Karin Fjällbäck-Holmgren var en Stockholmsbaserad pionjär inom det sociala arbetet, rösträttskämpe och liberal politiker.

Karin Fjällbäck-Holmgren föddes i Stockholm 1881. Fadern Johan Alfred Fjällbäck var fabrikör och liberal riksdagspolitiker. Vid 18 års ålder tog Karin Fjällbäck-Holmgren studenten. Därefter fortsatte hon studierna vid Stockholms högskola och Uppsala universitet. Redan som 22-åring, 1903, blev hon ledamot av den första styrelsen för det nygrundade Centralförbundet för Socialt Arbete (CSA). Syftet med CSA var att tjäna som paraply och samordningscentral för de olika föreningar inom det sociala arbetet, som var för sig var alltför splittrade för att göra riktigt effektiva insatser för att motverka den fattigdom som präglade Sverige i industrialiseringens kölvatten. Tillsammans skulle dessa aktörer verka för ökad kunskap och opinionsbildning, samt reformer och lagstiftning inom det sociala området. För Karin Fjällbäck-Holmgren kom engagemanget i den sociala frågan att följa henne på olika arenor livet igenom. I CSA skulle hon också återkomma som styrelseledamot och byråföreståndare 1918–1930.

År 1906 gifte Karin Fjällbäck-Holmgren sig med Nils Holmgren, blivande professor i zoologi vid Stockholms högskola, och fick i rask takt två barn, Kaj Holmgren och Pia Holmgren. Men moderskapet satte knappast stopp för hennes sociala och politiska engagemang.

På 1910-talet blev Karin Fjällbäck-Holmgren sekreterare och vice ordförande i Stockholmsavdelningen av Föreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR), ledamot av styrelsen för Föreningen frisinnade kvinnor, ledamot av Stockholms frisinnade valmansförenings centralstyrelse och arbetsutskott, ledamot av Frisinnade landsföreningens verkställande utskott, ledamot av Sveriges liberala partis förtroenderåds verkställande utskott samt ledamot av styrelsen för Fredrika-Bremer-Förbundet.

Som kommunalpolitiker gjorde Karin Fjällbäck-Holmgren debut redan 1914 i fattigvårdsstyrelsen och pensionsnämnden. År 1919 tillhörde hon skaran av kvinnor som tog plats i landets stadsfullmäktigeförsamlingar, efter att den stora kommunala rösträttsreformen året dessförinnan öppnat för en kvinnlig delaktighet på bredare front. I en artikel i Idun från denna tid om de nya kvinnorna i Stockholms stadsfullmäktige berättas att Karin Fjällbäck-Holmgren ”redan hunnit göra sig mycket bemärkt som en ovanligt god och skarp talare”, ett utlåtande som redaktionen också hört ”från manligt håll, vilket gör det lilla ordet ’skarp’ särskilt anmärkningsvärt”. Under de följande decennierna fortsatte Karin Fjällbäck-Holmgren det kommunalpolitiska engagemanget, först i Stockholms folkskoledirektion 1924–1928, och något senare som vice ordförande i Stockholms stads barnavårdsnämnd 1931–1937.

Vid sidan om de politiska uppdragen undervisade Karin Fjällbäck-Holmgren i mötesteknik och kommunalkunskap, gjorde föreläsningsresor runt om i Sverige och åkte utomlands i studiesyfte. Därtill publicerade hon ett flertal artiklar och mindre skrifter i sociala och politiska frågor. Hennes samhällsnyttiga insatser belönades med den kungliga medaljen Illis quorum.

Karin Fjällbäck-Holmgren avled i Stockholm 1963. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.