Sofia Gumaelius grundade Sveriges första moderna annonsbyrå och var en mycket framgångsrik företagare.
Sofia Gumaelius föddes 1840 i en syskonskara på sex systrar och tre bröder i en av Örebros mest inflytelserika familjer. Fadern Otto Joel Gumaelius var kommunalpolitiker och ägare till Nerikes Allehanda, stadens tongivande tidning. Han var dessutom fruktad och respekterad rektor för Karolinska Läroverket i Örebro. Modern, Eva Wester, kom från Haddebo bruk i Närke.
Sofia Gumaelius tre bröder tog alla studenten och studerade vidare vid universitet. Systrarna undervisades däremot i hemmet av en guvernant. Sofia Gumaelius fick även en kort utbildning vid Lancasterskolan för flickor i Örebro.
När Sofia Gumaelius startade sin annonsbyrå 1877 hade hon ingen tidigare erfarenhet av att driva eget företag. Det hon visste om annonsering hade hon lärt sig under ett par veckor hos brodern Arvid Gumaelius, riksdagsman och chefredaktör och ägare till Nerikes Allehanda. Han hade fått överta tidningen efter fadern. Arvid Gumaelius hade insett hur viktiga annonser skulle kunna bli för en tidnings ekonomi samtidigt som den framväxande industrialismen gjorde konjunkturerna goda. Lärotiden på Nerikes Allehanda fick Sofia att dela hans uppfattning. En annonsexpedition skulle kunna bli till nytta både för allmänheten och tidningsägarna. Dessutom borde innehavaren av en rätt skött annonsbyrå kunna göra sig stora inkomster.
Sommaren 1877 flyttade Sofia Gumaelius från Örebro till Stockholm. Hennes föräldrar var döda och hon var tvungen att hitta en egen försörjning. Hon hyrde två små rum på Myntgatan 1 i Gamla stan. Två mamseller från Örebro, som Sofia Gumaelius kände sen tidigare, ägde huset. I ett av rummen, med utsikt över slottet och Grand Hôtel, inrättade hon sitt annonskontor. Det andra rummet blev hennes hem. Hennes eget startkapital var 19 kronor och 9 öre. Av sin bror hade hon fått låna ytterligare 35 kronor och 65 öre. Det räckte till kassabok, papper och kuvert, stämpel och färg, skyltbokstäver och siffror och dessutom frimärken och ett postfack för de närmaste sex månaderna. Så var Nya Annonsbyrån igång. Sofia Gumaelius första medarbetare var Anna Björnlund med vilken hon delade sitt liv och sin yrkesverksamhet ända till sin död 1915.
Ett enda manuskript och ett enda betalningstillfälle. Det var Sofia Gumaelius enkla och geniala affärsidé. Den som annonserade skulle slippa allt besvär, hennes Nya Annonsbyrån skulle stå för arbetet. En fast prislista, redbarhet, ordning och hastig expedition var vad hon lovade kunderna. Tidningsägarna som förde in annonserna utlovades inkomster som skulle göra dem till oberoende och starka publicister. Affärsidén skulle hålla i mer än hundra år.
Sofia Gumaelius Nya Annonsbyrå öppnade i rätt ögonblick. Den annonsbyrå som funnits tidigare i Stockholm hade precis gått i konkurs. De stora stockholmstidningarna hade egna annonsbyråer. Dagens Nyheters låg i samma hus som Sofia Gumaelius, Aftonbladet hade kontor på Mynttorget och Drottninggatan och Allehanda på Munkbron. Sofia Gumaelius kunde se att köerna ofta var långa. Kunderna blev stående länge med sina annonsmanus utan att få den hjälp som hon ville erbjuda.
