Ottilia Adelborg är en nyckelgestalt inom den svenska bilderbokens historia.

Ottilia Adelborg växte upp i en adlig officersfamilj i Karlskrona. Hemmet var bildat och burget. Då fadern avled 1865 visade det sig dock att familjens kapital till stor del var utlånat och familjen levde därefter under ytterst knappa omständigheter. De flyttade, enligt faderns sista önskan, till Uppsala. Mellandottern Gertrud Adelborg började arbeta som guvernant. Ottilia som var yngst fick, genom en mosters ingripande, utbilda sig till konstnär, först på Tekniska skolan och därefter på Konstakademin. Efter avslutad utbildning övertog Ottilia rollen som hemmadotter från sin äldsta syster Maria Adelborg, som började arbeta som mönsterriterska. 1878 flyttade familjen till Stockholm.

Trots sin gedigna utbildning blev det Ottilia Adelborgs lott att sköta hemmet och sin mor intill dennas död 1903. Hon var då närmare femtio år och flyttade till byn Gagnef i Dalarna, där hon snabbt etablerade sig som samlare av allmogetextilier och främjare av hemslöjd. Redan första året startade hon en knyppelskola för barn, i syfte att bevara och vidareutveckla den lokala knyppeltraditionen.

Ottilia Adelborg hade redan under sin tid som hemmadotter etablerat sig som bilderboksillustratör och författare. 1885 gav Bonniers ut Barnens Julbok för Mamma och Småttingarne: Gamla visor och rim med illustrationer av henne. År 1887 utkom hennes första egna bok, Barnens lilla julbok. Till hennes mest uppskattade och kända böcker hör ABC-boken Prinsarnes blomsteralfabet, 1892, och Pelle Snygg och barnen i Snaskeby, 1896. Den senare, som är en vida roligare, vackrare och mer pedagogisk bok än Heinrich Hoffmanns Pelle Snusk, gavs ut i sju upplagor och översattes till en mängd språk. I Holland bearbetades den till en scenversion. 1904 fick den en bejublad premiär på Operan i Stockholm.

Ottilia Adelborgs pastellakvareller är utformade enligt en estetik som kan kopplas till den samtida engelska Arts and Crafts-rörelsen och gruppen kring John Ruskin, Walter Crane och William Morris. Hon var också inspirerad av fransmannen Maurice Boutet de Monvels böcker, som hennes syster Maria sett på världsutställningen i Paris 1899 och skickat hem.

Det är framför allt genom sina barnböcker och barnboksillustrationer som Ottilia Adelborg har gått till historien. Hennes böcker fick en enorm genomslagskraft och kom länge att sätta sin prägel på svensk barnkultur. Hennes livsgärning handlade emellertid lika mycket om hemslöjd och Gagnef. 1889 bildade hon Föreningen för Svensk Hemslöjd med prins Eugen som ordförande och sig själv som styrelseledamot (till 1916). 1909 skänkte hon ihopsamlade och inköpta kulturföremål, byggnader och kläder till Gagnefs församling. Denna samling, som inhystes i den så kallad Minnesstugan, utökades vid gåvodagar, då sockenbor och utflyttade skänkte föremål, fornfynd och ”gagnsklä'r” för bevarande. Genom knyppelskolan kompletterades Ottilia Adelborgs egen spetssamling med flera andras. När Gagnefs sista kyrkbåt drogs upp på land 1919 placerades den vid Minnesstugans gärdesgård. Två år senare byggde man ett båthus runt farkosten.

Ottilia Adelborg ville bevara bondekulturen till eftervärlden och hon testamenterade såväl sina samlingar som sin konstnärliga kvarlåtenskap till Gagnef. 2015 invigdes Ottilia Adelborgsmuseet i Gagnef.

Ottilia Adelborg avled 1936 och begravdes i Gagnef.