Cecilia Fryxell är en nyckelperson inom den svenska pedagogiska rörelsen för flickors utbildningsmöjligheter.

Cecilia Fryxell föddes 1806 i Vassända socken utanför Vänersborg. När hon var åtta år fick fadern lämna sin befattning som länsman, vilket ledde till att familjen splittrades. Cecilia Fryxell och hennes bröder togs om hand av släktingar medan hennes två yngre systrar fortsatt levde med föräldrarna.

Vid 18 års ålder flyttade Cecilia Fryxell till Svaneholms bruksherrgård för att själv stå för sin försörjning. Därefter och fram till 1844 arbetade hon som guvernant eller sällskapsdam på olika herrgårdar. Under dessa år fick hon ett gott renommé och beskrevs som både intellektuellt och musikaliskt begåvad samt pålitlig. Både i yrkes- och privatlivet engagerade hon sig i dans, teater och andliga frågor. De sistnämnda kom att intressera henne allt mer och slutligen bestämde hon sig för att överge guvernantlivet för att bli missionär.

Cecilia Fryxells mål var att inleda sitt missionärsarbete i norra Sverige och därefter bege sig till Indien, Amerika och Egypten. Efter korrespondens med missionspredikanten Peter Fjellstedt bestämde hon sig dock för att först söka till ett missionsinstitut i Basel, dit hon anlände våren 1845. Vid sidan om studierna började hon att undervisa, först i Basel och därefter på Christian Heinrich Zellers skola i Beuggen i södra Baden. När missionsstudierna närmade sig sitt slut och prövningstiden var över bedömdes hennes hälsotillstånd som alltför bräckligt för missionsarbete. Hon fortsatte därför att studera och riktade sitt intresse mot hur undervisning bedrevs och organiserades vid olika skolor i Tyskland och Schweiz, innan hon återvände till Sverige.

År 1847 anställdes Cecilia Fryxell som lärare vid Brödraförsamlingens skola i Göteborg. Strax därefter beslutade hon sig för att grunda en egen skola i Helsingborg. Hennes plan var att etablera en helpension för knappt ett dussin flickor men inledningsvis var det svårt att fylla platserna. Trots motgångarna lyckades hon ändå starta flickpensionen, framför allt genom att involvera inflytelserika personer, som exempelvis grevinnan Ewa Lewenhaupt, i verksamheten.

Efter ett par år hade skolan, som då hade både hel- och halvpensionsplatser, vuxit till att omfatta över 100 elever. Utöver Cecilia Fryxell själv var Peter Wieselgren och Sophia Posse några av de lärare som var verksamma där. Cecilia Fryxell hade god förmåga att knyta kompetenta och hängivna personer till sin undervisningsverksamhet. Peter Wieselgren hade vid denna tidpunkt visat sig vara en framgångsrik bildnings- och nykterhetsförespråkare och Sophia Posse hade dels studerat skolväsendet utomlands, dels gedigen undervisningserfarenhet från Stockholm.

År 1852 kom Cecilia Fryxell och Gösta Lewenhaupt, ägaren till herrgården Karlslund utanför Västerås, överens om att skolan skulle flyttas till den senares egendom. Under 1850-talet etablerade Cecilia Fryxell där ett av Sveriges första lärarinneseminarier, vars verksamhet var tätt knuten till flickskolan. Flera av seminariets elever, exempelvis Sigrid Rudebeck och Lina Husberg, grundade i sin tur egna flickskolor. Den förstnämnda grundade Sigrid Rudebecks elementarskola för flickor i Göteborg och Lina Husberg startade flickskolan i Enköping som låg till grund för Enköpings Elementarskola för flickor. På så vis fick Cecilia Fryxells metoder och principer för undervisning spridning över landet.

Vid Karlslund expanderade skolverksamheten kraftigt och efter sex år ville Cecilia Fryxell starta ytterligare en flickskola, denna gång i Kalmar. Med vänners hjälp lyckades hon köpa egendomen Rostad, där hennes sista skola öppnade 1859. Elevplatserna på Rostad blev snabbt eftertraktade och tingades flera år i förväg. Verksamheten bestod av tre klasser samt en lärarinneklass. På samma vis som skett i Karlslund grundade flera av eleverna egna skolor när deras studier vid Rostad var avslutade. Cecilia Fryxell förestod verksamheten på Rostad fram till år 1877, då hennes planer att omvandla pensionen till ett folkskoleseminarium förverkligades. I samband med detta donerade hon både skolan och egendomen till staten.

Undervisningen i Cecilia Fryxells skolor kännetecknades i stor utsträckning av andlig verksamhet, dels i form av religionsundervisning, dels genom väl avsatt tid för elevernas kontemplation och läsning. Eleverna förväntades vara delaktiga i det vardagliga arbetet på skolan, exempelvis med dukning och andra sysslor. Vidare fanns daglig schemalagd fysisk aktivitet i form av lärarledda promenader som kombinerades med lämplig undervisning.

Cecilia Fryxell betonade lärarens roll som föredöme och förespråkade ett balanserat uppträdande i klassrummet. Genom lärarens gedigna förberedelser, viljestyrka och intellektuella livfullhet skapades de bästa förutsättningarna för ett gott lärande, enligt Cecilia Fryxell.

Cecilia Fryxell dog 1883 i Kalmar, och hennes grav finns på Södra kyrkogården i samma stad.