Alma Söderhjelm var en finsk pionjär inom akademin och en omtyckt skribent och författare i Sverige.
Alma Söderhjelm föddes 1870 i en tjänstemannafamilj i Viborg (Vyborg), Ryssland. Hon hade sju systrar och tre bröder, och inledde sin skolgång i den svenskspråkiga Fruntimmersskolan i Viborg. Vid den här tiden fanns det inte skolor för flickor som ledde till universitetsstudier och hon kompletterade med privatundervisning för att kunna ta examen. Hon blev den nittonde kvinnan att ta studenten i Finland. Redan som ung var hon en pionjär.
Efter studenten började Alma Söderhjelm studera allmän historia vid Kejserliga Alexanders-Universitetet (nuvarande Helsingfors universitet). Efter att ha tagit en kandidatexamen arbetade hon som lärare, men återvände till universitetet för att skriva en doktorsavhandling om den franska revolutionen. I slutet av 1890 spenderade hon därför tre år i Paris för att samla in material. Doktorsavhandlingen bestod av två delar och år 1900 disputerade hon på den första som fokuserade på revolutionstiden fram till 1794. Året därpå publicerades den andra delen som behandlade tiden fram till år 1799. Genom sin doktorsavhandling blev Alma Söderhjelm den tredje kvinnliga doktorn i Finland efter läkaren Karolina Eskelin, 1895, och historieforskaren Tekla Hultin, 1896.
Alma Söderhjelms forskning var banbrytande och uppmärksammades i flera europeiska länder. Speciellt var hon intresserad av Axel von Fersen och drottning Marie-Antoinette, vilket ledde till nya upptäckter som påverkade historieskrivningen. Konsistoriet vid Kejserliga Alexanders-Universitetet fattade omedelbart ett beslut om att utnämna henne till docent i allmän historia, men detta mötte motstånd. Kanske på grund av hennes fars och brors politiska verksamhet, men troligen också på grund av att hon var kvinna. När hon inte fick en docentur fortsatte hon att skriva vetenskapliga publikationer och år 1906 tog universitetet upp frågan på nytt. Nu blev Alma Söderhjelm inte bara den första kvinnliga docenten vid ett finländskt universitet utan i hela Norden. Sju år senare ville hon söka en professur i samma ämne, men fick avstå då hon var kvinna. Detta väckte stor uppmärksamhet och ledde senare till en lagändring som gjorde det möjligt för kvinnor att söka professurer.
Under 1910-talet blev Alma Söderhjelm politiskt aktiv. Hon var bland annat kritisk mot den ryska överhögheten och smugglade in förbjudna tidningar från Sverige till Finland. År 1927 lämnade hon sin docentur på Helsingfors universitet med målet att bli författare i Sverige, men samma år inrättades en personlig professur till henne vid Åbo Akademi och hon återvände till Finland. Alma Söderhjelm blev då Finlands första kvinnliga professor. Efter sin pension år 1937 flyttade hon dock till Stockholm igen och till det kulturliv hon älskade. Under 1920- och 1930-talet var Alma Söderhjelm en av de mest kända finländarna i Sverige.
Hennes relation till Sverige byggdes upp när hon i långa perioder besökt landet för att samla in material om Sverige och den franska revolutionen. Hon skämtade om att hon levde på ägg under sina knappa förhållanden i Sverige, ett rått ägg på morgonen, ett löskokt mitt på dagen, ett hårdkokt till middag och äggtoddy på natten när hon arbetade.
Under sin tid i Stockholm skrev hon för flera tidningar och etablerade sig som kåsör i Dagens Nyheter. Hon berörde ofta förhållandet mellan finskt och svenskt, manligt och kvinnligt, samt vänskap och kärlek. Hon blev uppskattad som skribent i kulturkretsarna i Sverige. Hon har senare sagt att hon ångrade att hon inte började läsa litteraturhistoria och riktat in sig på att bli teaterkritiker redan från början, men det fanns inte många kvinnliga förebilder på området.
Alma Söderhjelm publicerade facklitteratur, romaner, kåserisamlingar, sina egna memoarer samt en diktsamling. Hon trivdes i kulturella kretsar och utvecklades med tiden till en skicklig skribent och författare som även skrev underhållande och roande. En populär historia som återspeglade hennes person återgav hon i sina memoarer, då en bekant påpekade att hon kommit upp sig i världen med följande ord: “Jag har hört att du är prins Vilhelms älskarinna”. Då svarade hon med lämplig högdragenhet: “När det gäller kungliga personer heter det mätress.”
Alma Söderhjelm tillbringade sina sista år i Stockholm. Hon besökte Paris ännu en gång våren 1938 då hon också drabbades av en hjärtattack. Under krigsåren lade hon ner mycket tid på att arbeta för Finlands sak i Sverige. Hon höll föreläsningar och besökte sjukhus för att hjälpa sårade. För de insatserna blev hon tilldelad kommendörstecknet av Finlands Vita Ros-orden på sin 75-årsdag.
Sjukdom och ålder kuvade till slut den ihärdiga forskaren och författaren. Alma Söderhjelm avled 1949 i Saltsjöbaden utanför Stockholm. Begravningen ägde rum i Trons kapell på Skogskyrkogården i Stockholm, därefter fördes urnan till Finland och sänktes i släktgraven på Sandudds kyrkogård.
