Elina Benckert var lärare och grundade Luleå elementarläroverk för flickor samt var skolans föreståndare mellan åren 1875—1909.
Elina Maria Margareta Benckert föddes 1853 och växte upp i Luleå som tredje barnet i en syskonskara om fem barn. Elina Benckerts föräldrar Eva, född Govenius, och konsul Henrik August Benckert hade det gott ställt och fadern var på sin tid en inflytelserik person i staden. Elina Benckert studerade i Stockholm vid den välrenommerade flickpensionen Hammarstedtska skolan. Skolan ansågs vara Stockholms mest ansedda flickskola och ägdes av Fredrique Hammarstedt som övertagit skolan 1855.
I mitten av artonhundratalet bedrevs flickors utbildning främst på privata initiativ med höga terminsavgifter. Men i takt med att samhället liberaliserades började krav ställas på att öka flickors utbildningsmöjligheter. Ett steg på vägen var riksdagens beslut 1874 att subventionerna de privata flickskolorna, vilket bidrog till att fler flickor hade ekonomiska möjligheter att utbilda sig. Subventionerna ledde till en expansion av flickskolor som spreds till en mängd mindre orter i Sverige, däribland Luleå.
Efter sina studier återvände Elina Benckert till Luleå och initialt gav hon privatundervisning. Ett år efter 1874 års beslut tog emellertid den 22-åriga Elina Benckert initiativet att grunda en flickskola i staden, tillsammans med den fyra år äldre Ester Lönnegren. Hon hade i likhet med Elina Benckert bedrivit privatundervisning. Luleå elementarläroverk för flickor öppnade sina dörrar för de första eleverna den första oktober 1875 och var en milstolpe i den kvinnliga undervisningens historia i Norrbotten. Skolan startade i liten skala i det gamla apotekshuset vid torget. Lokalerna var emellertid inte anpassade för skolundervisning och i och med att elevantalet ökade blev det trångbott. Förhållandena blev avsevärt bättre när de 1880 erbjöds en lokal i stadens nyligen uppförda folkskolehus. Skolan huserade där i 17 år. År 1883 lämnade Ester Lönnegren skolan. Elina Benckert stod därigenom som ensam föreståndare för skolan. Vid den tidpunkten ansågs hon vara den lokala pionjären för flickors utbildning. Landshövdingen, sedermera generaldirektören, Lars Berg hade vid ett tidigt skede uppmärksammat skolstiftarens bedrifter och stöttade henne genom att starta en insamling, som lade en grund till byggandet av ett läroverkshus. Efter nitiskt arbete, utredningar och förslag av stadsförsamlingens ideella krafter invigdes skolhuset den 14 december 1897. Elina Benckert fick full nyttjanderätt så länge friplatser tillhandhölls för flickor som kom från familjer med sämre ekonomiska förutsättningar.
Elina Benckert beskrivs i källorna av kollegor och elever som insiktsfull, generös och hängiven. Hennes innerliga religiositet var ett centralt inslag i undervisningen i ambitionen att förädla och dana flickornas karaktär. Elina Benckert lät sig inspireras av den Hammarstedska flickpensionens pedagogiska profil. Det var viktigt att eleverna tillgodogjorde sig teoretiska såväl som praktiska kunskaper. På schemat stod exempelvis hushållskunskap, främmande språk och välskrivning. Morgonbönen var obligatorisk och kristendomsundervisningen central. Elina Benckert undervisande främst i engelska, franska och geografi, men även i naturkunskap, eller naturkunnighet som ämnet hette då. Elina Benckerts språkundervisning utmärkte sig eftersom språkets uttal övades genom att lektionerna hölls på det språk som det undervisades i. Vid något tillfälle påpekade hon att eleverna inte borde proppa huvudet fullt med grammatik. Språkundervisningen kan betraktas som progressiv, eftersom undervisningen normalt hade en grammatisk prägel. I lärarkollegiet var sammanhållningen stark och kvinnorna var både gifta och ogifta vilket är anmärkningsvärt, till skillnad från många andra arbetsplatser, där äktenskap och familj var likvärdigt med ett avsked från tjänsten. Kollegiet upprättade även en klubb med sammankomster i hemmen där kollegorna umgicks och avhandlade små och stora frågor.
Elina Benckert hade en framskjuten plats i Sveriges lärarkår och hela hennes livsgärning kan knytas till Luleå elementarläroverk för flickor, som hon med stor skicklighet formade för att ge de unga flickorna förutsättningar för ett fortsatt yrkesliv. Hennes insatser fick allmänt erkännande på hennes femtioårsdag den 9 februari 1903. En talrik skara Luleåbor jämte landshövdingen samlades på stadshotellet för att uttrycka sin tacksamhet till henne. Tillställningen var högtidlig och åtskilliga telegram lästes upp från tidigare elever och föräldrar, som uppskattat henne både som lärare och person. År 1931 övergick skolan i kommunal regi och den lades ned strax före grundskolereformens införande 1967. Elina Benckert hade dock lämnat över ansvaret för skolan till yngre händer redan 1909 och därefter återvänt till huvudstaden.
Elina Benckert avled 1938, vid 85 års ålder, och begravdes på Innerstadens kyrkogård i Luleå.
