Lisa Mattson var journalist, ledamot av Sveriges riksdag och under 17 år ordförande i Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Hon arbetade för jämställdhet mellan könen.
Lisa Mattson föddes år 1918 i Stockholm som dotter till lektorn, senare undervisningsrådet, Ruben Mattson och hans hustru Ebba Norelius. Lisa Mattson hade tre syskon och föräldrahemmet var konservativt. Familjen flyttade efter faderns död 1929 till Mariestad, där en morbror var häradshövding och där Lisa Mattson växte upp. Hon blev student i Skara år 1937 och filosofie kandidat i engelska, statistik och statskunskap i Uppsala 1941. Under tiden i Uppsala fann hon också sin politiska linje.
Lisa Mattson började sin yrkesbana som journalist i Tidning för Skaraborgs län och fortsatte i Vestmanlands läns tidning. Åren 1941–1943 var hon journalist i Socialdemokraten, år 1944 i Idun, år 1945 i Morgon-Tidningen och 1946–1963 i Ny Tid. Hon gjorde ofta socialreportage i Ny Tid under signaturen ”Gunlaug”. Bland annat ”wallraffade” hon som baderska, diskerska på Pustervikskällaren i Göteborg, fabriksarbetare på sockerbruk och som flygvärdinna. I Ny Tid var hon även ledarskribent. Lisa Mattson var vice ordförande i Publicistklubben och ordförande i Publicistklubbens västra krets 1954–1961. Efter sin politiska karriär var hon även krönikör i Göteborgs-Posten.
Lisa Mattson var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1954–1959, valdes in i riksdagens första kammare 1959 för socialdemokraterna och stannade i riksdagen till 1985. Där var Lisa Mattson vice ordförande i justitieutskottet 1975–1985, medlem i Europarådet från 1964, FN-delegat samt under 15 år styrelseledamot i Riksdagsbiblioteket. Hon var även ledamot av 1960 års radioutredning. År 1964 kom Lisa Mattson att biträda statsrådet Ulla Lindström i arbetet med den svenska regeringens familjepolitik, med konsumentupplysning och samhällelig service åt hemmen. Lisa Mattson övertog samtidigt även ambassadör Inga Thorssons projekt för utbildning av kvinnor i Afrika. Hon gjorde också studieresor i England, Frankrike, Schweiz, Österrike, Island och Sovjet.
Lisa Mattson var sekreterare i Göteborgs socialdemokratiska kvinnoklubb åren 1956–1960 och ledamot av Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbunds internationella råd från år 1961. Åren 1964–1981 var hon ordförande i Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, där hon beskrevs som en typisk lagspelerska. När förbundets existens hotades menade hon att dess uppgift var att tjäna som viktig pådrivare inom familjepolitiken. Som politiker arbetade hon för fri abort, kvinnors rätt till arbete, för ordentlig utbildning av unga kvinnor, för lika lön, för stöd till ogifta mödrar, för sextimmarsdag för föräldrar till barn under elva år, för föräldraledighet till båda föräldrarna och för utbyggnad av förskolan. Lisa Mattson blev ofta kritiserad för att vilja avskaffa hemmafruarna, men hävdade alltid att alla kvinnor bör få valfrihet att välja hemarbete eller förvärvsarbete, även efter lång hemmafrutillvaro. Hon var konsekvent motståndare till vårdbidrag för barnfamiljer. Lisa Mattson ansåg att kvinnans situation angår hela samhället. Hon mindes med stolthet de jämställdhetsreformer som började växa fram på 1960-talet, som individuell beskattning och den nya äktenskapslagstiftningen. På 1980-talet arbetade Lisa Mattson för att ändra på arvslagarna så att makar efter den enes död skulle få rätt att leva vidare i ”orubbat bo”, vilket senare också lagstadgades.
Lisa Mattson var delaktig i programskriften Familjen i framtiden. En socialistisk familjepolitik, vilken utgavs 1974. På 1970-talet var hon delaktig i att ta fram skriftserien Kvarteret Framtiden, där s-kvinnornas samhällsvisioner publicerades.
Lisa Mattson var en lågmäld men målmedveten resultatpolitiker, som föredrog det parlamentariska arbetet framför högljudda demonstrationer. På 1960-talet kritiserade hon exempelvis Grupp 8. Efter sin tid i riksdagen flyttade Lisa Mattson tillbaka till Göteborg. Hon levde ogift och avled år 1997.