Den första stora annonsordern kom från Hellefors bruk. I den berättade företaget om sin tillverkning av gjutgods och maskiner. ”Svenskt järn av bästa beskaffenhet förfärdigas på kort tid och till billigaste priser. Vals- och hammarverk, sågverk, blåsmaskiner, turbiner och pumpverk”. Annonsen kostade 117 kronor och 70 öre och infördes på förstasidan i Dagens Nyheter och i ett antal landsortstidningar. Detta var ofattbart mycket pengar för Sofia Gumaelius lilla företag. Ett par dagar senare fick hon ta emot några blygsammare belopp – 4 kronor och 36 öre för en platsannons om en skräddargesäll och 5 kronor och 40 öre för en annons gällande försäljning av en lokomobil. Efter en dryg månad hade Sofia Gumaelius tagit emot sammanlagt 60 uppdrag. Vid årets slut kunde hon konstatera att hennes annonsbyrå förmedlat mer än 3 000 annonser. Bland de stora kunderna fanns P A Norstedt & Söners förlag, Munksjö Pappersbruk, Sätra Brunn, Liljeholmens Stearinfabrik, Herman Meeths klädföretag och Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen. De skulle komma att stanna som kunder hos Sofia Gumaelius hela hennes verksamhetstid.
Sofia Gumaelius förstod tidigt vikten av nätverk. Så snart kvinnor fick bli medlemmar i Publicistklubben sökte hon inträde. Där lärde hon känna tidningsägare och chefredaktörer, snappade upp vilka önskemål som fanns i tidningsvärlden och bestämde sig för att utvidga sin redan framgångsrika verksamhet. År 1883 öppnades Gumaelius & Komp Maskinfirma på Klara Södra Kyrkogata. Där erbjöd Sofia Gumaelius allt vad tidningsägare och boktryckare behövde – papper, färg, tryckpressar och valsmassa. Hon startade egen tillverkning av klichéer och blev snart dominerande också i sin nya verksamhet. När Publicistklubben kartlade medlemmarnas inkomster hamnade Sofia Gumaelius i topp. Hon tjänade mer än både chefredaktörer och tidningsägare och kallades för ”The First Lady of the Press”. Så småningom unnade hon sig att leva som den direktör hon var och att flyttade in i en sexrumsvåning på Strandvägen 1.
Samma dag som Sofia Gumaelius fyllde 50 år installerade hon sig i nybyggda lokaler på Drottninggatan 2, i det så kallade Adelswärdska huset. Nu fick hon ett mediehus med Annonsbyrån och Maskinfirman under ett och samma tak. Tidningen Idun rapporterade att firman leddes av ”en kvinna som kan sköta affärer som en hel karl”. Gumaelius Annonsbyrå hade filialer i Malmö och Göteborg och Sofia Gumaelius utvidgade snart sin verksamhet till Kristiania (nuvarande Oslo). I Stockholm lät hon bygga ett nytt hus på Karduansmakargatan för att samla sina verksamheter centralt i Klarakvarteren med närhet till tidningsredaktionerna, centralstationen och huvudpostkontoret.
Sofia Gumaelius skaffade sig ett nätverk också inom Stockholms kvinnliga kulturelit. Hon var en av initiativtagarna till den inflytelserika Kvinnoklubben och tidig medlem i Fredrika-Bremer-Förbundet. När den första Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt bildades blev Sofia Gumaelius kassör. Hennes anställda blev väl omhändertagna och Sofia Gumaelius betalade deras pensionsförsäkring. Många stannade hela livet ut i hennes tjänst.
En stor insats för kulturlivet gjorde Sofia Gumaelius genom att stödja den unga Selma Lagerlöf medan hon ännu var okänd och utbildade sig till lärarinna. Sofia Gumaelius erbjöd Selma Lagerlöf att bosätta sig ett år hos sin svägerska Gundla Gumaelius på Rocklunda gård i Sörmland. Där skrev Selma Lagerlöf färdigt sin roman Gösta Berlings saga, som blev inledningen på hennes framgångsrika bana som författare. Detta blev också början på en livslång vänskap mellan Sofia Gumaelius och Selma Lagerlöf.
När Sofia Gumaelius drabbades av influensa 1914 var hon i full färd med att utvidga sin verksamhet med ytterligare en utländsk filial, denna gång i Berlin. Dagen då hon fördes till graven på Norra begravningsplatsen flaggade Stockholms alla tidningsofficiner på halv stång. Selma Lagerlöf skrev: ”Det är som om en storfura i skogen hade brakat omkull, marken darrar och gungar under en.”
Sofia Gumaelius annonsfirma skulle leva vidare i mer än ett halvt sekel innan den gick i konkurs 1978. Den siste direktören Åke Lindgren formulerade då problemet som att ”Gumaelius vuxit till ett företag med briljanta idéer i toppen men ingen som kunde sköta vardagen.”
