Carin Wästberg var en av pionjärerna inom den moderna svenska textilkonsten. Hon var konstnärlig ledare och därefter direktör för Handarbetets Vänner under åren 1904—1930.
Carin Helena Wästberg föddes i Vänersborg 1859. Hon var dotter till kyrkoherden Hans Efraim Wästberg och författaren Anna Andersson. Hon kom från ett bildat medelklasshem, men med små ekonomiska förhållanden. Under åren 1880—1885 studerade hon vid Högre konstindustriella skolan (HKS, nuvarande Konstfack) i Stockholm. Här blev hon studiekamrat med Maria Widebeck och redan under skoltiden bildade de firman Widebeck och Wästberg. De kom att arbeta gemensamt i firman resten av livet och signerade alla verk W.W. Wästberg och Widebeck var inte bara kollegor utan även nära vänner. De både bodde och arbetade ihop fram till Maria Widebecks död 1929. Dessutom bodde Carin Wästbergs mor, efter faderns död, samt en brorson i bostaden. Som tur var hade Maria Widebeck lite ärvda pengar och gästfria släktingar i landsorten, men ekonomin var ofta ansträngd.
Från 1887 var Carin Wästberg anställd som mönstertecknare på Handarbetets Vänner i Stockholm. Vid den här tiden anställdes flera unga mönsterritare från HKS på Handarbetets Vänner. År 1891 fick hon ett resestipendium till England och tillbringade tre månader i London och Oxford tillsammans med Maria Widebeck. Framför allt intresserade hon sig för kretsen kring William Morris och hon kom att bli en av de tidigaste förespråkarna i Sverige för Morris och hans syn på konst och konsthantverk.
Under åren 1892—1893 ingick Carin Wästberg i kommittén för den svenska delen av världsutställningen i Chicago. Senare arbetade hon även med den internationella hemslöjdsutställningen i Berlin 1908—1909 samt med den Baltiska utställningen i Malmö 1914. Här lyckades hon genomdriva att allt konsthantverk samlades i ett särskilt annex till konsthallen istället för i den sedvanliga industripaviljongen.
Handarbetets Vänner kom att präglas av inre strider och intriger 1903—1904. Det hela slutade med att ledaren Agnes Branting tvingades bort från sin tjänst. Carin Wästberg var en av dem som deltog i intrigspelet, något som hon senare i livet tycks ha ångrat. Hon drevs av en stark tro på sin förmåga att vara den som skulle rädda Handarbetets Vänner ur krisen och förnya dess verksamhet. År 1904 valdes hon till konstnärlig ledare för föreningen och 1910 blev hon dess direktör. Hon kom att ha det högsta ansvaret fram till 1930, när hon gick i pension.
Vad det gäller hennes eget skapande så anses hennes personliga mästerverk vara en hautelisse i linne med titeln Vårdinge fuga från 1904. Den köptes av drottning Victoria 1908 som gåva till den ryska kejsarinnan vid en utställning i Sankt Petersburg, men försvann i den ryska revolutionen. Av de svartvita fotografier och samtida beskrivningar som finns bevarade framgår att den var mycket modern för sin tid med ljusa färger och ett impressionistiskt formspråk.
Carin Wästberg utvecklade tillsammans med Maja Sjöström den så kallade HV-tekniken. Tekniken är en förenklad variant av den vanliga gobelängtekniken och innebar att man kunde väva bildvävnader snabbare och enklare. De första möbeltygerna i den nya tekniken var klara 1905 och hade ritats av Carin Wästberg. Hon utförde även bonader i HV-teknik till Gustav Adolfskapellet i Lützen 1908.
Carin Wästberg var som chef för HV tidigt ute med att förespråka att textilierna skulle vara en del av inredningen, så som hon hade sett i England. Under 1910- och 1920-talen fick HV också ett antal större inredningsuppdrag för stora offentliga byggnader som Stockholms rådhus, Patent- och registreringsverket i Stockholm samt Stockholms Stadshus. Uppdragen fördelades på flera av de anställda mönsterritarna på HV. Carin Wästberg utförde bland annat många av textilierna till Stockholms rådhus, år 1915. Ett annat samarbete var med arkitekten Lars Israel Wahlman i hans arbete med Engelbrektskyrkan i Stockholm 1914, där hon kom att ansvara för den textila inredningen.
Under Carin Wästbergs långa tid som chef för Handarbetets Vänner ändrades inriktningen i produktionen mot ett mer fritt skapande. Hon lämnade den mer traditionella hemslöjdsinriktningen för ett modernare formspråk. Hennes krav på kvalitet i fråga om material och utförande var mycket höga. Under den här tiden ansågs också svensk textilkonst vara ledande i världen.
Carin Wästberg avled 1942. Hon ligger begravd på Skara gamla kyrkogård.