Sigrid Synnergren var en av de textilkonstnärer som var med och utvecklade den kyrkliga textilkonsten i Sverige under 1900-talet.
Sigrid Birgitta Synnergren föddes i Jönköping 1894. Hennes föräldrar var fabrikören Johan Synnergren och hans hustru Johanna, född Eriksson. Familjen var stor och Sigrid Synnergren var näst yngst av åtta syskon. När hon var 21 år gammal började hon sina studier vid Högre konstindustriella skolan (HSK, nuvarande Konstfack) i Stockholm. Där kom hon att studera mellan åren 1915 och 1918. Efter fullföljda studier företog hon flera studieresor utomlands med hjälp av stipendier.
Hennes första betydande anställning blev som rektor och konstnärlig ledare för Åbo väv- och syskola 1923. Där kom hon att stanna under tio års tid, fram till 1933, när hon återvände till Sverige. Under tiden i Åbo utförde hon även ett flertal textila verk för olika finska kyrkor. Bland annat ett hautelisse-vävt antependium till Åbo domkyrka 1927.
Bland drygt trettio sökande utsågs Sigrid Synnergren 1933 till föreståndare för Kronobergs läns hemslöjdsförening i Växjö. Det var också anledningen till att hon återvände till Sverige. Under åren i Växjö arbetade hon både med kyrkliga textilier för olika kyrkor i Småland men hon utförde även profana textila verk.
Sigrid Synnergren deltog i flera internationella utställningar under 1930-talet. Hon var representerad på världsutställningen i Barcelona redan 1929, där hon vann en silvermedalj. Hon var även representerad på världsutställningarna i Bryssel 1935 samt i Paris 1937. Dessutom ställdes hennes verk ut på utställningar i Åbo under åren 1930 till 1933, i Milano 1933 samt i Warszawa och Prag 1938.
Troligtvis var det under tiden i Växjö som Sigrid Synnergren kom i kontakt med textilkonstnären Maja Andersson Wirde. Hon hade återvänt till sin hembygd i Algutsboda, Småland, 1933 efter några år som föreståndare för vävskolan vid Cranbrook Academy of Art i Michigan.
I början av 1900-talet väcktes intresset för kyrklig textilkonst i Sverige. Det skedde samtidigt med en förnyad upptäckt av kyrkoåret, vilket ledde till ett återinförande av de olika liturgiska färgerna i de svenska kyrkorna. Tidigare var det vanligt att en kyrka nöjde sig med en enda mässkrud för årets alla helgdagar men under 1930- och 1940-talen ändrades detta. Man började istället följa kyrkoårets bestämda färgrytm, vilket skapade ett behov av fler mässhakar och antependier till kyrkorna. Detta är bakgrunden till Sigrid Synnergrens och Maja Andersson Wirdes beslut att starta företaget Södra Sveriges Kyrkliga Textil (SSKT) 1939. De ägde företaget tillsammans fram till Maja Andersson Wirdes död 1952. Sigrid Synnergrens äldre syster Helga Synnergren blev då delägare fram till sin död 1967. Helga Synnergren hade varit anställd sedan starten 1939 och ansvarade för ekonomin och bokföringen i företaget. Efter Helgas död lades företaget ned i april 1967.
SSKT bestod av två olika ateljéer. Maja Andersson Wirde hade en i Algutsboda, som framför allt sysslade med vävning. Sigrid Synnergren hade sin ateljé i Lund, dit hon hade flyttat 1939. Ateljén var till en början belägen i den bostad på Magle Lilla Kyrkogata 17, som hon delade med sin syster Helga fram till 1942. När företaget växte blev den kombinerade ateljén och lägenheten för liten och systrarna flyttade både bostad och ateljé till Spolegatan 2 i Lund. Lägenheten på Spolegatan var stor och ljus och själva ateljén tog upp tre rum i lägenheten, varav ett användes som materialförråd.
Sigrid Synnergren både vävde och broderade själv men kom framför allt att ägna sig åt att komponera mönster till antependier och mässhakar. När företaget startade 1939 anställdes tre brodöser till ateljén i Lund och 1948 var tio brodöser anställda. Under 1940- och 1950-talen var företaget som störst och sysselsatte omkring 20 personer i de två ateljéerna.
En viktig del av verksamheten vid SSKT var också att anordna utställningar. Det var ett sätt att både visa upp verk och att komma i kontakt med kunder. Mellan 1939 och 1963 anordnade SSKT minst 34 utställningar i egen regi men de deltog även i utställningar tillsammans med andra textilateljéer. Flera av utställningarna gjordes i samarbete med silversmeden Wiwen Nilsson, som visade kyrkligt silver.
Vid ateljéerna tillverkades alla olika typer av kyrkliga textilier, såsom altarbrun, antependier, mässhakar och mattor. Främst arbetade SSKT med broderier, vilket var Sigrid Synnergrens specialitet. Hon kom också att dominera företagets produktion under årens lopp. Dels var hon betydligt yngre än Maja Andersson Wirde och fortsatte även med produktion efter dennas död. Dessutom utförde hon de flesta av de broderade kompositionerna, vilka kom att bli något av SSKT:s signum.
Sigrid Synnergren var mycket noga med kvaliteten och använde sig alltid av högsta kvalitet till grundmaterialet. Det som tillverkades var exklusivt och handgjort in i minsta detalj. Silke var den tråd som användes mest, med inslag av guld- och silvertråd. Från mitten av 1940-talet började Sigrid Synnergren komponera berättande scener i sina broderier. Tidigare hade motiven varit mer dekorativa. Under speciellt 1940- och 1950-talen var även växtmotiv vanligt förekommande i hennes mönster. De förekommer även under 1960-talet men då mer som detaljer. Under senare delen av 1950-talet och framför allt under 1960-talet blev hennes kompositioner allt stramare. Ofta var så fallet när hon arbetade med textilier för modern arkitektur. Under 1960-talet kom hon alltmer att använda sig av applikationer i kombination med broderier.
De textilier som Sigrid Synnergren komponerade under sina många år på SSKT är alltid signerade med SBS, för Sigrid Birgitta Synnergren, och SSKT. SSKT:s signatur finns idag på textila arbeten i drygt 800 kyrkor, kapell och andra sakrala byggnader landet runt. De flesta beställningarna kom från Lunds och Växjös stift men ateljéns verk finns även i Mellansverige och i Norrland.
Sigrid Synnergren avled 1986 i Lund, och begravdes på Östra kyrkogården i Jönköping. Hon förblev ogift hela sitt liv och fick inga barn. Hennes företagsarkiv finns idag på Kulturen i Lund. Det överlämnades av Sigrid Synnergren till Kulturen 1982 och har beteckningen ”SKS CXXXIII”. Arkivet omfattar bland annat fotoalbum, kassaböcker, beställningsböcker och tidningsklipp från hela SSKT:s verksamhetsperiod.
