Harriet Clayhills var journalist, författare, kvinnohistoriker och verksam inom kvinnorörelsen.
Harriet Clayhills skrev sina första böcker redan innan hon började studera vid Helsingfors universitet. Hon debuterade som 16-åring med Full i 17, och två år senare kom Vi abiturienter. Båda böckerna uppfattades som romaner om modern ungdom. De uppskattades och omtalades, och ledde till att hon erbjöds skriva för svenska Idun. Långt senare i livet förklarade hon att de två romanerna inte var självbiografiska, men nog ändå uppfattades så av många läsare. Hennes debut som författare föregicks dessutom av att hon samma år vunnit första pris i en tävling i Stockholms-Tidningen; till bästa pjäs för ungdom utsågs på hösten hennes Hon kom, hon sågs, hon segrade! Harriet Clayhills tog ut en filosofie magisterexamen i Helsingfors på 1940-talet. Hon gifte sig år 1942 och bildade familj, och skrev för flera finlandssvenska tidningar. Hon fortsatte som journalist när hon i sitt andra äktenskap flyttade till Oslo, där hon fick två barn och var korrespondent vid Finlands radio, YLE, samt skrev för den norska inredningstidskriften Bonytt.
Efter en andra skilsmässa i mitten på 1960-talet bosatte sig Harriet Clayhills med de yngsta barnen i Stockholm där hon arbetade på tidningen Allt i Hemmet. Det var också i Stockholm hon engagerade sig i kvinnorörelsen, bland annat ansvarade hon för avdelningen ”Kvinnokultur – kvinnors arbete och historia” på utställningen Kvinnfolk, 1975. Gruppen hon samarbetade med där byggde upp två berg, ett med vantar och ett med bröd, för att visa på kvinnors osynliga men viktiga arbete. Namnet Kvinnfolk levde sedan vidare i bokhandeln och kaféet på Södermalm som bar samma namn. Harriet Clayhills skrev även i många för tiden viktiga kvinnotidskrifter, till exempel Vi Mänskor, Kulturtidskriften Liv,Kvinnobulletinen och Kvinnotidningen Q. Från sent 1970-tal till 1985 var hon också redaktör för Svenska inredningsarkitekters riksförbunds tidskrift Forum Närmiljö.
Harriet Clayhills kvinnohistoriska författarskap inleddes år 1973 med boken Kata Dalström i agitationen, 1894–1923, vilken bestod av ett urval av Kata Dalströms texter med Harriet Clayhills kommentarer. Till 50-årsminnet av Kata Dalströms död samma år sände Radioteatern Harriet Clayhills och Carin Mannheimers pjäs Framåt måste vi. År 1980 kom boken Kvinnfolksgöra: den märkliga historien om kvinnors arbete och liv i Norden under tiotusen år, ett projekt i vilket hon samarbetade med Iréne Lundholm och Lotta Melanton.
Under många år arbetade Harriet Clayhills med den omfattande och tunga Kvinnohistorisk uppslagsbok som kom ut 1991. Med denna titel satte hon punkt för de stora bokprojekten. Hon har beskrivit uppslagsboken som en sammanfattning av 1970-talets kvinnorörelse och de nya tänkesätt som då växte fram. Harriet Clayhills slutade dock inte helt att publicera texter: hon skrev ”En vecka i mitt liv: en gammal nomad i sin trädgård” som publicerades i tidskriften Astra Nova, 1998. Denna ingick även i Birgitta Bouchts och Mariella Lindéns minnesbok Sökord: vänskap, död, rum, brev, böcker, Harriet Clayhills, 2009.
Harriet Clayhills avled i Lillesand, Norge den 23 juli 2014.