Alice Charlotta Tegnér, född Sandström, var tonsättare, musiklärare, lärarinna, organist och konsertarrangör. Hon ses som den främsta kompositören av barnvisor i Sverige under 1900-talets första hälft.
Alice Tegnér föddes den 12 mars 1864 som dotter till sjökapten Eduard Sandström och hans hustru Sofia, född Brobeck. Hon växte upp på Drottninggatan i Karlshamn och hade en fem år äldre syster, Nanna, samt två yngre bröder, Eduard och John. Mycket tidigt upptäcktes hennes musikaliska anlag och absoluta gehör. Hennes far var musikalisk, spelade flera instrument och hade ombord på sitt skepp Falco ett piano, och ibland fick systrarna följa med fadern på hans resor på Östersjön. Fadern undervisade sin dotter både där och i hemmet, och redan innan hon fyllt tre år kunde Alice Tegnér på pianot spela upp melodier man sjungit för henne. Hon uppmuntrades av fadern att improvisera, och hon kallade själv sina övningar för ”finoppar”. Fadern beundrade och älskade sin dotter högt, och ville göra allt för att hon skulle få utveckla sin talang.
Fem år gammal började Alice Tegnér i Nelly Brembergs småbarnsskola och ett år senare i Louise Tausons flickskola. Vid sju års ålder började hon ta pianolektioner för organisten Carl Fredrik Ullman, och tre år senare för musikdirektör Wilhelm Söderberg som då kommit till staden. Som tioåring började hon själv ge pianolektioner. Alice Tegnér ville gärna komma till Stockholm för att studera musik, och med faderns hjälp lyckades detta. Höstterminen 1877 började hon i Åhlinska skolan i Stockholm, inackorderades i familj och fick pianolektioner av Hermann Berens, tonsättare och lärare vid Kungliga Musikaliska Akademien. Alice Tegnér njöt intensivt av det musikaliska utbudet i huvudstaden och besökte teatrar och konserter så ofta som möjligt. Hon tycks ha varit mycket charmerande, energisk och intelligent, hade lätt att få vänner och uppskattades förstås för sitt skickliga pianospel.
Våren 1879 omkom kapten Eduard Sandström, vilket blev ett hårt slag för Alice Tegnér. Faderns död innebar sämre ekonomi för familjen. Hon gick ut Åhlinska skolan samma år med lysande betyg men återvände till Karlshamn på hösten där hon fick arbete som lärarvikarie. Hon engagerade sig också i Karlshamns musikförening. Familjen hade inte råd att låta henne utbilda sig till musiker, men 1880 återvände hon till Stockholm och genomgick Högre lärarinneseminariet varifrån hon utexaminerades 1883. Hon återupptog lektionerna i pianospel, nu för Ludvig Norman, tonsättare och dirigent. Som nyutexaminerad lärare tog hon anställning som guvernant hos familjen Grotenfelt i Järvikylä i Finland. Hon stannade där ett år, trivdes bra och knöt nya vänskapsband.
Tillbaka i Stockholm anställdes hon som guvernant 1884 hos familjen Beijer på herrgården Tullinge. Där blev hon bekant med fru Beijers bror Jakob Tegnér, häradshövding, protokollsekreterare vid Högsta domstolen, sekreterare i Svenska Bokläggareföreningen och redaktör för Svenska Bokhandelstidningen. Han var barnbarn till Esaias Tegnér. Jakob hade en vacker röst och paret musicerade gärna tillsammans. De gifte sig 1885 och 1887 föddes sonen Gösta, som följdes av Torsten 1888. Familjen bodde centralt i Stockholm, och Alice Tegnér fyllde sina dagar med att undervisa privatelever i vanliga läsämnen, ge pianolektioner samt hjälpa sin make med renskrivningsarbete och korrekturläsning. År 1886 tog hon ett vikariat vid Statens normalskola för flickor.
Familjen flyttade 1891 till sin nybyggda villa Tegnabo i Djursholm, ett nytt villasamhälle. Alice Tegnér blev snart en musikalisk centralgestalt där, och arbetade som oavlönad organist och körledare samt konsertarrangör. I hemmet sjöngs barnvisor hon komponerat och sönerna, som fick vara med i musikskapandet, lärde sina kamrater visorna. År 1892 lät hennes svåger, bokförläggaren Fredrik Skoglund ge ut den första samlingen av Sjung med oss, Mamma!, som totalt publicerades i nio häften från 1892 till 1934. Sångsamlingarna fick stort genomslag, gavs ut i flera upplagor och fick positiva recensioner i pressen. Alice Tegnér arbetade också som oavlönad musiklärare i Djursholms samskola 1893–1911 och hade även körövningar med tjänstefolk i Djursholm. Alice Tegnér kom att kallas ”Djursholms Fru Musica”. Hon var engagerad i Fredrika-Bremer-Förbundet och i Nya Iduns musikutskott. Samtidigt fortsatte hon med att undervisa i hemmet i pianospel och i vanliga skolämnen, och läste därtill med de egna sönerna. Pengar till hushållet fick man också in genom att ta emot inackorderingar. Sommartid vistades familjen gärna i Småland, i villa Sola i Ormaryd, och då hyrdes hela Tegnabo ut. Alice Tegnérs sociala engagemang syntes i konserter hon arrangerade för välgörande ändamål, och i de insamlingar hon deltog i för Djursholms skola, för kapellet där och för fattiga och behövande. I Djursholm samarbetade hon gärna med predikanten och författaren, den socialt engagerade Natanael Beskow och hans hustru Elsa Beskow, som ofta bidrog med illustrationer till Alice Tegnérs sångsamlingar.
