Viola Gråsten var en textilkonstnär som med sina nyskapande mönsterkonstruktioner och djärva färgkombinationer kom att bidra till den svenska textilkonstens utveckling och till att den blev internationellt känd.
Viola Gråsten föddes i Keuruu i Finland år 1910. Hennes mamma, Hilda Kainlauri, dog när Viola Gråsten föddes. Hennes pappa, Sigismund Forsberg, som arbetade som telegrafist, gifte om sig med Anna Gråsten. Familjen som nu bestod av Sigismund, Anna, Viola och storasyster Vivan flyttade till Sordvala där Sigismund fick arbete vid järnvägen. Runt år 1920 flyttade de på nytt och då till Rantasalmi där Sigismund påbörjade juridikstudier, men efter en tid föll han in i ett alkoholmissbruk. År 1923 skilde sig Sigismund och Anna. Anna flyttade till sin bror Ernst Gråsten, som var advokat, och senare finansminister, i Helsingfors. Under ett par år levde Viola Gråsten (Vivan var tidigare avliden i difteri) under knappa förhållanden med sin pappa, tills hon omkring år 1926 flyttade till Anna och Ernst. Efter några år blev Viola adopterad av Ernst och fick då efternamnet Gråsten.
Åren 1932–1936 utbildade sig Viola Gråsten på Centralskolan för Konstflit, (nuvarande Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur) i Helsingfors. Hon handplockades därefter till Finska Handarbetets Vänner där hon arbetade som mönsterskapare. Hon var skicklig och nyskapande och fick redan år 1937 en guldmedalj på världsutställningen i Paris där hon visade ett damastdraperi.
Under andra världskriget rådde det brist på ull i Finland, vilket försvårade för Finska Handarbetets Vänner att framställa ryamattor och andra textilier. Därför sökte sig Viola Gråsten till Sverige. Hon började arbeta på AB Elsa Gullberg textilier och inredning år 1944 med att rita mönster till ryamattor som knöts av restgarner. I september 1945 visades cirka tjugo stycken ryamattor av Viola Gråsten i Elsa Gullbergs butik på Hamngatan i Stockholm. Mattornas garner hade ovanliga färgkombinationer, som rött och rosa eller blått och grönt. Några ryor hade geometriska motiv, andra föreställde människor och hus. De stack ut och gjorde avtryck. Astrid Sampe rekryterade Viola Gråsten till NK:s Vävkammare samma år, och år 1949 till NK:s Textilkammare.
Under sin tid på NK fortsatta Viola Gråsten att arbeta med ryor i färgstark och expressiv anda. Motiven brann och glödde av färger, ibland rött och svart, ibland i flera nyanser av blått, lila och grönt. På Röhsska Konstslöjdmuseet i Göteborg ställde Viola Gråsten och Astrid Sampe ut tillsammans år 1949 under rubriken ”Skyttel och färg”. Det blev det definitiva genombrottet för Viola Gråsten.
Viola Gråsten bemästrade inte bara mönster till ryamattor. Mest känd är hon för sina mönster på textil. Hennes första mönster för NK:s Textilkammare är det geometriska Woodoo från 1950 och det mer expressiva Tulipuu (Brinnande träd) från samma år. År 1951 lanserades det färgstarka tyget Raff. För de båda tygerna Tulipuu och Raff vann hon en guldmedalj på Triennalen i Milano 1951. Tyget Raff fick utmärkelsen Good Design i USA år 1953.
År 1952 kom Viola Gråstens mest kända tyg, Oomph. I det kombinerade hon färger som blått, lila, grönt och cerise, färger som man tidigare ansåg var omöjliga ihop. Unga kvinnor åkte till NK för att köpa en bit av tyget för att sy en kjol eller klänning. Tyget blev en symbol för unga människors frigörelse från gamla klädstilar och konventioner. Oomph var ett av de första alltygerna som trycktes på olika kvalitéer för att kunna användas till gardin-, möbel- eller klädtyg. Andra färgstarka tygmönster av Viola Gråsten är till exempel Casa (från 1954) och Festivo (cirka 1952–1954).
År 1954 deltog Viola Gråsten med ett par kraftfulla mönster i NK-utställningen ”Signerad textil” som var en satsning på textilier till offentlig miljö. Även arkitekter och konstnärer bjöds in för att rita mönster och det blev en av 1900-talets mest omtalade utställningar på det textila området. Viola Gråsten visade Scirocco med svarta tjocka ränder som ser ut att vara ritade på fri hand med grov krita eller penna, mot vit botten. Året därpå, 1955, hade Viola Gråsten en stor separatutställning med tryckta tyger i NK:s ljusgård. Under sin tid på NK ritade Viola Gråsten även mönster för mattor som tillverkades på Kasthall.
Viola Gråsten lämnade NK:s Textilkammare 1956–1957 för att bli konstnärlig ledare för modetextil på Mölnlycke Väfveri AB. Där blev hennes mönster mindre grafiska. Blommor, frukter, fjärilar och fåglar fanns nu med i hennes motivvärld, i större utsträckning än tidigare, men fortfarande i starka färger. Lusten till starka färger och de djärva färgkombinationerna fanns kvar. Viola Gråsten arbe-tade på Mölnlycke Väfveri AB fram till år 1973. Under sin tid där komponerade hon mer än 100 mönster för hem- och modetextil. Under den tiden ritade hon även filtar för Tidstrands yllefabrik, bland annat Snark från 1957, som blev enormt populär och som återfanns i många hem i Sverige. Hon komponerade även en ridå för Röhsska Konstslöjdmuseets nya auditorium som invigdes i januari 1964.
Viola Gråsten dog i Stockholm 1994.