Dagmar Edqvist var en av Sveriges mest lästa författare under 1930, 1940 och 1950-talen. Diskussionen om kvinnors jämställdhet går som en röd tråd genom hennes omfattande författarskap.
Dagmar Edqvist växte upp i Visby. Hon var dotter till historielektorn Hjalmar Jansson och hans hustru Hermanna Krokstedt. Fadern var aktiv politiker, konservativ stadsfullmäktigeledamot och vice preses i domkapitlet. Då flickor vid denna tid inte hade tillgång till läroverksutbildning tog Dagmar Edqvist studentexamen som privatist i Stockholm 1922. Efter studentexamen gifte hon sig med den femton år äldre Torgny Edqvist, som var adjunkt vid läroverket i Visby. Makarna flyttade 1932 till Malmö. De fick dottern Suzanne 1934. År 1964 blev Dagmar Edqvist änka. År 1969 gifte hon om sig med etnologen Olof Hasslöf.
Efter sitt första giftermål bedrev Dagmar Edqvist studier, bland annat i Frankrike 1927. Därefter arbetade hon som sekreterare åt överläkaren vid S:t Olofs sjukhus i Visby, J. Lundahl, vars postuma avhandling hon redigerade 1932. Samma år debuterade hon med romanen Kamrathustru, som väckte stort uppseende. Den ingick i en romanserie som samlade unga författare, med – som det hette i Bonniers programförklaring - ”en modern och en smula revolutionerande livssyn”. Denna, liksom flera av Dagmar Edqvists kommande romaner, handlar om det man då kallade Den nya kvinnan, som krävde frihet och jämlikhet i äktenskapet. "Kamrathustru" blev ett återkommande begrepp i tidens könsrollsdebatt.
Med denna roman introducerade Dagmar Edqvist sina läsare för en kvinnotyp som återkommer i de flesta av hennes romaner. De är, som huvudpersonen Ebba Garland i Kamrathustru, klarsynta, självständiga och harmoniska. De är oftast yrkesverksamma, företrädesvis inom ett akademiskt yrke, vilket utgör grunden för deras krav på jämställdhet med männen.
De följande decennierna kunde Bonniers förlag presentera en ny Edqvist-roman ungefär vartannat år. Totalt skrev Dagmar Edqvist 24 romaner. Den sista, Vänta på vind, som är en historisk roman, utkom 1985. Då hade emellertid Dagmar Edqvist sedan länge förlorat sina stora läsarskaror.
Dagmar Edqvist talade i början av sitt författarskap rakt in i ett samtida problem och hennes romaner blev mycket uppskattade. Under 1930-, 1940- och 1950-talen tillhörde hon Sveriges mest lästa författare utan att hennes romaner för den skull definierades som populärkultur. De blev också översatta till många språk. Det omfattande författarskapet kan delas in i tre tydliga grupper. Den första och tillika den omfångsrikaste delen av hennes produktion utgörs av samtidsromaner där hon behandlar relationer mellan män och kvinnor, framför allt kvinnans roll som hustru, yrkeskvinna och kamrat.
Den andra gruppen utgörs av romaner som utspelar sig i afrikansk miljö. Dagmar Edqvist besökte Tanzania, där hennes vän Barbro Johansson var missionär och rektor för en skola, första gången 1956. Hon kom att återvända dit flera gånger och rapporterade bland annat till Sveriges Radio om frihetsrörelsens självständighetssträvanden under ledning av Nyerere. År 1958 kom Skuggan blir kortare, den första av fem romaner med motiv från Afrika. Liksom i Den svarta systern, 1961, Eldflugorna, 1964, och senare Efter flykten, 1977, ställs stamsamhället mot västerländsk kultur. Konflikten mellan vita och svarta skildras i en nästan thrillerartad form.
Den tredje kategorin utgörs av historiska romaner. År 1949 utkom Trolldryck, en roman om häxprocessernas Sverige. Åren 1967-1971 gav hon ut en romantrilogi som utspelar sig på Gotland under vikingatid och medeltid. Den inleddes med Mannen från havet, 1967, följdes av Mannen som kom hem, 1969, och avslutades med Människor på en ö, 1971. År 2005 blev de aktuella på nytt när Länsteatern på Gotland med Allan Nilsson i spetsen satte upp en pjäs baserad på romanerna. En stor friluftsteater byggdes i När på sydöstra Gotland och under två somrar spelades 32 föreställningar.
En roman i Dagmar Edqvists författarskap som står för sig är Fallet Ingegerd Bremssen. Den kom ut 1937 och baserar sig på ett uppmärksammat våldtäktsfall, där sakkunskapen hos hennes chef på S:t Olofs sjukhus hade tagits i anspråk. Romanen har en starkt dokumentär prägel och kom att stå i centrum för tidens diskussion om våldtäkt. Den filmatiserades av Anders Henrikson 1942.
Till dem av Dagmar Edqvists romaner som filmatiserats hör, förutom Fallet Ingegerd Bremssen, Kamrathustru, Rymlingen fast och Musik i mörker.
Dagmar Edqvist avled år 2000.
