Alice Nordin var den ledande kvinnliga skulptören vid förra seklets början. Hon var den första kvinnan att anordna en separatutställning av skulptur 1911.

Uppväxt i ett hem där teckning hörde till vardagssysslorna började Alice Nordin 14 år gammal på Tekniska skolan för kvinnliga lärjungar i Stockholm. Åren 1890–1896 studerade hon skulptur på Konstakademien för John Börjeson och Theodor Lundberg. Hon uppmärksammades redan under studietiden och belönades med den Hertliga medaljen år 1895 för skulpturen Skymning. År 1897 erhöll hon den Kungliga medaljen för En Vårdröm. Kopior av den sistnämnda finansierade hennes första vistelse i Paris, som avbröts 1899 för dekorationsarbeten i Clarence von Rosens privatpalats på Strandvägen i Stockholm. År 1901 reste hon ut igen och kom att i flera decennier föra ett kringresande liv med arbetsperioder omväxlande i Stockholm, Skagen, Paris, Rom och Florens, varifrån hon sände resebrev till tidskriften Idun. Hon skrev oavbrutet: dagböcker, brev till en stor vänkrets, manus till artiklar, recensioner av utställningar samt presentationer av egna verk. Vid en omröstning bland Iduns läsare om ledamöter i en tilltänkt kvinnlig akademi korades hon år 1905 till ”platsen för de bildande konsterna”, före Jenny Nyström och Anna Boberg.

Alice Nordins tidiga skulpturer av finlemmade nakna skönheter i förföriska poser följde den rådande franska salongssmaken, till exempel Välkommen, 1899, och Hymn till naturen, 1911. Den fysiska sinnligheten kamouflerades av titlarnas symbolism såsom Jordens gåva, Källsprånget och Eos. Skulpturen Crokus, 1908, hör till de tidstypiska blomsterallegorierna i Per Hasselbergs efterföljd och finns förutom i två marmorexemplar reproducerad i ett stort antal terrakotta- och bronsstatyetter. Efterfrågan på konstverken var mycket stor. Som gjutare och försäljare anlitade hon Herman Bergmans Konstgjuteri 1906– 1933, en industri med egen utställningshall och tryckta produktkataloger. Marmorskulpturerna i ”naturlig storlek” höggs i Florens av Luigi Arighetti 1903–1937. Hon samarbetade även med Böhlmarks lampfabrik 1903–1916 och formgav ett dussintal lampor i jugendstil. Takarmaturerna utsirades med florala motiv medan bordslamporna bars upp av slingrande nakna människofigurer, förenade med stjälkar och trädkronor. Lamporna har poetiska namn som Livets träd, Natt och Morgon och liknande. Såväl i friplastiken som i konsthantverksalstren kunde Alice Nordin låta naturalistiskt återgivna kvinnokroppar posera i de mest osannolika ställningar.

Separatutställningen 1911 på Konstnärshuset gjorde succé med 3000 besökare. Alice Nordin visade ett 50-tal verk. Lokalen var dekorerad med blommor, gröna växter och vävnader från Handarbetets Vänner. En anmälare skrev att den var ”den mest smakfullt ordnade utställning vi minns oss ha sett /- - -/ hon ordnar utställningen som en kvinna. Ty knappast skulle någon annan än en kvinna uttänka det raffinemanget att placera en staty med namnet Skymning /- - - / mot en gobeläng i smältande blått och grönt eller sätta den friska härliga Hymn till naturen mot en fond av purpurfärgat siden.” Själv var konstnärinnan ”ett helt litet konstverk i toalett av blågrå sammet, åt vilken de skära rosorna i hatten ge färg och ökad elegans.” Alice Nordin premierades för allt som kunde hänföras till kvinnans domän – för sitt utseende, sin förmåga att skapa en vacker omgivning och för barnskildringarna. Barn, som se efter vildgässen kom att bli hennes största försäljningsframgång med 50 gips- och 20 bronsexemplar spridda i flera världsdelar och visades för första gången här.

Alice Nordin insåg att hon accepterades som konstnär när hon skapade ur en position av kvinnlighet. Det kan avläsas inte minst i de verk hon skapade i anslutning till sina förälskelser. Hon hade mött Hugo Alfvén i Paris 1898 och formade en hängivet lyssnande kvinnobyst, som hon namngav Andante Patetico, satsbeteckning i hans första violinsonat. I bysten Tyst, 1901, med Harriet Bosse som modell, hade musiken tystnat. I Italien inledde hon några år senare ett fritt kärleksförhållande med den danske författaren Emil Rasmussen, som slutade i missräkning, återgiven i bysten Déspérée, 1907. År 1917 trodde hon sig vara gravid och fick den 18 år yngre och förmodade fadern, docenten i konsthistoria Andreas Lindblom, att motvilligt gå med på giftermål. Äktenskapet upplöstes samma år men Lindblom förlät inte att Alice Nordin ville ”offra” honom för sin ”egen bekvämlighets skull”. I Hera med påfågeln, 1922, karakteriseras han som en kråmande fågel.

Vid mitten av 1920-talet skedde en stiländring i Alice Nordins konst. Hon övergav de lätt sentimentala, idealiserande formelementen för en försiktig stilisering och uppstramning i modernismens anda. Hon fick även en del offentliga uppdrag. Monumentalverket Ariel (efter Shakespeares Stormen), uppställd på Hästtorget i Sölvesborg 1926, gestaltar en kraftfull, bevingad mansfigur i begrepp att lämna denna världen för en annan tillvaro. Bronsvingarnas illusion av fjäderlätt luftighet återfinns i gravmonumentet Sorgens genius på Gävle Gamla kyrkogård. Ängeln Gabriel, 1925 för Högalidskyrkan i Stockholm, var hennes första betydande religiösa verk, dopfunten till Sandhamns kyrka 1942 hennes sista. Under 1930-talet kopierade hon medeltidsskulptur på Gotland och fick 1939 sin Herde och hind placerad i S:t Olofs sjukhuspark i Visby tack vare väninnan och mecenaten Ellen Roosval von Hallwyl. Av ett femtontal fontänprojekt förverkligades tre för privata trädgårdar. Brunnsfiguren Najad, som 1914 renderade henne en bronsmedalj på Baltiska utställningen i Malmö, kom aldrig till varaktigt utförande.

Under hela sin verksamma tid modellerade hon porträtt, nära en tredjedel av hennes totala produktion utgörs av porträtt - av författare (H. Drachmann, E. Rasmussen), kompositörer (H. Alfvén, L. Norman, A Söderman), präster (M. Björkquist, Y. Brilioth), kungligheter (kronprinsessan Margareta, Gustav V), skådespelare, societetsdamer, romanfigurer (Den svarta blomman, efter J. Galsworthy) och familj. Hennes egenhändigt förda verkförteckning upptar drygt 250 arbeten. Hon ordnade ytterligare fem separatutställningar, bland annat på Norrköpings museum år 1919, på Valand i Göteborg 1920 och i Gävle stadshus 1923 och hon deltog fram till 1938 i Föreningen Svenska konstnärinnors utställningar. Som den första kvinnliga konstnären fick hon år 1925 den Kungl. guldmedaljen Litteris et Artibus.

Alice Nordin dog i Stockholm 1948 och är begravd i Nordins familjegrav på Norra begravningsplatsen i Solna.