Anna Maria Rückerschöld författade fyra kok- och hushållsböcker under 1700-talets andra hälft samt ett inlägg där hon pläderade för vikten av kvinnors utbildning.
Anna Maria Rückerschöld föddes i Hedemora som det tredje barnet i en syskonskara som med tiden blev tio. Fadern, Reinhold, gjorde karriär i kronans förvaltning och blev så småningom hovrättsråd i Svea hovrätt och adlad. Modern, Emerentia, var dotter till bruksägaren och uppfinnaren Christopher Polhem och Maria Hoffman, som bodde på herrgården i Stjernsund, belägen strax utanför Hedemora. Anna Maria Rückerschöld tillbringade sina första år på både stadsgården i Hedemora och bruksherrgården i Stjernsund. Där fick hon sina första kökserfarenheter.
År 1750 gifte sig Anna Maria Rückerschöld med Jonas Jakobsson Dahl, kamrer i Svea hovrätt. År 1760 bosatte sig paret på Sätra gård i nuvarande Upplands Väsby och från 1775 bodde de i Maria församling i Stockholm. De fick sammanlagt fyra barn men inget överlevde sina föräldrar.
Anna Maria Rückerschöld författade kokböcker. I hennes tid trycktes flera kokböcker som också i efterhand blivit berömda, bland andra Cajsa Wargs som kom ut i flera upplagor, liksom föregångarna Susanne Egerin och Margareta Elzberg, vilka bägge författade varsin kokbok. Deras kokböcker riktade sig till välbeställda hushåll, medan Anna Maria Rückerschölds böcker, som publicerades först mot slutet av 1700-talet, hade större bredd. Av boktitlarna framgår vilken målgruppen var. I den första, En Liten Hushållsbok, Innehållande Säkra underrättelser, om rätta beredningen af hwarjehanda äteliga waror, Unga Matmödrar till Tjenst, riktade hon sig till unga kvinnor i ’medelståndet’, sådana som nyligen bildat familj och behövde lära sig hushållningens grunder. Boken innehåller inte så många recept utan mest handfasta råd i hanteringen av vardagsmat; hur maten bäst bevaras liksom behovet av hygien, sparsamhet och ordning. Att också smaklökarna borde få sitt omvittnar alla råd om hur den mest vardagliga kosten kunde smaka godare. Hur vattengröten bäst görs, hur en enkel köttsoppa piggas upp av ett par sockerbitar och vilka mängder salt som bör nyttjas för att bevara födoämnet utan att smaken går förlorad, var några av Anna Maria Rückerschölds råd.
Anna Maria Rückerschölds kokböcker var så mycket mer än bara kokböcker. Hon pläderade för det egna arbetet, egen odling och djurhållning samt sparsam hushållning. Hennes argument låg i linje med tidens merkantilistiska ideal men var också en uppvärdering av det arbete som främst ålåg kvinnor. En liten Hushålls-bok kom ut i flera upplagor och följdes av Den Nya och Fullständiga Kok-Boken som av receptens ingredienser att döma riktade sig till ett mera välbeställt skikt i samhället. Läsarna förutsattes behärska grunderna och recepten var nu fler. Liksom tidigare predikade Anna Maria Rückerschöld även här en sparsam hushållning. Kritiken mot Cajsa Wargs överdådighet var inte att ta miste på, men slöseriet hos föregångaren var samtidigt förståeligt; Cajsa Warg riktade sig till större och finare kök där det fanns att ta av.
Anna Maria Rückerschöld var 71 år gammal vid publicerandet av sin andra kokbok. Hon hade då ett rikt mått på livserfarenhet som hon ville dela med sig av. Läsarna förmanades att förkovra sig och inte ta lättsinnigt på matlagning som egentligen var en vetenskap, om än undervärderad. Råden riktade sig till medelklassens och de högre ståndens kvinnor, såväl matmödrar som kokerskor kunde ha att lära. I en avdelning, "Copior Af några Utländska Matmödrars Portraiter", samlas korta berättelser om olika matmödrars tillkortakommanden, samtliga ägnade att frammana ett matmodersideal.
