Ulla Eson Bodin var textilkonstnär och designer, med verksamhet inom privata modeföretag, den svenska scenkonsten och i akademin som adjungerad professor på Textilhögskolan i Borås.
Ulla Eson Bodin föddes i Göteborg 1935 som dotter till Sara Rosina Norling och Karl Harald Ericsson. Hon växte upp i Borås där fadern var stadsarkitekt. Hon gifte sig 1958 med Harald Bodin. De bosatte sig i Töve utanför Hökerum i Västergötland. Familjen utökades med de tre barnen Johan, Sofia och Josefina.
Ulla Eson Bodin studerade under tidigt 1950-tal mönsterdesign vid Textilinstitutet i Borås (nuvarande Textilhögskolan), och 1955–1958 studerade hon vid Slöjdföreningens skola i Göteborg (nuvarande HDK-Valand Högskolan för konst och design). Redan som 25-åring stod hon angiven som textilkonstnär i 1960 års folkräkning. Från studiernas avslutande fram till 1990-talet bedrev hon sin verksamhet på frilansbasis, även om hon i långa perioder var kopplad till samma uppdragsgivare.
Som textilkonstnär och formgivare var Ulla Eson Bodin knuten till bland annat Bohus Stickning, Vadstena-Akademien och Almedahls. För Bohus Stickning designade hon 1959 mönstret till tröjan ”Totem”. Vid Almedahls var hon från tidigt 1970-tal och 25 år framåt bland annat verksam som huvuddesigner av mönster för inredningstextil. Hennes färgglada och myllrande mönster från 1970-talet med ett lekfullt och tidlöst uttryck får anses vara det största avtrycket av Ulla Eson Bodins verksamhet som textilkonstnär. Fortfarande finns flera av hennes mönster från 1970-talet i produktion, och hennes originaltryck är eftertraktade på andrahandsmarknaden. Karriärens tidiga inriktning på bomullstryck avsedda för kläder, skulle på grund av teknisk utveckling inom tekoindustrin, med större branschfokus på konstmaterial, komma att skifta till andra material och användningsområden. Ulla Eson Bodin lockades inte av att arbeta med de nya materialen. Inom inredningsbranschen var däremot naturmaterial fortfarande dominerande, och Ulla Eson Bodins geografiska placering, mitt i textilriket och i dess glansperiod som tillverkningsindustri, möjliggjorde fortsatt arbete med naturliga råvaror i samarbete med flera olika delar av branschen. Utöver inredningstextilier formgav Ulla Eson Bodin skinnkläder, tofflor, trikå, underkläder och nattlinnen.
Vid FOV Fabrics designade Ulla Eson Bodin tyg för fritidskläder, och var där huvudansvarig för företagets kollektioner samtidigt som hon hade samma uppgift på Almedahls. Genom FOV Fabrics nådde hennes mönster en internationell marknad, med särskilt stor framgång i Tyskland och Storbritannien.
Under tidigt 1990-tal undervisade Ulla Eson Bodin ett halvår på Textilhögskolan i Borås. Hon hade kurser i textiltryck, formgivning av trikå, utställningsteknik och modeteckning, vilket några år senare skulle leda till att hon fick förfrågan om att återkomma till högskolan i en ny roll. Som adjungerad professor vid högskolan var hon från 1996 engagerad i forskning, undervisning och i många ämnesöverskridande samarbeten. Den akademiska världen var dittills okänd mark för Ulla Eson Bodin, men hon skulle komma att avsluta sitt yrkesliv som en ytterst engagerad lärare och forskare. Detta yttrade sig bland annat i att hon 1998 grundade Stickakademin, som en mötesplats vid högskolan för studenter, designers, representanter från textilbranschen och akademin med en experimentverkstad för trikådesign.
I ett projekt tillsammans med Folke Sandvik utvecklade Ulla Eson Bodin vid högskolan under tidigt 2000-tal den textila ljudabsorbenten Cullus. Det är ett stickat, äggkartongsliknande material som ursprungligen var tänkt att ge nya användningsområden inom scenkonsten. Materialet, som är stickat och därmed följsamt och flexibelt, visade sig också vara lämpligt för att förbättra ljudmiljön i offentliga rum och har producerats för användning som ljudabsorbent i skolor och förskolor.
Runt år 2000 inleddes ett samarbete med Vadstena-Akademien, där Ulla Eson Bodin ytterligare kom att utvidga sin redan breda verksamhet med design av kostymer till stiftelsens operascen. Hon gjorde kostymer till ett flertal uppsättningar på Vadstena-Akademien, och kom därigenom att samarbeta också med Operahögskolan i Göteborg, där studenter från Textilhögskolan och HDK gjorde kostymer under hennes ledning.
Ulla Eson Bodin hade många samarbeten över ämnes- och materialgränserna. En mångårig vän och samarbetspartner var textilformgivaren Wanja Djanaieff, som hon samarbetade med en sista gång strax före sin död 2009, vid en utställning på Sundborn, med Karin Larsson i fokus. I utställningen deltog också studenter från Textilhögskolan, vilket var ett vanligt arbetssätt för Ulla Eson Bodin som ofta hade ett tätt samarbete med sina studenter. Med en omfattande produktion och ett varierat uttryck var hon en gränsöverskridande konstnär som gjorde avtryck i allt från design av inredningsmönster med motiv hämtade från natur- och djurrikena, via futuristiska scenkostymer, till utveckling av textila ljudabsorbenter för offentlig miljö.
Maken Harald avled 2004 och fem år senare dog Ulla Eson Bodin. Makarna är begravda på S:t Sigfrids griftegård i Borås.
