Henrika Widmark var författare och engagerad i kvinnorörelsen under 1800-talets andra hälft. Hon var även byggherre och drev framgångsrikt lantbruket Lingatan, beläget i Lysekil.
Henrika Widmark föddes i Ljusdals socken i september 1848. Modern var Maria Widmark och fadern var landshövdingen i Norrbottens län, Henrik Widmark. Familjen var stor och Henrika Widmark hade många syskon. Sju barn fanns från faderns första äktenskap med Carolina Ström. Flera av syskonen överlevde dock inte till vuxen ålder.
När Henrika Widmark var i tjugoårsåldern flyttade hon med familjen till Stockholm. I huvudstaden deltog hon aktivt i olika föreningar och umgicks med stadens societet. Hennes närmaste vänner var Lotty Bruzelius, född Kempe, samt Lottys syster Bertha. Dessa systrar stod henne nära under alla år i Stockholm, men även efter att hon flyttat till Västkusten i början på år 1900. En annan god vän till Henrika Widmark var Ebba Rudbeck och de umgicks flitigt. Det var i Stockholm som Henrika Widmark fick sin första bok utgiven. Hon hade sedan unga år skrivit, men nu gavs hon ut på Albert Bonniers förlag. Debuten var en illustrerad barnbok, Barnafröjd: Berättelser på vers och prosa och den kom ut år 1885 under pseudonymen H. Mark. Det dröjde fyra år tills nästa bok blev utgiven. Även det var en barnbok, och den kom ut till julen 1889, under samma pseudonym men denna gång på AB P.A. Norstedt & Söners förlag. Julklapp till svenska barn som bokens titel lyder är illustrerad av svenska konstnärer. Den första av Henrika Widmarks barnböcker innehöll bilder av engelska illustratörer, men i samband med den andra togs intryck av diskussionen om betydelsen av att använda inhemska och inte utländska tecknare. Barnboken fylldes därför med bilder av bland andra Bruno Liljefors, Ottilia Adelborg och Natanael Beskow.
Henrika Widmark var vice sekreterare för Sällskapet Nya Idun åren 1894–1904. Hon satt även i styrelsen för Handarbetets Vänner, en förening som grundats 1874 av Sophie Adlersparre, och som hade som syfte att främja svensk textilslöjd. Föreningen inrättade både mönsterateljé och delade ut uppdrag till väverskor i olika delar i landet. De startade även en utbildning i väving för lärarinnor. Intresset för formgivning kom fortsättningsvis att vara tydligt i Henrika Widmarks liv.
Vid 1890-talets senare hälft blev Henrika Widmark allvarligt sjuk. När hon återhämtat sig valde hon att ta ut en ny riktning i livet och flyttade till Västkusten. Under kommande år reste hon mellan Stockholm och Lysekil, där hon sedan 1895 bodde i sitt första hus på somrarna, tills hon sålde det och förvärvade två större tomter i Brastad utanför Lysekil. Totalt var ägorna på 40 hektar, vackert belägna vid Gullmarsfjorden, uppe på en granitklippa. Hälften av ägorna som hörde till gården Lingatan var bördig åkermark. Huset stod inflyttningsklart under 1903 och därefter tillkom ekonomibyggnader. Utöver Henrika Widmark, som flyttade in i den nationalromantiskt inspirerade och storslagna huvudbyggnaden, fanns på gården rättaren Carlssons familj och andra som Henrika Widmark anställt för att driva lantbruket.
Under åren som följde levde Henrika Widmark av vad gården gav och var självförsörjande. Fruktträdgård med bland annat olika äppelsorter, persikoträd som hon drivit upp, säd från åkern samt ägg och mjölk såldes vidare, bland annat på marknadstorget i Uddevalla. För sin råg, sitt vete och sina ärtor vann hon där flera utmärkelser på Hushållningssällskapets utställningar. Under vinterhalvåret producerade Henrika Widmark både mattor och löpare i sitt textil- och vävrum.
Under de femton år som Henrika Widmark levde på Lingatan skrev hon både prosa och dikt. Samarbete fanns med kompositören Helena Munktell. Första kantaten de gjorde tillsammans är ett verk som uppfördes vid Svenska Kvinnors Nationalförbunds konferens i Stockholm 21 september 1897. Musiken är för sopransolo och fruntimmerskör. Henrika Widmark skrev text och Helena Munktell tonsatte. Under åren som följde fortsatte Henrika Widmark att författa texter till stycken som uppfördes vid större festligheter, så som Ellen Keys avtackning från Nya Iduns styrelse eller Oscar II:s besök i Lysekil i augusti år 1900. Vintern 1912 skrev hon ”Skansens vårsång”, att uppföras just på Skansen.
Textförfattandet var alltså något Henrika Widmark ägnade sig åt medan hon skötte sin gård och tog emot långväga gäster på Lingatan. Hon kämpade länge för att vägen ut till Lingatan skulle bli häradsväg, samt att en tågstation skulle byggas i Hallinden, några kilometer från hennes gård. Hon lyckades driva igenom sin vilja och Hallindens station byggdes.
I januari 1920 dog Henrika Widmark, samma år som hon skulle ha fyllt 72 år. Hon begravdes i familjegraven i Stockholm. Då hon var utan arvingar och släkten inte ville ta över gården Lingatan såldes dödsboet till Göteborgs stad. Efter två år inrättades ett skyddshem för vanartiga flickor på gården och lantbruket samt fruktträdgården blev en del av flickornas yrkesutbildning. Institutionen drevs på Lingatan ända till 1954.
Samma år som Henrika Widmark dog gav hennes vänner ut hennes texter i en samlad volym. I denna volym, med titeln Ur Henrika Widmarks papper: minnesblad tillägnade hennes vänner, 1920, sammanställda av Bertha Hübner, finns alla de sångtexter samt dikter hon bland annat skrivit för Nya Idun genom åren.