Alice Tegnér tog i omgångar pianolektioner för pianisten och läraren vid Musikaliska Akademien Lennart Lundberg, i orgelspel och komposition för tonsättaren och organisten Gustaf Hägg, i kontrapunkt för tonsättaren och musikläraren Johan Lindegren och i komposition för tonsättaren och organisten Otto Olsson. Hennes make tyckte inte det var nödvändigt, utan menade att Alices skicklighet i pianospel var alldeles tillräcklig. Hon själv har uttryckt bitterhet över makens motstånd när det gällde hennes förkovran i musik. Dock stöttade Jakob henne i hennes komponerande och utgivning.
Alice Tegnér redigerade Sjung, svenska folk! utgiven 1906 i regi av Samfundet för unison sång, som hon var med om att bilda, och hon gav ut samlingarna Unga röster 1904—1910. Utöver flera hundra visor och sånger för barn och unga komponerade Alice Tegnér körverk, kantater, romanser, musik för piano och cello samt en violinsonat. Hon inspirerades både av folkvisor och av tonsättare som Felix Mendelssohn, Robert Schumann och Frédéric Chopin. Hon var mån om samstämmigheten mellan klangerna och texterna i sina sånger och om att, när det gäller barnvisorna, uttrycka barnets perspektiv i texter och melodier som de lätt kunde ta till sig.
Hon flyttade motvilligt från Djursholm till Tullinge 1912. Jakob Tegnér arbetade flitigt med att utveckla Tullinge samhälle och byggde vidare på parets villa Kikut där. Alice Tegnér kände sig ofta isolerad i Tullinge, längtade tillbaka till Djursholm och dess musikliv, och till Stockholms musikutbud. Ofta återvände hon till Djursholm för körövningar och konserter som hon fortsatte att arrangera. Under 1917 inledde hon ett samarbete med danspedagogen Anna Behle, som studerat dans för Isadora Duncan och Jacques Dalcroze. Alice Tegnér komponerade musik till Behles dansövningar, men också musik som var avsedd för särskilda tillfällen, invigningar, jubiléer med mera. År 1914, i samband med hennes 50-årsdag, tilldelades hon Litteris et Artibus av konungen för sina musikaliska insatser.
Privat förefaller Alice Tegnérs förhållande till Jakob ha försämrats efterhand. Bland annat tycks det ha känts frustrerande för henne att be om makens tillstånd för att ta ut sina egna förtjänade pengar från sitt eget bankkonto, eftersom han var hennes förmyndare. Äldsta sonen Göstas insjuknande i psykisk sjukdom vid tjugo års ålder blev en stor sorg. Jakob Tegnér avled 1926 och då flyttade Alice Tegnér in till centrala Stockholm.
Alice Tegnér vann både första, andra och tredje pris i en tonsättartävling för kvinnliga kompositörer 1924, och två år senare invaldes hon i Kungliga Musikaliska Akademien. Hon fortsatte komponera och ge konserter, hördes i radio och gjorde grammofoninspelningar. Åren 1939—1943 reste Alice Tegnér runt i landet tillsammans med Elsa Fleetwood för konsertkvällar med så kallade visparader, där barnen i förväg på de olika orterna övat in konsertprogrammets sånger. Dessa framträdanden uppskattades mycket. En sångbok för folkskolan, Nu ska vi sjunga, utgavs 1943, och genom att den användes i hela landet och gavs ut i många upplagor kom den att prägla Sveriges repertoar av sånger för barn i decennier. Alice Tegnérs visor hör till vårt kulturarv, och hennes Betlehems stjärna (Gläns över sjö och strand) tillhör de mest älskade julsångerna. Lika viktigt är att lyfta fram all den övriga musik hon komponerade, och som hon gärna velat vidareutveckla ännu mer.
I samband med Alice Tegnérs 75-årsdag 1939 donerade hon ett belopp till Sveriges Allmänna Folkskollärarförening (SAF), som skulle utgöra grunden till en nyinstiftad fond, Alice Tegnér-fonden, till syfte att främja sångundervisningen i lågstadieklasserna. Denna fond bekostade delvis sångboken Nu ska vi sjunga. Dessutom instiftade Karlshamns kommun 1964 Alice Tegnérstipendiet, att utdelas till kulturverksamma personer med anknytning till Karlshamn. År 1993 instiftades Alice Tegnér-musikpriset på 25 000 kronor till pristagare som gjort framstående insatser för barns musik och musicerande.
Alice Tegnér avled på grund av lunginflammation och njursvikt i sitt hem den 26 maj 1943. Hon ligger begravd på Djursholms begravningsplats.
