Frida Winnerstrand var en aktad skådespelare, verksam främst under 1900-talets första hälft.
Frida Winnerstrand var dotter till arrendatorn, senare packmästaren Alfred Kumlin och hans maka Karolina Kristina. Hon föddes i Lövsta i Järfälla år 1881, och hade en yngre bror, Viktor. Frida Winnerstrand studerade i Jakobs folkskola i Stockholm åren 1888–1895. Hon kom därefter att göra studieresor till Tyskland, Frankrike och England.
Sin scendebut begick Frida Winnerstrand som 15-åring 1896, som elev vid Anna Lundbergs teatersällskap, vilket hon tillhörde 1896–1900. Enligt flera källor studerade hon en tid vid Dramatens elevskola kring år 1900. Hon var sedan engagerad hos Emil Hillberg 1901–1902 och därefter vid Hjalmar Selanders sällskap 1902–1903. År 1903 engagerades hon av Albert Ranft och spelade för första gången på en stockholmsscen, detta på Östermalmsteatern, följt av Svenska teatern och Vasateatern, där hon förblev fram till 1919. Frida Winnerstrand var sedan fast engagerad vid Dramaten fram till 1943, där hon kom att spela 65 roller genom åren.
Bland Frida Winnerstrands scenroller kan nämnas Chérubin i Beaumarchais Figaros bröllop 1904 på Svenska teatern, Sigrid i Bröllopet på Ulfåsa 1905 på Svenska teatern, följande roller på Vasateatern; Lady Windermere i Solfjädern 1906, Gloria i Shaws Man kan aldrig veta 1908, Josette i Fröken Josette - min hustru 1908, titelrollen i Maughams Penelope 1910, Signe Kahl i Silkesstrumpan 1911, Cecily Cardew i Mister Ernest 1913, Gobette i Borgmästarinnan 1913, Wally i Spanska flugan 1914, samt följande roller på Dramaten; Lady Chiltern i En idealisk äkta man 1919, Belline i Den inbillade sjuke 1927, Julia Körner i Swedenhielms 1929, Kate Trent i Ungkarlspappan 1930, Mrs Nupkins i Pickwick-klubben 1931, Adelaide Hagel-Ulfstjerna i Johan Ulfstjerna 1932, Fru Åvik i Kvartetten som sprängdes 1935, Essie i Ljuva ungdomstid, 1935, Fru Heyst i Påsk 1939, Mor i Falla i Kejsarn av Portugallien 1939, Emma i Farmor och Vår Herre 1941 och Fröken Juliana Tesman i Hedda Gabler 1941.
Frida Winnerstrand filmdebuterade 1920 i Pauline Brunius Trollsländan. Hon filmade mycket sparsamt och medverkade endast i omkring 10 filmer, varav tre ljudfilmer. Bland filmerna kan nämnas De läckra skaldjuren, 1920, Lev livet leende, 1921, Herr Vinners stenåldersdröm, 1924, Äventyret, 1936, Blixt och dunder, 1938 och Familjen Björck, 1940.
Tillsammans med maken Olof Winnerstrand medverkade hon i radioteaterföljetongen Familjen Björck 1936–1943, som också blev film 1940. De spelade där det äkta paret Gösta och Kajsa Björck med barnen Ville och Greta, vars familje- och vardagsliv skildras året om, i vardag och fest. Tillsammans medverkade de även på ett par skivsidor. När Frida Winnerstrand avled innebar det slutet för den mycket folkkära radioserien, hon var omöjlig att ersätta.
Frida Winnerstrand ägnade sig under sin karriär främst och framgångsrikt åt fars- och komedirepertoar. Först som charmfulla unga damer, såväl oskuldsfulla som förföriska, senare år alltmer som hjärtliga makor samt en del karaktärsroller, där hennes värme och vidsynthet bidrog.
Frida Winnerstrand var gift med skådespelaren Olof Winnerstrand från 1906 fram till sin död. De var ett strävsamt, välkänt och populärt skådespelarpar, som ofta verkade ihop, såväl på scen som i film och radio. De omsjöngs i Karl Gerhards kuplett ”Lilla Frida och jag” från 1923.
Frida Winnerstrand avled i Stockholm 1943. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
