Ingrid Wallberg var Sveriges första kvinnliga arkitekt med egen firma. Hon var den första svenska arkitekt som med funktionalismen som bas allvarligt utmanade allmänhetens smak.
Ingrid Wallberg föddes 1890 och växte upp i en kulturintresserad, språkkunnig och barnrik familj i Villa Ekebo i Halmstad. Fadern Alfred Wallberg var VD i Wallbergs Fabriks AB, Halmstads dominerande industriföretag. Hennes närmaste vän i syskonskaran om tio var systern Lotti som blev reporter och författare med efternamnet Jeanneret.
Från höstterminen 1905 gick Ingrid Wallberg i Djursholms samskola. Hennes sista skolbetyg är från latinlinjens tredje ring vid Stockholms samgymnasium vid höstterminens slut. Sjukdom kom i vägen och 1908 reste hon till en syster i Berlin för att studera konsthistoria i lugnare takt. År 1909 påbörjade hon studier vid stadsbyggnadsseminariet i Berlin och 1915 vid Königliche Kunstgewerbeschule i München, klassen för arkitektur. Vid sidan av denna utbildning tog hon privatlektioner i konstruktionsritning och perspektiv.
Sin första make, Albert Lilienberg, träffade Ingrid Wallberg då han tjänstgjorde vid ett brobygge i Halmstad. De gifte sig borgerligt 1909, samma år som han blev förste stadsplaneingenjör i Göteborg. Efter ett par år köpte de herrgården Stora Gårda som skulle bli Ingrid Wallbergs hem hela livet. Äktenskapet var dock olyckligt. Ingrid Wallbergs ständiga vistelser på sjukhem utomlands kan närmast betraktas som exilboende, och hon använde tiden till att läsa tjocka böcker om stadsplanering och filosofi och dessutom skönlitteratur på tyska, engelska och franska. Sonen Björn föddes 1917.
Ingrid Wallberg tog del av sin makes yrkeskunskaper och arbetade tidvis med honom. De lade gemensamma förslag till flera stadsplanetävlingar i Norden och USA. I Chicago 1913 vann de tredje pris av 39 tävlande och efter stadsbranden i Bergen 1916 blev deras förslag inköpt. Vid en tävling i Skien i Norge samma år deltog Ingrid Wallberg ensam och fick sitt förslag inköpt. Ingrid Wallberg debatterade bostadsfrågor i dagspress och fackpress och föreläste om trädgårdsstadens principer. Hon kritiserade förslagen till skogskyrkogård i Stockholm för brist på naturkänsla och respekt för de döda och i tävling mot Sigurd Lewerentz och Sven Markelius lyckades hon ta tredje pris för en ny begravningsplats i Malmö 1916.
Inför Göteborgsutställningen 1923 arbetade Ingrid Wallberg intensivt med Föreningen Hus och Hems visningslägenheter i den sociala sektionen. Hon sammanställde också den 365-sidiga översikten Enskild filantropisk verksamhet i Göteborg, som gavs ut i samband med utställningen. Det var just de mindre bemedlades bostadsbehov som intresserade henne och hon ville göra det enkelt för kvinnor att sköta sina hem med bra ljus, effektiva kök och hälsosam luft. Utmattad efter Göteborgsutställningen tog Ingrid Wallberg in på vilohem i S:t Moritz, Schweiz. Denna pendelrörelse mellan intensivt arbete och rehabilitering med dieter och medicinering för krånglande mage, hjärtflimmer och andra fysiska besvär varade livet ut.
I januari 1927 skilde sig Ingrid Wallberg från Albert Lilienberg. Han hade dock flyttat in till staden redan hösten 1925. Vid skilsmässan anlitade Ingrid Wallberg advokaten Mathilda Staël von Holstein i Stockholm och för att slippa ständiga besvikelser släppte Ingrid Wallberg kraven på underhåll för sonen Björn. Hon startade vid denna tid affären Blåklockan i Haga för att sälja snittblommor och plantor från egna odlingar och hon hyrde ut större delen av herrgården.
