Agda Östlund var en av de fyra kvinnor som valdes in i riksdagens andra kammare vid 1921 års val. Hon var med och grundade Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund i Stockholm och deltog som en av få kvinnor på det socialdemokratiska partiets kongresser.
Agda Östlund föddes 1870 i Köping. Fadern, Per Lundgren, var filare vid Köpings mekaniska verkstad och hade en årsinkomst som inte nådde gränsen för rösträtt, en gräns som vid denna tidpunkt var 800 kr/år. Han arbetade därför extra för att få inkomst nog för att kunna rösta. Agda Östlund fick på så sätt tidigt med sig en politisk medvetenhet från hemmet. Modern kom från en familj där fadern från att ha varit en välbeställd bergsman blivit ruinerad. Agda Östlund var en begåvad flicka, men fick inte, trots moderns övertygelse om att flickor och pojkar skulle fostras lika, som sina tre bröder gå en treårig utbildning efter folkskolan. På egen hand läste hon brödernas skolböcker och skaffade sig ett rikt ordförråd. Enligt den radikala modern var det viktigt att dottern skulle få ett yrke, så att hon ”slapp gifta sig” för att bli försörjd. Agda Östlund blev sömmerska. Till en början sydde hon hemma hos familjer. Senare skaffade hon sig en egen syateljé med anställda sömmerskor.
Agda Östlunds familj var med i nykterhetsrörelsen i Köping, och när hon som 19-åring anslöt sig fick hon snabbt uppdrag som sekreterare. Det var där som hon träffade sin blivande man Anders Östlund. De flyttade till Stockholm 1896, där bägge blev medlemmar i International Organization of Good Templars (IOGT). Många av medlemmarna var unga arbetare som också var engagerade i fackföreningsrörelsen. Det var i samband med storstrejken för rösträtt i maj 1902 som Agda Östlund blev politiskt engagerad, och hon blev medlem av Stockholms allmänna kvinnoklubb 1903. Tillsammans med ledande socialdemokratiska kvinnor som Anna Sterky, Signe Vessman och Ruth Gustafsson valdes hon till ledamot av det arbetsutskott som valts på kvinnornas kongress 1908, och hade i uppgift att administrera det som 1920 formellt skulle bli Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.
Under många år for Agda Östlund landet runt på långa agitationsresor, där hon talade för kvinnlig rösträtt och för arbetarkvinnornas organisering. Hon var tidigt engagerad mot kvinnomisshandel och för bättre vård åt kvinnor och barn. Flera socialdemokratiska kvinnoklubbar startades på de orter hon besökte. Den inblick i arbetarnas villkor hon fick på sina resor gjorde att hon även engagerade sig i löne- och arbetsmiljöfrågor.
Agda Östlund blev den första kvinnan som både motionerade och jungfrutalade i riksdagen. Tillsammans med övriga kvinnor i riksdagen reagerade hon starkt mot att man inför folkomröstningen om rusdrycksförbud 1922 föreslog att kvinnors och mäns röster skulle räknas var för sig. Bakom förslaget låg ju en ojämlik värdering av rösterna. I folkomröstningen vann linjen som sa nej till förbud mot rusdrycker. Man behövde således inte skilja rösterna efter kön och räkna kvinnors röster som halva, vilket var ett förslag i debatten.
Agda Östlund lämnade riksdagen 1940 av åldersskäl. Hon har porträtterats som en enkel och försynt arbetarkvinna, en god talare och en som kämpade hårt för det hon trodde på. Många kvinnor har berättat att Agda Östlund betydde mycket som stödjande och uppmuntrande vän och kamrat i det krävande politiska arbetet. En tidig och kär väninna till Agda Östlund, Svea Säfverström, frågade henne efter ett tal på Folkets Hus i Stockholm hur hon vågade tala offentligt. Agda svarade att ”när man riktigt vill någonting, så får man mod”.
Agda Östlund avled den 26 juni 1942 efter en tids sjukdom.
