Louise Ulfhielm var en central person inom Riksförbundet Sveriges lottakårer, inte minst i sin roll som rikslottachef under åren 1966–1974.
Louise Ulfhielm föddes 1917 i en småföretagarfamilj i Linköping. Modern var konditor och drev under drygt 30 år ett kafé i staden, fadern var skräddarmästare. Inspirerad av sin mors konditoriföretag tänkte sig Louise Ulfhielm en framtid inom restaurangbranschen, men med andra världskrigets beredskap tog sig hennes liv en annan vändning. Liksom många andra unga kvinnor sökte hon sig då till lottarörelsen.
I sin självbiografi beskriver Louise Ulfhielm hur hon en höstdag 1940 iakttog hur hästar som begärts in till försvaret från gårdar på Östgötaslätten leddes fram längs Storgatan i Linköping. Den tryckta och allvarsamma stämningen, med hästägare som grät inför avskedet, gjorde starkt intryck på henne och hon bestämde sig för att själv ställa sig till försvarets förfogande som frivillig. Hon sökte sig till den lokala lottakåren där hon sedermera utbildades till sjukvårdslotta och tjänsteplacerades på sjukhuset vid Livgrenadjärregementet (I 4) i Linköping. Samtidigt engagerade hon sig i lottakårens föreningsverksamhet med medlemsvärvning, penninginsamlingar och marketenteri samt stickande av strumpor, knäskydd, vantar och halsdukar till de mobiliserade soldaterna. Utsedd till lottakårens ”idrottslotta” fick hon därtill i uppgift att ordna orienteringstävlingar och att träna lottorna inför parader.
År 1950 flyttade Louise Ulfhielm till Stockholm efter att hon samma år gift sig med Börje Ulfhielm, som var kapten vid Svea livgarde. I samband med stockholmsflytten uppvaktades hon av kårchefen för Stockholms flyglottakår som ville att hon skulle bli idrottslotta hos dem. Men eftersom hennes make inte tjänstgjorde inom flygvapnet utan i armén tackade hon nej till erbjudandet, för att i stället söka sig till armélottakåren. Engagemanget där blev dock kortvarigt. År 1953 utnämndes maken till major vid militärbefälsbasen i Boden och paret flyttade därmed norrut. Redan inför flytten till Boden blev Louise Ulfhielm kontaktad av ordföranden för Norrbottens lottaförbund som värvade henne dit. Under fem års tid var hon sedan norrbottenförbundets ungdoms- och idrottsinstruktör och reste i denna roll runt i landskapet för att hålla utbildningar och träffa representanter för de lokala kårerna och unglottaavdelningarna.
Med den ökande ungdomsverksamheten inom lottarörelsen skapades år 1957 ett ungdomsråd inom lottaöverstyrelsen. Louise Ulfhielm utsågs till en av rådets första ledamöter vilket gav henne en direkt länk till riksförbundet. År 1959 valdes hon till riksförbundets andre vice ordförande under den nytillträdde rikslottachefen Ingrid Norlander. Hon bodde då återigen i Stockholm eftersom maken året dessförinnan tillträtt en tjänst vid militärstaben. I sina memoarer skriver Louise Ulfhielm att hon vid återkomsten till Stockholm hade bestämt sig för att söka sig till den avlönade arbetsmarknaden i stället för att arbeta så gott som heltid för lottarörelsen för låga timarvoden och traktamenten. Så blev inte fallet. Som andre vice ordförande för en av landets största kvinnoorganisationer fick hon fullt upp. Ersättningen för arbetet var samtidigt endast 100 kronor i månaden, ”spårvägspengar”, konstaterade hon i efterhand. Tillsammans med dåvarande rikslottachefen Ingrid Norlander verkade hon för höjda ersättningar till funktionärerna, liksom för kraftigt höjda statsanslag till lottarörelsen.
År 1961 valdes Louise Ulfhielm till lottarörelsens vice ordförande och år 1966 efterträdde hon Ingrid Norlander på posten som rikslottachef. Hon fortsatte med informationsarbetet och de satsningar på medlemsrekrytering som hennes företrädare hade initierat. Under Louise Ulfhielms ledning decentraliserades därtill lottarörelsens utbildningssystem, vilket innebar en återgång till att de lokala lottaförbunden och lottakårerna planerade och höll i de interna lottakurserna – med en ökning av antalet kurser som följd.
Louise Ulfhielm lämnade rikslottaposten 1974 för förvärvsarbetet. Hon arbetade först en period på Sifo med att intervjua chefer för större företag, därefter för hovet där hon svarade på brev för kungafamiljens räkning. Hon höll dock kvar kontakten med lottarörelsen och återgick år 1984 till styrelsearbetet då hon valdes in som ledamot i Stockholms armélottakår. Louise Ulfhielm engagerade sig samtidigt i lottarörelsens historieskrivning. Tillsammans med Birgitta Andersson sammanställde hon inför organisationens 60 års jubileum 1984 en skrift om organisationens utveckling, och 1996 gav hon ut en självbiografi om sin tid inom lottarörelsen, Minnen från mina lottaår.
Louise Ulfhielm avled i Stockholm 2010.