Anna Maria Rückerschölds tredje kokbok, Fattig Mans Wisthus och Kök, kom ut samma år som den andra. Målgruppen var nu stadens enkla kvinnor och landsbygdens bondhustrur. Små förråd och nödtorft skulle förhindras att orsaka nödställdhet genom bättre kunskaper om hur det lilla bäst tillvaratogs. Anrättningarna i boken är enkla, och råden handfasta. Boken belönades med Patriotiska Sällskapets större skådepenning i silver.
Några år senare avslutade Anna Maria Rückerschöld sitt författarskap genom att ge ut den 43-sidiga skriften Försök Til en liten Hushålls-Cateches, huru man skall förehålla Unga Flickor Deras rätta Bestämmelse i werlden. Förestäldt i Frågor och Swar. Vid det laget, år 1800, var Anna Maria Rückerschöld 75 år gammal, hon var änka och barnen döda. Precis som tidigare pläderade hon för vikten av kvinnors kunskap och behovet av utbildning för att hushållningen skulle fungera väl. Eftersom boken gav sig ut för att vara en katekes, om än med speciell inriktning på hushållets inre arbete, finns hänvisningar till bibeln och de könsroller som däri förmedlas. I Anna Maria Rückerschölds tappning var innebörden i att kvinnan var skapad för att vara mannen till hjälp inte detsamma som att vara mannen till behag. Sådant riskerade bara att leda till en uppskattning av tomt smicker: ”et gift, så mycket olyckligare för den stackars Flickan, som det kan hända, at den tiggaren, hwilken idag ligger för hennes fötter, kan inom få dagar som despot sparka henne med sina”.
Idéhistorikern Agneta Helmius undersökning av Anna Maria Rückerschölds författarskap visar att Anna Maria Rückerschöld sannolikt var författare till ett anonymt publicerat inlägg i Almänna Magazinet den 15 februari 1770. Den tidskriften utgavs av Carl Christopher Gjörwell, vilken också var vän med Anna Maria Rückerschöld och hennes make. Inlägget, ”Det Olyckliga Swenska Fruentimrets Böne-Skrift till Allmänheten. Upsatt af Fru D**”, riktade sig till landets manliga befolkning med böner om åtgärder för att flickor skulle få erforderlig utbildning samt krav på uppvärdering av den kunskap i hushållning som kvinnor förutsattes ha. Det är råd och anvisningar som känns igen från kokböckerna och likheten är ett av skälen för Helmius slutsats att författaren var Anna Maria Rückerschöld. Även signaturen Fru D, som antas syfta på makens efternamn Dahl, pekar i samma riktning. Det tredje skälet för Helmius slutsats är att Anna Maria Rückerschöld i ett brev till Gjörwell från slutet av februari samma år tackade för att han låtit publicera ett aktstycke av hennes penna. I brevet framhärdade hon i att vilja vara anonym.
Fram till 1993, då Agneta Helmius publicerade sin undersökning om Anna Maria Rückerschöld, har Böneskriften behandlats som ett anonymt inlägg i den könsrollsdebatt som ägde rum under sent 1700-tal. Om Agneta Helmius har rätt – och mycket talar för det – är det tydligt att Anna Maria Rückerschöld såg kokboken som ett viktigt redskap för att nå ut med sitt budskap. Lika tydligt är att målgruppen också förändrades, från de manliga tidskriftsläsarna till de kvinnor som förväntades behärska kokkonst utan adekvat utbildning. Genom kokböckerna tog Anna Maria Rückerschöld själv initiativ till att förmedla den kunskap som var nödvändig i kvinnors arbete men som det än så länge inte fanns institutioner som ombesörjde.
Anna Maria Rückerschöld avled år 1805 i Stockholm.
