Siri Dahlquist var psalmförfattare och den andra kvinnan som tog teologie kandidatexamen i Sverige.
Siri Dahlquist föddes 1889 i Stockholm. Hennes mor var Hedvig Maria Lind, som bland annat arbetade som småskollärare på Ateneum för flickor i Stockholm. Fadern Per Jonsson var folkskollärare, bördig från Dalarna. Siri Dahlquist hade även två yngre bröder, Nils och Bengt. Hon gick i Wallinska skolan och där tog hon studentexamen 1907.
I samband med ett större forskningsarbete om Siri Dahlquist, som avslutades 2012 genom forskarantologin Siri Dahlquist: Psalmförfattare, prästfru och teolog, uppmärksammades hennes breda betydelse i Svenska kyrkan och hennes mångfacetterade engagemang inte minst för missionen. I detta forskningsarbete framträdde även hur hon tidigt, redan som ny student i Uppsala, uttryckte en vilja att blir präst. I ett brev till en präststudent skriver hon 1907: ”Så ville jag också bli präst”.
Tolv år senare, år 1919, återkom Siri Dahlquist till ämnet kvinnans möjlighet att bli präst i artikeln ”Är prästämbetet ett kvinnokall? Några tankar inför en aktuell fråga”, publicerad i tidskriften Idun. I denna artikel konstaterar hon att kvinnan har ”likavärde och likaansvar i Guds rike” och att det inte finns några principiella hinder för kvinnans möjlighet att bli präst. Samtidigt ställer hon sig frågan om prästämbetet är kvinnors kallelse i samtiden. Hon argumenterar i artikeln för behovet av teologiskt bildade kvinnor med fast tjänst i kyrkan, som resesekreterare i ungdomsrörelsen, i missionen, vid utbildning av diakonissor, i socialt arbete och på sjukhus.
För Siri Dahlquist stod alltid förkunnelsen i centrum. Att kvinnor återkommande predikat i predikstolar i Sverige är ett faktum, framhöll hon, men är inget att ”ytligt göra sensation av”. Själv predikade hon flera gånger och när hennes man, prästen Gunnar Dahlquist, blev sjuk, både ledde hon gudstjänster och förkunnade i församlingen. Resonemanget i artikeln innebär att Siri Dahlquist förespråkade en särskild vigningstjänst för kvinnor med ansvar för ”läroämbetet”. Förslaget om ett sådant ämbete kan jämföras med den särskilda tjänst för kvinnor som prästen Margit Sahlin argumenterade för i en artikel 20 år senare i Vår Lösen, 1938.
För Siri Dahlquist var kvinnorna helt avgörande för kyrkan: ”Gudstankens framtid i vårt land vilar hos kvinnorna”, som hon skrev 1919 i artikeln i Idun. I dag är Siri Dahlquist mest känd som psalmförfattare, men hon var även en av 1900-talets missionsteologer i Svenska kyrkan genom sitt engagemang i Svenska kyrkans mission och i Svenska Kvinnors Missionsförening. I denna förening var hon från 1922 till sin död 1966 ordförande respektive vice ordförande. Hon var en drivande ordförande med vida kännedom om och omfattande kontakter med missionärer världen över. Hon verkade också för kvinnors möjlighet att vara uttolkare av missionsteologi. Till hennes betydelse hör vidare att hon kom att bidra till en reformering av pedagogiken i Svenska kyrkans konfirmandarbete.
Sentida forskning om Siri Dahlquist och om den tidiga ungkyrkorörelsen har visat att hon liksom flera andra kvinnor hade stor betydelse i ungkyrkorörelsens utbredande över landet. Detta skedde särskilt genom ungdomsmöten från sommaren 1907 och långt in på 1900-talet, vilka kom att samla många ungdomar. Vid dessa möten på 1910-talet kom Siri Dahlquist att ha en ledande roll. Särskilt samlades kvinnor till omfattande sommarmöten på olika håll i landet. Dessa möten för unga kvinnor innebar en blandning av teologiska föredrag, friluftsliv, sportaktiviteter och lek, andaktsliv samt nattvardsfirande. Deltagarna bodde enkelt på madrasser och organiserades som små familjegrupper där syftet var att de skulle lära känna nya kamrater i olika åldrar och fördjupas i sin tro genom förtroendefulla samtal. Denna pedagogiska grundsyn kom Siri Dahlquist att ta med sig när hon senare engagerade sig i moderniseringen av konfirmandarbetet i Svenska kyrkan.
Som psalmförfattare kom Siri Dahlquist särskilt att utveckla teman som hörde till den ungkyrkliga teologin och förkunnelsen: om Kristi försoningslära, kallelse, avgörelse, efterföljelse och helgelse, tjänst, evangelisation och mission. Många av hennes psalmer är böner som riktas till Gud, men sällan till Jesus. Oro kan komma till uttryck men sällan tvivel. Bland hennes psalmer är det framför allt översättningen av passionspsalmen Den kärlek du till världen bar som används i dag. Hennes egen psalm Låt nya tankar tolka Kristi bud är en välformulerad och aktuell missionspsalm men sjungs sällan, sannolikt på grund av att melodin uppfattats som alltför svår.
Siri Dahlquist avled 1966 och är begravd på Gamla kyrkogården i Uppsala.