Maria Sofia De la Gardie var en högadelsdam som drev gods och företag.
Maria Sofia De la Gardie föddes 1627 som det sjunde barnet i Ebba Brahes och Jakob De la Gardies stora barnaskara. Totalt födde Ebba Brahe 14 barn, men endast nio överlevde spädbarnsåldern. Maria Sofia De la Gardie fick ingen långvarig bildningsgång. Redan vid 16 års ålder giftes hon bort med Gustav Gabrielsson Oxenstierna. Bröllopet stod i Stockholm vintern 1643 och festligheterna pågick i flera dagar. I morgongåva, vilken offentliggjordes i samband med bröllopet, erhöll Maria Sofia De la Gardie Tyresögård. Eftersom Gustav Oxenstierna var utsedd till guvernör i Estland avreste de nygifta strax efter bröllopet till Reval där de bosatte sig i slottet. Paret fick snart en dotter som dog som spädbarn, ytterligare två döttrar föddes och samma år som den yngsta kom till världen lämnade Gustav Oxenstierna jordelivet. Maria Sofia De la Gardies femåriga giftermål avlöstes av änkeståndet, ett civilstånd hon behöll livet ut – trots uppvaktande friare, däribland hertigen av Croy.
Efter makens död beviljades Maria Sofia De la Gardie en pension genom drottning Kristina och döttrarnas ekonomi säkrades genom en donation av drottningen. Maria Sofia De la Gardie utnämndes till hovmästarinna och överhovmästarinna, tjänster som innebar ekonomiskt underhåll. Eftersom maken postumt utnämndes till greve av Croneborg blev hon även grevinna och stod sig därmed väl i hovets rangstrider.
Maria Sofia De la Gardie är för eftervärlden mest känd för sitt praktiska handlag med de gods och gårdar som genom arv och köp kom i hennes ägo. Utöver Tyresö hade hon egendomar i Stockholm med omnejd, i Småland, i Östergötland med flera landskap. Hon förvärvade Krapperup i Skåne, och i Östersjöprovinserna hade hon också betydande jordinnehav. Det omfattande godsinnehavet medförde att hon var engagerad i handeln med spannmål och andra jordbruksprodukter. De utspridda ägorna krävde en god kameral organisation, något som Maria Sofia De la Gardie behärskade. Av bevarade räkenskaper framgår att Maria Sofia De la Gardie var väl insatt även om jordbruket i praktiken drevs av förvaltare. Av bevarade brev till underlydande framgår hur energiskt Maria Sofia De la Gardie drev företag och gjorde affärer. Breven ger också en mustig provkarta på de kraftuttryck som var gångbara i relationen mellan hög och låg. De bekräftar också en ingående kunskap om var och en av de näringar som var aktuella.
Maria Sofia De la Gardies ekonomiska aktiviteter var många och av skiftande slag. Utöver jordbruksdriften drev hon bland annat gruvdrift och en kopparhammare vid Vättinge ström från 1660-talet. Hon drev ett vantmakeri, ett pappersbruk, ett gevärsfaktori, ett oljeslageri och hon ansvarade även för underhållet av fyrarna vid Kullen och Falsterbo samt halländska Nidingen. Hon satsade även medel i handels- och skeppsbyggnadskompanier. Till detta kom den lånerörelse hon drev, framför allt för sina syskons och moderns räkning. Vid Tyresö drog hon igång tillverkning av kläde. Maria Sofia De la Gardie försökte även att få till stånd en porslinsfabrik, som om den hade blivit verklighet skulle ha varit Sveriges första. Planerna gick emellertid i stöpet.
Maria Sofia De la Gardies mångsyssleri var tidstypiskt för de grupper som hade resurser. Trots hennes driftighet och sinne för affärer växlade lönsamheten, delvis beroende på att ingångna avtal enligt henne inte fullföljdes. Kontroverserna med exempelvis generalguvernör Aschenberg och guvernören i Estland, Bengt Horn, förorsakade Maria Sofia De la Gardie stora förluster. Men hon drev också processer mot syskon och andra släktingar som inte återgäldat sina skulder. Processen mot mågen Christoffer Gyllenstierna blev särskilt långvarig. Han anklagade henne för att självsvåldigt ha förvaltat döttrarnas fadersarv vilket Maria Sofia De la Gardie bestred.
De många rättsliga processerna orsakade ekonomiska förluster. Denna effekt hade även pågående krig. I samband med skånska kriget var det exempelvis svårt att behålla arbetskraft i gruvdriften – de arbetsföra skulle göra krigstjänst – och kronan fullgjorde då inte heller sina betalningar. De gods och gårdar som Maria Sofia De la Gardie innehade i krigsområdet utsattes dessutom för förstörelse.
Maria Sofia De la Gardie var kritisk mot kraven på att adeln skulle återföra gods till kronan, den så kallade reduktionen. Hon ansåg att det var okristligt att ta medel från ”en fattig enka, som i trettio år inte har haft annan förtjänst än sin lilla egendom”. Kritiken hindrade dock inte att en del av hennes egendomar i Skåne och i Östersjöprovinserna beskars.
Rättsliga tvister i förening med en driftighet i affärer var Maria Sofia De la Gardies signum. Efter en tids sjukdom avled hon i augusti 1694. Begravningen hölls i Riddarholmskyrkan och hon gravsattes i den grav hon själv hade iordningställt i Tyresö kyrka. Typiskt för Maria Sofia De la Gardies rättsligt konfliktfyllda liv var att begravningskostnaderna medförde en rättslig process mellan de efterlevande släktingarna, där dom avkunnades först i april 1730.
