Alice Babs var en framstående sångerska som uppnådde stor popularitet i Sverige och även internationellt. Hennes repertoar innehöll jazz, speciellt swing, och schlagers. Under 1960- talet vidgade hon sin repertoar, som då började innehålla alltmer konstmusik.

Alice Babs föddes i Kalmar 1924. I sin ungdom framträdde hon vid olika tillfällen i Västervik med sin far, som var musiker och skrev texter åt henne. Han undervisade henne dessutom i harmonilära. År 1937 träffade hon av en slump sångpedagogen Lina Boldemann och familjen flyttade till Stockholm för att ge Alice Babs möjligheten att utveckla sina musikaliska kunskaper. Snart fick hon olika engagemang i Stockholm tillsammans med sin far, men eftersom familjeförhållandena komplicerades, blev dessa framträdanden alltmer sällsynta och slutade helt 1940. År 1941 skildes föräldrarna.

I april 1939 gjorde Alice Babs sin första inspelning med låten Joddlarflickan, vilken var en komposition av hennes far. Sommaren 1939 hade hon engagemang på Chinateatern, sjöng på skoldanser och spelade med Gösta Törners band där bland annat Gunnar Svensson och Arne Domnérus ingick. Under senhösten 1939 var Alice Babs med i radioprogrammet Vårat gäng, som sändes 1938–1946 och där det spelades jazzinfluerad musik för en ung publik. Programmet blev mycket populärt och ledde också till att hon fick andra engagemang för AB Radiotjänst (nuvarande Sveriges Radio).

År 1940 spelade Alice Babs huvudrollen i filmen Swing it, magistern! och det gjorde henne till en av de första tonårsidolerna i Sverige. Mottagandet av filmen var övervägande positivt, men särskilt kompositören Eric Westberg, som då var direktör för STIM (Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå), var kritisk mot jazz i allmänhet och Alice Babs i synnerhet. Han skrev i Filmjournalen att flickorna som sjunger refräng låter som ”slynor” och exemplifierade med Alice Babs. Även om inte alla tog Westbergs kritik på allvar visade den hur jazzen, och Alice Babs som representant för det nya fenomenet ungdomsidol, sågs som ett hot mot moralen i Sverige.

Alice Babs blev både swingflicka och filmstjärna och orsakade en så kallad ”Babsfeber”. Tidningen Vecko-Revyn ordnade Alice Babs-tävlingar runtom i Sverige 1940, och även i Danmark och Norge anordnades sådana tävlingar. Filmen fick också flera efterföljare, 1941 kom Magistrarna på sommarlov och 1957 hade Swing it, fröken! premiär. Den stora succén och de många sångjobben ledde till att Alice Babs slutade skolan. Hon fortsatte dock med sånglektioner hos Lina Boldemann, samt tog lektioner i tyska, engelska och talteknik.

Trots att andra världskriget försvårade internationella resor fick Alice Babs en rad engagemang utomlands. År 1940 sjöng hon på Tivoli i Köpenhamn, 1942 turnerade hon i svenska folkparker och spelade även i Finland. År 1945 gjorde hon en konsert i Norge och åkte på turné i Danmark. Alice Babs skrev också eget material och hon kunde ackompanjera sig själv, som i filmen Det glada kalaset, där hon spelade sin låt Uti våra drömmar. Hon fortsatte att ta sånglektioner, nu hos hovsångerskan Signe Rappe.

År 1949 åkte Alice Babs med en grupp svenska jazzmusiker till en jazzfestival i Paris där deras framträdande fick ett bra mottagande. Receptionen av den så kallade Parisorkestern var viktig för godtagandet av en svensk produktion av jazz och framhävs ofta som ett tecken på att svensk jazz började mogna. För att bekosta resan till Paris spelade musikerna in några skivor.

Alice Babs medverkade i olika radioprogram även i utlandet. År 1952 deltog hon i Woche der leichten Musik vid Süddeutscher Rundfunk i Stuttgart, där representanter från många europeiska radiostationer var på plats. Det ledde till att hon lanserades som schlagerartist i Tyskland där hon turnerade flitigt. Hon fick även engagemang i Österrike, Schweiz, Nederländerna, Belgien och Frankrike.

I Sverige började Alice Babs spela in musik för det svenska skivbolaget Metronome, vilket resulterade i en omfattande skivförsäljning. År 1952 spelade hon in Käre John, som blev Sveriges första guldskiva, och även trickinspelningen Adress Rosenhill blev en storsäljare. Alice Babs gjorde också radioprogram med Olle Helander; i Nattsexa med Babs agerade hon som discjockey och spelade jazz.

På somrarna åkte Alice Babs ofta på turné i Sveriges folkparker, där hon inte sällan slog publikrekord. Men samtidigt ville hon utveckla sin röst och anpassa sin repertoar till det hon själv tyckte om. Hon gillade jazz, men det var främst schlagermusiken som sålde.

År 1958, när Sverige var med i Eurovisionsschlagerfestivalen för första gången, representerade hon Sverige och slutade på fjärde plats. Därefter gjorde hon färre framträdanden som schlagersångerska. Tillsammans med Ulrik Neumann och Svend Asmussen bildade hon gruppen Swe-Danes, som blev mycket populär i Norden och även uppträdde i USA. Efter turnén 1959 bestämde hon sig dock för att trappa ner på resandet. Hon fortsatte likväl med sånglektioner och började sjunga italienska arior och romanser på franska.

Alice Babs samarbetade med Duke Ellington i en svensk kyrkokonsert 1963, där hon framträdde som solist i tre nummer. Den sändes i SVT och fick mycket uppmärksamhet. Duke Ellington spelade då också in en skiva med Alice Babs i Paris, vilken kom ut först 1966, Serenade to Sweden. De gjorde även en kyrkokonsert i USA i början av 1968 tillsammans, för vilken Ellington komponerat några stycken specifikt för Alice Babs. Premiären följdes med intresse i Sverige. Alice Babs framträdde vid ytterligare några tillfällen med Duke Ellington och sjöng, enligt hans önskan, på hans begravning.

Alice Babs gifte sig 1944 med Nils Ivar Sjöblom och fick tre barn med honom. Dottern Titti Sjöblom har gått i moderns fotspår som sångerska.

Alice Babs dog 2014. Tillsammans med sin man Nils Ivar Sjöblom vilar hon i en minneslund i Stockholm.