Aase Nordmo Løvberg var en norskfödd operasångare som verkade vid Kungliga Teatern i Stockholm under en stor del av sin karriär.
Aase Nordmo Løvberg föddes i Målselv, Troms, som dotter till lantbrukaren Nils Nordmo och hans hustru Sigrid Charlotte Fossland. Hon inledde sina sångstudier i Tromsø hos Hedvig Wulff-Ellingsen samtidigt som hon studerade vid Handelshögskolan i staden. Från 1941 studerade hon vidare i Oslo hos Haldis Ingebjart Isene, medarbetare till den svenske sångpedagogen och läkaren Gillis Bratt. Konsertverksamhet under krigsåren var mycket begränsad och Aase Nordmo Løvberg gjorde därför sitt första stora framträdande vid en festföreställning på Centralteatret i Oslo där befrielsen och kung Haakons hemkomst till Norge firades. Tack vare Ruud-stipendiet kunde hon fortsätta sina studier i Köpenhamn under Ingeborg Steffensen vid Det Kongelige Teater.
Aase Nordmo Løvbergs officiella debut som sångare ägde rum 1948 i Oslo. Hennes första framträdande som operasångare följde 1952 när hon sjöng rollen som Imogen i uruppförandet av Arne Eggens opera Cymbelin i Oslo. Omedelbart därefter engagerades hon vid Kungliga Teatern i Stockholm, där hon kom att verka under en lång tid och tillhöra den fasta ensemblen i hela 18 år, mellan 1952 och 1970. Hennes debutroll i Stockholm var Elisabeth i Wagners Tannhäuser.
Aase Nordmo Løvberg ansågs vara en av sin tids främsta företrädare för det fack hon tillhörde, som i den tyska repertoaren kallas "jugendlich-dramatisch" och i den italienska "lirico-spinto". Det betecknar en röst vars omfång och kvalitet ligger mellan den lyriska sopranens och den högdramatiska sopranens. Hon uppträdde i flertalet av de roller som skrivits just för detta fack, såsom Wagnerrollerna Elsa i Lohengrin, ovan nämnda Elisabeth i Tannhäuser, Eva i Die Meistersinger von Nürnberg, Sieglinde i Die Walküre, samt i Verdis operor som Amelia i Un Ballo in Maschera, Elisabetta i Don Carlo, Leonora i Il Trovatore, Desdemona i Otello och som Aida i operan med samma namn. Rollerna som Leonore i Beethovens Fidelio och Die Marschallin i Strauss Rosenkavalier tillhörde också hennes repertoar.
Aase Nordmo Løvbergs internationella genombrott kom 1957 när hon inbjöds av Herbert von Karajan att sjunga Sieglinde i Die Walküre i Wien. Hon debuterade 1959 vid Metropolitan Opera i New York som Elsa i Wagners Lohengrin och framträdde 1960 för första gången vid Wagnerfestspelen i Bayreuth.
Ett viktigt uppdrag under Aase Nordmo Løvbergs tid i Stockholm var gestaltningen av Amelia i Verdis Un Ballo in Maschera i Göran Genteles regi. Operan handlar om mordet på Gustav III 1792, men på grund av det politiska klimatet i Italien vid 1800-talets mitt tvingades Verdi förlägga handlingen till Boston i de amerikanska kolonierna. Censuren ansåg det olämpligt att skildra ett kungamord på teaterscenen och operan fick slutligen sin premiär i Rom 1859. Under Set Svanholms tid som operachef i Stockholm flyttades handlingen tillbaka till Sverige enligt Verdis ursprungliga intentioner, vilket sedan dess har blivit normen även då den sätts upp i andra länder. Erik Lindegren stod för den stilfulla översättningen av librettot till svenska och Sixten Ehrling dirigerade Kungliga hovkapellet. Aase Nordmo Løvberg gestaltade även Amelia när uppsättningen spelades in för Sveriges Television 1965.
Aase Nordmo Løvberg bedrev en flitig konsertverksamhet i sitt hemland samtidigt som hon gjorde succé vid Kungliga Teatern i Stockholm. Hon var dessutom aktiv som kyrkomusiker och i framträdanden på Norsk rikskringkasting (NRK). Efter att Den Norske Opera & Ballett grundades 1957/1958 förekom hon där som gästartist. År 1970 avslutade hon sitt engagemang vid Kungliga Teatern i Stockholm och verkade därefter huvudsakligen som pedagog, först vid musikkonservatoriet i Oslo och från 1973 vid Norges musikkhøgskole (NMH), där hon också blev Norges första professor i sång. Hon var tjänstledig 1978–1981 när hon var chef för Den Norske Opera & Ballett men återvände därefter till musikhögskolan där hon fortsatte att undervisa fram till 1990.
Aase Nordmo Løvberg mottog ett antal utmärkelser under sin karriär, bland dem Sankt Olavs orden där hon 1957 blev "Ridder av 1. klasse" och 1981 "Kommandør", samt den svenska Nordstjärneorden.
Aase Nordmo Løvberg dog 2013.