Efter skilsmässan satsade Ingrid Wallberg fullt ut på arkitekturen och under åren 1927–1928 befann hon sig periodvis i Paris. Hon hade där praktik hos funkisarkitekten Charles Édouard Jeanneret (pseudonymen Le Corbusier), och på kvällarna tog hon tillsammans med formgivaren Charlotte Perriand extralektioner av Alfred Roth, arkitekt och Le Corbusiers byggledare. Sonen Björn bodde under vistelserna i Paris hos sin moster Lotti och gick i amerikansk skola, medan Ingrid Wallberg hyrde in sig närmare Le Corbusiers kontor. På hösten 1928 följde arkitekten Alfred Roth med till Sverige, där Ingrid Wallberg tillsammans med honom startade firman R & W. Deras första villaritning 1929 överklagades direkt av grannar. Bygget stoppades flera gånger i regeringsrätten, trots stöd från byggnadsnämnden och länsarkitekten. Sista revideringen gjorde Ingrid Wallberg 1935. Huset byggdes, men Ingrid Wallberg var trött på kompromisser och sålde villan.
Alfred Roth stannade bara ett par år i Sverige, men Ingrid Wallberg fortsatte att rita hyreshus, radhus, villor och fabriksbyggnader i funkisstil. Uppmärksammad i hela landet blev skräddarmästare Simonssons villa i Onsala, byggd på hälleberget med vid utsikt.
Med den andre maken, förste stadsläkare Gösta Göthlin, fick Ingrid Wallberg från 1929 ett kärleksfullt liv, vilande på gemensamma intressen inte bara av hus och vägar utan av människors liv i och omkring husen. Han startade i Göteborg en dispensärverksamhet och bostadsinspektion och var stadens första hälsovårdsinspektör. Gösta Göthlin var stor musikälskare och satt i styrelserna för Göteborgs orkesterförening och Lyriska teatern.
När fadern Alfred Wallbergs skapelse Wallbergs Fabriks AB på 1930-talet fick ekonomiska problem klev Ingrid Wallberg in i styrelsen med sin make och svågern Axel Rääf och moderniserade företaget. Som VD från 1955 till sin död drev Ingrid Wallberg företagets kontakter med utlandet, hon reste till Italien för att med partners bygga upp textilindustri på plats och därigenom slippa tullar och transporter, och hon sökte där kunnig arbetskraft även till Sverige. För detta krävdes bostäder och Ingrid Wallberg ritade och byggde både arbetarbostäder, nya fabriksutrymmen och vattenkraftstation.
Ingrid Wallberg gick aldrig i pension, men fann samarbetet gott med systerdottern Margaretas make Peter Rautenberg, en tysk flykting som arbetade med framtidsfrågor i bolaget. Eftersom sonen Björn var avliden sedan 1934 skrev hon testamente till förmån för Margaretas och Peters son Sven, som vid undertecknandet bara var åtta år. Vid hennes död 1965 skrev rikspressen om pojkens mångmiljonarv och med tiden kom Sven också att ta över företaget.
Med hjälp av trädgårdsmästare och flera anställda drev Ingrid Wallberg handelsträdgården Stora Gårda Trädgård med stora växthus och friland på herrgårdens ägor i Göteborg. År 1960 köpte hon Kragenäs gård söder om Strömstad och drev där jordbruk med förvaltare. I herrgården inrättade hon en filial till Wallbergs Fabriks AB:s maskinfilttillverkning.
Efter fyra avslag blev Ingrid Wallberg 1938 till slut godkänd som medlem i Sveriges Arkitekters Riksförbund (SAR). Nästan alla av de från början förhatliga fyrkantiga lådorna med fönsterrader och takterrasser som Ingrid Wallberg ritade är fortfarande välbevarade som levande minnesmärken från en tid med stark tro på förbättring av livsvillkoren för alla i samhället.
Ingrid Wallberg avled 1965. Graven vid Örgryte kyrka, där även sonen Björn Wallberg och maken Gösta Göthlin vilar, skuggas av en enorm rhododendron med ett pussel av kalkstenar nedanför. Ingrid Wallberg ritade själv gravstenen.
