Karin Andersson var centerpolitiker och såväl jämställdhetsminister som invandrarminister i Thorbjörn Fälldins andra regering 1979–1982. Hennes ministertid var i flera avseenden formativ för svensk jämställdhetspolitik.

Karin Andersson föddes i en lantbrukarfamilj i Åsby (Derome) i Halland. Båda föräldrarna var politiskt aktiva och hennes far, Elias Andersson, var kommunordförande. Hon hade sex syskon. Hon började sin yrkesbana som journalist 1947 då hon anställdes på Hallands Nyheter i Varberg. Snart flyttade hon emellertid till Stockholm där hon 1948–1957 arbetade på dåvarande RLF-tidningen (idag Tidningen Land). Under denna period utbildade hon sig också till socionom och avlade socionomexamen 1951. Åren 1957–1960 var hon anställd vid dåvarande Radiotjänst (idag Sveriges Radio).

Karin Andersson aktiverade sig politisk i centerrörelsen och hon var förbundssekreterare i Centerns Kvinnoförbund (CKF) åren 1966–1979. Samma år som hon blev förbundssekreterare för CKF blev hon också ledamot av Stockholms kommunfullmäktige och detta i ett val där Centern för första gången någonsin fick mandat i huvudstadens folkvalda församling. År 1971 blev Karin Andersson riksdagsledamot, ett uppdrag hon hade kvar fram till 1985.

Det sägs att när Karin Andersson som 61-åring fick frågan om att bli minister var det i ett skede i hennes liv när hon planerat att trappa ned sina politiska uppdrag. Hon hade redan en diger arbetsbörda som riksdagsledamot, kommunfullmäktigeledamot och förbundssekreterare i CKF. Dessutom hade hon deltagit flitigt i utredningsarbeten kring frågor rörande medier, kultur och integration. Hon var även ledamot i Invandrarverkets styrelse samt ordförande för Jämställdhetskommittén i riksdagen under åren 1976–1979.

Som biträdande arbetsmarknadsminister hade Karin Andersson ansvar för jämställdhets- och invandrarfrågor. Efter ett par månader inrättade regeringen Fälldin en jämställdhetsombudsman (Jämo) och en lag om jämställdhet i arbetslivet, en lag som är grunden för dagens jämställdhetsarbete. Som invandrarminister ansåg hon att Sverige som asylland hade som plikt att pröva flyktingarnas asylskäl och erbjuda skydd åt dem som har rätt till det. Liksom många andra ministrar under denna period betonade Karin Andersson att Sveriges handlingsfrihet att reglera flyktinginvandring var mycket liten. I integrationsfrågorna önskade hon bjuda in ”invandrarna på deras egna villkor”. För henne var det de av riksdagen antagna målen om valfrihet, jämlikhet och samverkan som stod i centrum. Hon menade att särskilt hemspråksundervisningen, som införts 1968 och reformerats 1977, var en väsentlig del av integrationen och startade flera utredningar inom språk- och kulturarvsområdet. Även efter ministertiden fortsatte hennes engagemang. År 1983 motionerade hon, tillsammans med centerkolleger i riksdagen, om fortsatt utveckling av hemspråket genom försök med skolenheter där enbart modersmålet talades.

När Karin Andersson inträdde i riksdagen 1970 fanns endast nio kvinnor i den 71 mandat starka gruppen, men redan 1979 blev Centern första parti att nå 30 procent kvinnor i sin riksdagsgrupp. När Karin Andersson lämnade riksdagen år 1985, nästan 67 år gammal, hade riksdagsgruppen decimerats till 56 personer men 21 av dem, eller nästan 40 procent, var kvinnor. Karin Andersson ville inte kallas kvinnosakskvinna men betonade vikten av jämlikhet, hon var förvissad om att män och kvinnor tillsammans fattade bättre beslut än om bara det ena könet var representerat. Under hennes tid som ledare för Centerns Kvinnoförbund kom detta att växa och ta sig an frågor av bredare relevans för medborgarna än tidigare, såsom storstadsfrågor, tillväxtfrågor och miljöfrågor. Detta skapade större inflytande både i partiet och i debatten.

Karin Andersson gifte sig aldrig och fick inga barn. Några år efter det att hon lämnat sina uppdrag återvände hon till sin uppväxtbygd i Halland där hon tillbringade återstoden av sitt liv. Hon var intresserad av vävning och ägnade också mycket tid åt en stor trädgård.

Karin Andersson avled 2012, 93 år gammal. Hon är begravd på Ås Kyrkogård i Veddige- Kungsäters församling.