Karolina Åkesson var en pionjär inom den skånska arbetarrörelsen.

Gustafwa Carolina Åkesson föddes 1837 i Växjö. Hennes mor var änkan Maria Blomström och fadern uppges inte i födelseboken. Hon var näst sista barnet och i husförhörslängden står om modern att hon var ”alldeles utfattig”. Modern var gift med guld- och silversmedsgesällen Per Johan Blomström men han dog av nervfeber, tyfus, 1832. Livet var hårt redan tidigare, mannen var handikappad och familjen var fattig, men när Maria Blomström blev änka med flera barn att försörja var det om möjligt ännu hårdare.

Karolina Åkesson flyttade till Karlshamn när hon var sexton år och hon arbetade där som piga i fyra år. 1857 fick hon en dotter, Anna Wilhelmina, och flyttade då hem till sin mor i Växjö. Tre år senare fick hon ytterligare en dotter, Ida Mathilda, som dog i en tragisk olycka när hon bara var ett år gammal. Snart därefter flyttade skomakargesällen Hans Åkesson in i samma kvarter och Karolina Åkesson och han fattade tycke för varandra och gifte sig 1862. I husförhörslängden finns antecknat att mannen var ”amerikansk mormon” men enligt kyrkobokföringen hade han inte vistats i Amerika, däremot i Köpenhamn under en period. Danmark var det första landet i Norden där mormonism var tillåtet. I Sverige var alla kristna läror som stred mot den rådande evangeliskt lutherska förbjudna fram till 1868.

Paret fick tvillingar 1863, två flickor, men båda dog, den ena av rakitis sju månader gammal och den andra av ”skrofler”, lymftuberkulos, ett år gammal. Efter detta lämnade Karolina Åkesson och hennes make Sverige för att bosätta sig i Köpenhamn under fem år, kanske för att avvikande åsikter om religion var mer tillåtna där. Det finns också uppgifter som säger att Hans Åkesson egentligen var ateist men att detta var otänkbart att notera i en kyrkobok. I Danmark föddes två barn: Jenny Ellida 1867 och Olivier Valdemar 1869. I enlighet med den mormonska läran, och med ateismen, döptes inte barnen och när de flyttade tillbaka till Sverige och Malmö 1870 antecknades detta av prästen. Familjen noterades också för att: ”Ha åsikter som strider mot den Evangeliskt lutherska läran”.

I Malmö arbetade Karolina Åkessons make som skomakare men tjänade inte tillräckligt för att försörja hela familjen vilken utökats med tre barn födda 1872, 1874 och 1876. Karolina Åkesson fick arbeta som städerska och hemhjälp hos mer bemedlade familjer. I Malmö blomstrade den socialistiska rörelsen. August Palm, som rest i Europa som skomakargesäll och inspirerats av socialdemokratins framväxt, höll ett berömt tal på hotell Stockholm i Malmö den 6 november 1881 ”Vad vilja socialisterna?” och den 26 november samlade han 800 åhörare i samma stad. Karolina Åkesson och hennes man var där och när Kvinnliga arbetareförbundet grundades i Malmö av Elma Danielsson 1888 var Karolina Åkesson en av de första att ansluta sig. Hon var en flitig deltagare på möten och föredrag med socialdemokratins pionjärer. När socialdemokratiska partiet bildades 1889 var hon en av de första kvinnorna att gå med. Hon blev också nära vän med tidningen Arbetets grundare Axel Danielsson, Elma Danielssons make. När han släpptes ut från sin första fängelsevistelse i Malmö den 1 februari 1890 stod Karolina Åkesson där och tog emot honom med en blombukett, bara två veckor före sin egen död.

Karolina Åkessons dotter Jenny Åkesson levde tillsammans med agitatorn och nihilisten Wilhelm Åhlund som var en av August Palms närmsta medarbetare och vars åsikter ofta ledde till att han avskedades från sitt arbete och dessutom förlorade sitt hem. Karolina Åkesson fick också avsked från sin anställning som städerska på högertidningen Skånska aftonbladet när hennes socialistiska engagemang blivit känt. Kort därefter drabbades hon av sjukdom och i februari 1890 dog hon, 52 år gammal. Inför hennes begravning på Mellersta kyrkogården i Malmö spreds cirkulär på fabriker och verkstäder och 6 000 personer följde hennes kista till graven.

Axel Danielsson, en av socialdemokratins främsta företrädare, höll ett innerligt tal där han framhöll Karolina Åkessons betydelse för den tidiga socialdemokratiska rörelsen. Han skrev också hennes dödsruna i tidningen Arbetet, undertecknad "Marat":

”Idag säger den tidning, hon från första numret egnade sitt varma intresse och som hon gjort så mycket för, till den fallna kämpen ett tack för trofast strid. Ty fru Åkesson stod icke endast på vakt utan hon kämpade. Må hennes minne länge lefva i bland oss och bli en manande förebild, en eggande sporre i den kamp vi ännu länge ha att bestå innan verket är fullbordat.”