Valborg Innamaa var en inflytelserik affärskvinna i Åbo stad under senare hälften av 1500-talet. Efter sin förste makes död drev hon köpmannahuset Innamaa i ungefär 40 år.
Valborg Innamaa blev änka år 1563. Hennes make Henrik Innamaa, en av hertig Johans hovleverantörer, dog då den nyblivne kungen Erik XIV:s trupper invaderade Åbo och Åbo Slott. Valborg Innamaa förlorade även egendomar som rövades bort av kungens trupper, däribland flera av köpmannahusets skepp och värdefulla föremål. Till och med hennes hus konfiskerades för en tid. Valborg Innamaas lista över bortrövad egendom och persedlar, senare tryckt i Bidrag till Finlands historia IV år 1912, nämner bland annat 150 tunnor råg, viktualier, järn, förgyllda och försilvrade föremål samt värdefulla textilier.
Valborg Innamaa klarade sig dock genom de svåra tiderna och fortsatte affärsverksamheten. Redan på 1560-talet levererade hon viktualier och järn till kronans behov. Erik XIV fastslog att konfiskerade och bortrövade varor skulle ersättas. Samarbetet mellan kronan och Valborg Innamaa fördjupades efter att kung Erik hade störtats och Johan III blivit kung, år 1568. Under de därpå följande krigsåren levererade hon textilier till Johan III:s trupper och finansierade hans långvariga krig mot Ryssland. Som ersättning för kronans skulder fick hon flera gårdar i pant. Dessutom fick hon skattefrihet för tolv gårdar som hon ägde utanför Åbo.
Det var vid denna tid relativt vanligt att en änka tog hand om köpmannahuset någon tid efter makens död. De flesta änkorna gifte emellertid om sig och lät därefter den nye maken ta hand om affärerna. Valborg Innamaa fortsatte däremot att leda sitt köpmannahus trots att hon gifte om sig tre gånger. Hon försvarade själv sina intressen i rådsmöten och på tinget. I ett brev till kungen verkar hon mena att hon var mera skarp och hårdsint än hennes tredje make när det gällde affärer och därför bättre skickad att vara den som ledde köpmannahuset. Likt de manliga borgarna råkade hon ofta i konflikt med såväl andra borgare i staden samt med lokala adelsmän. Valborg Innamaa sökte och fick då stöd hos kungen.
Under Valborg Innamaas tid hade köpmannahuset Innamaa täta förbindelser med utlandet så väl som med rikets städer och marknader. Hennes skepp seglade till tyska hamnar lastade med smör, djurskinn och pälsar av olika slag, samt med fisk, tran, tjära och hästar. Från Tyskland skeppade hon hem textilier, salt, vapen, vin och kryddor. Enligt räkenskaper över 1571 års silverskatt var Valborg Innamaa den rikaste borgaren i Åbo stad.
Valborg Innamaa hade två döttrar. När hon dog, omkring år 1602, övertogs köpmannahuset av hennes dotterson, Bertil Innamaa.
