Eva Upmark var ledande i flera konservativt orienterade kvinnoorganisationer vid sekelskiftet 1900. Hon var bland annat ordförande för Svenska Kvinnors Nationalförbund, vice ordförande för Kvinnornas Uppbåd samt styrelseledamot för Svenska kvinnoföreningen för fosterlandets försvar.
Eva Upmark föddes 1852 och växte upp i en välbärgad familj i Stockholm. Hennes morfar, Carl Fredrik Plagemann, hade grundat apoteket Nordstjernan i Stockholm som sedan hade övertagits av Eva Upmarks far, Fabian Kindstrand. Hennes mor, Dorotée Kindstrand har beskrivits som en för sin generation ovanligt beläst kvinna med stort intresse för frågor om kvinnors emancipation och bildning. Det var också modern som stod för en betydande del av Eva Upmarks formella skolning. Hon gick därtill i Anna Höijers privatskola och var under en kortare tid även verksam där som biträdande lärare.
Vid 22 års ålder gifte sig Eva Upmark med Gustaf Upmark, som var amanuens vid det då nyöppnade Nationalmuseum, och senare blev dess intendent. Paret hade känt varandra länge och träffats i samband med familjen Kindstrands sommarvistelser i Västerhaninge, där Gustaf Upmarks familj bodde. Kärleken stötte inledningsvis på hårt motstånd från Eva Upmarks far som ansåg att Gustaf var klen, sjuklig och fattig, och därmed en olämplig partner för hans dotter. Först när Gustaf fick anställning på Nationalmuseum ändrade sig fadern och tillät giftermål.
Av sina vänner och beundrare har Eva Upmark beskrivits som en konservativ försvarsvän och högerkvinna, med harmonisk personlighet och ljus livssyn. Mot slutet av 1800-talet gjorde hon sig ett namn i Stockholms föreningsliv, bland annat som en av grundarna av föreningarna Handarbetets Vänner respektive Svenska kvinnoföreningen för fosterlandets försvar. Hennes och makens hem var samtidigt en välkänd samlingsplats för Stockholms konstnärliga och litterära elit. ”Att få vara med om en läseafton i det Upmarkska hemmet var något mycket eftersträfvadt”, konstaterade tidningen Dagnys skribent i en hyllningsartikel till Eva Upmark på hennes 60-årsdag. Till parets närmaste vänner hörde konstnärerna Carl Larsson och Gustaf Cederström. Hemmet bar materiella spår av umgängeskretsen i form av diverse konstverk; till dessa hörde två porträtt av Carl Larsson, föreställande Gustaf respektive Eva Upmark.
Efter makens död 1900 trappade Eva Upmark upp sitt ideella arbete med nya styrelseuppdrag i bland annat i Röda Korsets damkommitté (från 1915 Röda Korsets kvinnoförening), Kronprinsessans centralråd för Landstormens beklädnad och utrustning, Svenska Kvinnors Nationalförbund, samt Kvinnornas Uppbåd.
Svenska Kvinnors Nationalförbund var en paraplyorganisation för kvinnoföreningar av skilda slag. En gemensam nämnare var att de främst samlade medel- och överklassens konservativt orienterade kvinnor. Eva Upmark satt i förbundets centralstyrelse under 23 år, först som representant för Svenska kvinnoföreningen för fosterlandets försvar, och sedan som ordförande under perioden 1909—1921. I egenskap av förbundets ordförande stod hon 1911 och 1916 värd för två internationella kvinnokonferenser som anordnades i Stockholm.
Liksom många andra konservativa kvinnor motsatte sig Eva Upmark länge rösträtt för kvinnor, men ändrade ståndpunkt i början av 1900-talet. Hon betraktade emellertid inte kampen för kvinnors politiska rättigheter som en prioriterad fråga och tog i flera sammanhang bestämt avstånd från radikala metoder av det slag som kännetecknade de brittiska suffragetterna. I Svenska Dagbladet 1912 citerades hon på följande sätt: ”Det är inte genom att slå ut fönster utan genom att göra oss oumbärliga som vi skola vinna rösträtt”. Till de områden som låg henne varmast om hjärtat hörde försvaret, och hon drog sig inte för att rikta hård kritik mot den framväxande fredsrörelsen.
I början av första världskriget gick Eva Upmark samman med bland andra Fredrika-Bremer-Förbundets dåvarande ordförande Agda Montelius samt Röda Korsets kvinnoförenings ordförande Lizinka Dyrssen och bildade Kvinnornas Uppbåd. Detta var en samverkansorganisation som syftade till att samla kvinnor för konkreta samhällsinsatser under krigsåren, till exempel att fylla luckor som uppstod på arbetsmarknaden när män kallades till militärtjänstgöring. Ett stort antal kvinnoorganisationer över ett förhållandevis brett politiskt spektrum engagerades i uppbådet och Eva Upmark själv intog rollen som vice ordförande.
De många föreningsåtagandena slet dock på henne och 1919 avböjde hon omval till styrelsen i Svenska kvinnoföreningen för fosterlandets försvar med hänvisning till ”ålder och andra kräfvande föreningsarbeten” och två år senare avgick hon som ordförande för Svenska kvinnors nationalförbund.
Under sin sista tid i livet bodde Eva Upmark hos sin dotter Dora Lamm. En privat samling av manuskript och andra texter från hennes föreningsengagemang sparades av sonen Johan och överlämnades efter hans död till Göteborgs universitetsbiblioteks Kvinnohistoriska samlingar.
Eva Upmark avled 1944, 92 år gammal. Hon ligger begravd på Västerhaninge kyrkogård.