspelningar. Däremot finns 370 musikinspelningar bevarade från 1929 till 1946. År 1984 inrättades Ulla Billquist-stipendiet. Det delas ut till en betydelsefull ung artist verksam inom teater, sång och musik.
Ulla Billquist är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
