Valborg Lundgren var en av Sveriges första kvinnliga advokater.
Valborg Lundgren föddes i Stockholm 1913 där hon växte upp med sina föräldrar Erik Lundgren och Elisabeth Lundgren, född Peterzén, samt en syster. Hennes far var byggmästare och han uppmuntrade tidigt sina döttrar att studera då han menade att flickor skulle få samma förutsättningar som pojkar att skaffa sig en utbildning. I sitt arbete som byggmästare lät han de första kvinnorna som studerade arkitektur ”tjuvmura” på hans byggnadsarbetsplatser när den ordinarie (manliga) personalstyrkan hade ledigt. På så sätt kunde de kvinnliga studenterna skaffa sig praktisk erfarenhet. Erik Lundgren var politiskt intresserad, beundrade Hjalmar Branting och diskuterade gärna politik och samhällsfrågor med sina döttrar.
Fadern uppmuntrade Valborg Lundgren till högre studier vilket hon också påbörjade på Stockholms högskola på 1930-talet. Ämnesinriktningen blev juridik, något som Valborg Lundgren inte riktigt kunde förklara på annat vis än att hon var intresserad av människor, problemlösning och samhällsfrågor, och så tyckte hon att det var ett väldigt roligt ämne. Hon återkom ofta till den arbetsglädje som hon kände i sitt arbete som jurist.
År 1938 avlade Valborg Lundgren sin juris kandidatexamen, och fick sin första anställning som notarie vid Stockholms rådhusrätt under åren 1938–1942. Därefter fick hon anställning som biträdande jurist på Mathilda Staël von Holsteins advokatbyrå. Mathilda Staël von Holstein var en verklig pionjär som kvinnlig jurist. Hon var den andra kvinnan som valdes in som ledamot i Sveriges advokatsamfund. År 1943 blev Valborg Lundgren själv ledamot av samfundet och tre år senare tog hon över advokatbyrån på egen hand då Mathilda Staël von Holstein gick i pension.
Valborg Lundgren förblev ogift. Hon engagerade sig helhjärtat i sitt arbete som advokat. I första hand kom hon att ägna sig åt familjerätt och straffrätt i sin juridiska verksamhet. Skilsmässor och vardagsjuridik blev snart hennes specialitet. Hon gick upp i rollen som försvarsadvokat, och beskrevs av en kollega på följande vis: ”Hon är inte bara ett lejon inför rätta utan en retad lejoninna som försvarar sina ungar till det yttersta”. När det gällde brottmål var Valborg Lundgren advokat i många uppmärksammade rättegångar under 1900-talet, bland annat Kejne-affären på 1950-talet då hon var ombud för pastor Karl Erik Kejne. Hon var även ombud i flera spionmål vilket fick till följd att hon fick motta flera dödshot. När det gällde brottmål rankades Valborg Lundgren som en av de bästa försvarsadvokaterna i landet vid mitten av 1900-talet. Hon hade en erkänt stor pondus och aktning bland advokatkollegorna och inom domstolsvärlden: Valborg Lundgren var ”[e]n yrkeskvinna med rätta beundrad av både manliga och kvinnliga kollegor”.
Under sitt liv hade Valborg Lundgren en stor mängd förtroendeuppdrag. Hon medverkade i statliga utredningar, hade en rad poster i diverse styrelser samt var ledamot av både statliga och kommunala nämnder. Hon var bland annat ledamot i Anstaltsnämnden för Långholmen och Österåker, Sakrevisionen, Riksrevisionsverket och Hyresnämnden i Stockholm. Partipolitiskt var hon kopplad till Folkpartiet.
Valborg Lundgren var även aktiv i flera kvinnoföreningar, bland annat Akademiskt bildade kvinnors förening (ABKF, nuvarande Kvinnliga Akademikers Förening, KAF) och Fredrika-Bremer-Förbundet. I en intervju i Expressen 1972 yttrade Valborg Lundgren apropå sitt engagemang i dessa föreningar: ”Jag skulle […] vilja avskaffa varenda kvinnoförening, det är ett elände att dom ska behövas. Men dom behövs alltså ännu. Så länge kvinnor har ett starkt behov av att få kontakt med andra kvinnor för att kunna prata om sina problem.”
Valborg Lundgren deltog flitigt i den allmänna debatten under hela sitt yrkesverksamma liv. Flera rättsliga frågor engagerade henne som debattör, inte minst frågan om ungdomsbrottslighet där hon förordade bättre samarbete mellan hem och skola. Valborg Lundgren var också aktiv i kampen mot nazism, antisemitism och främlingsfientlighet. Hon var en flitigt anlitad föredragshållare och förekom regelbundet som skribent i både dagspress och tidskrifter, bland annat Hertha.
Valborg Lundgren förekom ofta i både radio och TV. I radion medverkade hon i musikprogram, diskuterade juridiska frågor och höll även föredrag om bland annat George Sand. Tidigt på 1970-talet deltog hon i rättegångsprogram i TV där upplägget var en kombination av iscensatt rättegång och debatt. I avsnittet ”Målet gäller abort” hade Valborg Lundgren rollen som försvarare, och hon gav uttryck för sin personliga uppfattning i frågan. Hon var själv förespråkare för fri abort, och menade att det var varje kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp.
I Stockholm hade Valborg Lundgren en stor umgängeskrets i vilken inte minst många andra yrkeskvinnor ingick. Övriga fritidsintressen bestod av frimärkssamlande, litteratur, bilkörning, simning, långfärdsskridskoåkning samt bergsbestigning. Som pensionär började hon att studera på nytt, och läste bland annat engelska och musikhistoria.
Valborg Lundgren avled 1992 och är begravd i en familjegrav på Norra begravningsplatsen i Solna.