Anne Charlotte Leffler var en av det moderna genombrottets främsta författare, känd för sina samhällskritiska dramer och noveller där framför allt frågor om genus, makt, erotik och äganderätt sätts under lupp.

Anne Charlotte Leffler föddes år 1849 och växte upp i en intellektuell miljö. Fadern Olof Leffler var rektor för Katarina elementarskola i Stockholm. Modern Gustava var prästdotter, beläst, språkkunnig och viljestark. Av de tre sönerna blev två professorer och en ingenjör. Modern och äldsta brodern Gösta kom under hela Anne Charlotte Lefflers liv att fungera som stöd för hennes litterära verksamhet. Men också som kritiker och censorer.

Anne Charlotte Leffler fick gå i den seriösa men konventionella Wallinska skolan. Där ville man inte bära våld på kvinnans naturliga mildhet och ödmjukhet. Lärda fruntimmer såg man som en styggelse. Under några år inhämtade Anne Charlotte Leffler därför glimtar av en mängd olika ämnen. Någon fortsättning av hennes utbildning efter femton års ålder var det inte tal om. Drömmar om vidare kunskaper och författarskap fanns dock hos Anne Charlotte Leffler men dessa bidrog till känslor av skuld och skam då de krockade med det slags kvinnlighet, typisk för tiden, som skolan sökt inpränta i henne.

Vid 23 års ålder, år 1872, gifte sig Anne Charlotte Leffler med juristen Gustaf Edgren. Detta innebar att hon blev försörjd och fick en social position. Men maken hade redan tidigt gjort klart att han avskydde hennes författarambitioner. Detta hindrade inte att hon kort efter giftermålet debuterade – anonymt – som dramatiker med Skådespelerskan, en lättsam komedi med skarp underton. Redan här belyser hon konflikten mellan en kvinnas konstnärskap och den konventionella kvinnorollen, ett återkommande tema i hennes författarskap.

Äktenskapet med Gustaf Edgren varade i 16 år. Relationen var sval, vänskaplig och barnlös, vilket innebar att Anne Charlotte Leffler hade möjlighet att utveckla sitt skrivande. Efter att ha laborerat med ett antal olika pseudonymer som Carlot, Otto och ”A.Ch.E-n” framträdde hon från början av 1880-talet under eget namn. Vid den tiden stod Anne Charlotte Leffler i centrum för den nya svenska litteraturen. En kritiker utnämnde henne till ”Dagens litterära lejoninna”. De yngre författarna såg henne och den jämnårige August Strindberg som ”Pappa o Mamma”. I hennes hem samlades författare och kritiker i diskussionsgruppen ”Svältringen”. Anne Charlotte Leffler var även den som presenterade den samtida svenska litteraturen i en antologi för danska läsare.

År 1887 reste Anne Charlotte Leffler till Italien tillsammans med äldste brodern, matematikern Gösta Mittag-Leffler. I Neapel träffade de matematikern och hertigen Pasquale del Pezzo. Han blev Anne Charlotte Lefflers stora kärlek. Efter att hon skilt sig från Gustaf Edgren gifte sig paret och etablerade sig i Neapel. I den krets som snart bildades där kring den svenska författarinnan ingick Benedetto Croce. En internationell karriär hägrade. I juni 1892 födde Anne Charlotte Leffler en son men redan i oktober samma år avled hon hastigt i bukhinneinflammation.

Som dramatiker var Anne Charlotte Leffler främst inspirerad av Björnstierne Björnson och Henrik Ibsen. Indirekt insöp hon därigenom den teknik som utvecklats inom den franska teatern med namn som Eugène Scribe, Alexandre Dumas fils och Émile Augier. När det gäller innehållet utgick hon från Georg Brandes uppmaning att litteraturen skall debattera problem i samtiden. Hon hämtade sitt stoff från sitt eget liv och den verklighet hon såg omkring sig. Elfvan som uppfördes av Nya teatern år 1880 är utvecklad ur hennes berättelse Runa och påminner tematiskt om Skådespelerskan. En kvinna känner sig instängd i sitt äktenskap och längtar efter frihet. Men huvudpersonen bryter sig inte loss – som Nora i Ett dockhem. Detta år var det heller inte Anne Charlotte Lefflers utan Ibsens äktenskapsdrama som blev det stora samtalsämnet.

Sanna kvinnor från 1883 är en skarpare och mer uppfordrande pjäs. Med humor och psykologisk skärpa ställer Anne Charlotte Leffler frågan om kvinnlighetens rätta väsen och om gifta kvinnors äganderätt. Ellen Key var övertygad om pjäsens starka effekt på opinionen. Under en resa i Tyskland och England studerade Anne Charlotte Leffler alla de radikala rörelser hon kunde finna, bland annat socialismen. Hennes mest politiska pjäs Hur man gör godt tar upp frågor som rör fattigdom, klasskillnader, välgörenhet och arbetares rätt till organisation. Stycket gjorde socialistledaren August Palm mycket lycklig.

Som prosaist debuterade Anne Charlotte Leffler under eget namn 1892 med novellsamlingen Ur lifvet. Här har hon anammat Émile Zolas tes att litteraturen skall skildra ett hörn av verkligheten sett genom ett temperament. Anne Charlotte Lefflers temperament var skarpt, ironiskt och ifrågasättande. Samtidigt var hon inkännande och tillräckligt varsam för att inte skrämma bort sina borgerliga läsare. Novellen ”En bal i societeten” är ett mästerverk. Samlingen blev också en stor framgång. I Ur lifvet. Saml. 2, är hon djärvare. Novellen ”Aurore Bunge” skildrar en societetsfrökens kärleksmöte med en fyrvaktare. Det är ett tema som föregriper D. H. Lawrences Lady Chatterley’s älskare. Den upprörde också den sedlighetsivrande kritikern Esselde (Sophie Adlersparre).

Anne Charlotte Lefflers förälskelse i den danske pedagogen Adam Hauch gav upphov till En sommarsaga,1886. Hennes skildring av kärleken mellan en kvinnlig konstnär och en manlig norsk folkhögskollärare är fräsch och okonventionell. Men mest personlig och gripande blir hon i andra delen av Kvinnlighet och erotik, som hon skrev efter mötet med Pasquale del Pezzo. Här vågar hon vara öppet sensuell och redovisar samtidigt sina egna tvivel och svårigheter i sökandet efter ett rikt och jämlikt förhållande.

I Neapel fortsatte Anne Charlotte Leffler, numera hertiginna av Cajanello, att skriva. År 1892 utkom hennes biografi över nära vännen Sonja Kovalevsky. Biografin ger en levande bild av den högt begåvade matematikern men också av författaren själv. Efter Anne Charlotte Lefflers död utkom två volymer Efterlämnade skrifter. De vittnar om att hennes författarskap kunde haft stora möjligheter att utvecklas vidare både i Sverige och internationellt.