Aina Wifalk uppfann rullatorn och har därigenom gett ett stort antal människor med gångsvårigheter nya möjligheter till frihet och livskvalitet.
Aina Wifalk föddes 1928 i Lund där hon växte upp tillsammans med sina föräldrar och en bror. Hon påbörjade år 1947 en utbildning till sjuksköterska men 1949, då hon var 21 år, drabbades hon av polio och blev tvungen att avbryta sin utbildning. I stället studerade hon till kurator, vilket blev hennes yrke under drygt 20 år.
År 1952 tog Aina Wifalk initiativet till Lunds invalidförening, en lokalförening till De handikappades riksförbund. Hon fick 1957 tjänst som kurator på Västerås lasaretts ortopediska klinik. År 1958 var hon en av initiativtagarna till Västmanlands läns MS-förening och 1968 till Riksförbundet för trafik- och polioskadade i Västerås. Samma år fick hon tjänsten som kurator för handikappade i Västerås kommun.
Aina Wifalk var en viljestark, kunnig och orädd kurator som aldrig svek en patient. På hennes initiativ skapades träningsmöjligheter för rörelsehindrade, till exempel med manupeden, som hon uppfann i mitten av 1960-talet. Det var ett träningsredskap för rehabilitering som påminner om en motionscykel. Med hjälp av manupeden kunde patienten samtidigt träna både armar och ben, även om vårdtagaren exempelvis satt i en rullstol. Aina Wifalk utverkade också att personer med bland annat gångsvårigheter kunde få hjälpmedel med stats- och landstingsbidrag via regionala hjälpmedelscentraler.
År 1975 blev Aina Wifalk tvungen att sluta sin tjänst som handikappkurator. Hon fick i stället sjukbidrag då hennes axlar var utslitna efter att hon under 20 år varit hänvisad att stödja sig på käppar. I samband med ett biblioteksbesök år 1978 fick hon syn på en bokvagn som bibliotekarierna använde för att transportera böcker. Hon fick då idén att utveckla ett nytt hjälpmedel på hjul. Hon utgick från sina egna behov, vilka var att hjälpredskapet skulle vara lätt, skonsamt för kroppen och underlätta tillvaron för personer med gångsvårigheter. Samma år hade hon en färdig idé som hon presenterade i samband med att hon ansökte om ekonomiskt bidrag hos utvecklingsfonden för att kunna utveckla sin idé till en färdig produkt. Handläggarna insåg genast vilken potential det fanns i Aina Wifalks uppfinning. Hon fick ekonomiskt stöd och anlitade ett företag som fick i uppdrag att konstruera den första prototypen av den så kallade rullatorn. Redan efter tre år var produktionen igång och rullatorn har sedan dess tillverkats i tusental och finns över hela världen, till stor hjälp och glädje för alla som har gångsvårigheter. Idag finns rullatorn i en mängd olika utföranden, storlekar och material, allt från trä till aluminium, och den har anpassats för olika behov och miljöer.
Aina Wifalk tog aldrig något patent på rullatorn. Hon ville att så många som möjligt skulle ha tillgång till den. De royalties hon ändå fick på försäljningen testamenterade hon till Nordiska Kyrkoföreningen på Costa del Sol.
Aina Wifalk dog i Västerås 1983.
