Anita Lindblom var från mitten av 1950-talet till åren omkring 1980 en av landets mest framstående artister inom musik-, film- och kabaréområdet. Delar av hennes liv blev flitigt omskrivna i pressen och toppade mängder av löpsedlar.
Anita Lindblom föddes i Gävle 1937. Hennes mor Elsy Lindblom var bara 17 år vid nedkomsten. Hon kom att lämna sin flicka till sin mor, Edit Lindblom, som arbetade som vävare. Efter två år i hemstaden blev den nya bostadsorten Uppsala. När Anita Lindblom var åtta år gammal flyttade hon med mormor till Stockholm där modern redan var bosatt. Trots bristfällig ekonomi kunde mormor köpa ett piano. Inspirerad av en klasskamrat kom Anita Lindblom under flera år att tillhöra en balettskola ledd av pedagogen Maj Diver. ”Baletten och pianot var mina tidiga förberedelser för en framtid på scenen”, berättar hon i sin egenskrivna levnadsskildring Anita, utgiven 1983.
Anita Lindblom tyckte inte om skolan. Med lockelse såg hon fram emot ett vuxet liv. På fritiden sökte hon sig ofta till nöjespalatset Nalen, trots mormors ogillande. I anslutning till en tävling där, blev hon erbjuden att provdansa på Södra teatern. Hon kvalificerade sig här att medverka i Södras sommarturné, hennes ”första chans i artistvärlden”, skriver hon själv.
När Casinorevyn 1954 sökte balettflickor blev Anita Lindblom ombedd att provdansa. Hon kom att antas till en förestående turné. Under träning började kärlek spira mellan henne och den 20 år äldre balettmästaren Sven Lykke ”och en dag upptäckte jag häpen att jag var gravid”. Anita Lindblom var då bara 17 år. Följden blev ett kort äktenskap. I maj 1955 föddes sonen Jörgen. Till hennes stora lycka hälsades Anita Lindblom snart välkommen tillbaka till Casinorevyn på Scalateatern. På denna gjorde hon 1956 debut som sångerska med låten ”Va vore livet utan raff, det vore ett syndastraff”. Hennes djupa, mörka och uttrycksfulla altröst vann nu och framöver bred sympati. Under 1957 uppträdde hon i sin första revy tillsammans med Sven-Bertil Taube på restaurang Bacchi Wapen.
År 1957 utsågs Anita Lindblom till Miss China på Chinateatern. Hennes uppgift var att presentera artisterna. Samtidigt fick hon själv både dansa och framföra sångnummer. Hösten 1957 återvände hon till Scalateatern. I den revy som framfördes där väckte hon stor uppmärksamhet med sången ”När den svenska flickan kysser, kysser hon med öppen mun”. Denna låt bojkottades av Sveriges Radio men var hennes första genombrott i skivbranschen. I oktober 1961 kom det verkligt stora genombrottet med låten ”Sån´t är livet”. Låten blev en verklig hit mycket tack vare lanseringen i Radio Nord, en så kallad piratradio till havs utanför Stockholm. Totalt sålde skivan i mer än 600 000 exemplar. Låten blev också en hit i Norge och Danmark. Pengar strömmade in och för dessa köpte Anita Lindblom en stor villa på Lidingö vilken hon döpte till Villa Fontana efter sitt skivmärke. Hon sågs nu ofta ute i nöjeslivet.
Anita Lindbloms framgångar i Sverige öppnade vägen till kontinenten, i första hand Tyskland. Här lanserades hon 1962 i TV-programmet Schaubude och gjorde succé. Inom kort engagerades hon av TV-producenten Harald Vock som skapade flera påkostade shower med henne. Höjdpunkten var ”Lass die Liebe aus dem Spiel”, en tysk version av ”Sån´t är livet”. I pressen, berättar Anita Lindblom, kallades hon ”Sexkatze aus Schweden”. I Tyskland sjöng hon in tio singelskivor, de flesta åren 1962–1964. Några av dessa tog sig in på topplistorna. Till hennes dåtida prestanda i Tyskland hör även två egna LP.
Den stora popularitet Anita Lindblom tidigt uppnådde bidrog till fortsatta skivframgångar i Sverige. På Svensktoppen, som startade 1962, placerade hon sig vid inte mindre än 27 tillfällen mellan åren 1962 och 1975. Sex gånger kom hon att inta första plats och samtliga dessa melodier blev verkliga långkörare: ”Lite sentimental”, 1964–1965, ”Minns du den sången”, 1968, ”Kring de små husen i gränderna vid hamnen”, 1968, "Säg ja, cherie", 1969–1970, ”En dans på rosor”, 1971, och ”Livet har så mycket gott att ge”, 1971–1972. Till hennes högt listplacerade låtar hörde även ”Danke schön”, 1963, ”Kom hit om du törs”, 1964, ”Balladen om den blå baskern”, 1966, och ”Ja, det var då”, 1968.
Bland de mer än hundra skivor som Anita Lindblom spelade in alltsedan 1956 ingår ett tjugotal LP. Merparten av dessa utgör samlingsskivor. Ett par av de övriga bör lyftas fram. En uppmärksammad och kritikerrosad skiva utgör hennes LP från 1973 med sånger av Edit Piaf. Fina omdömen erhöll LP:n Anita Lindblom sjunger Jules Sylvain från 1974 vilken belönades med en guld-LP. Hennes konserter på Gröna Lund 1977 följdes upp med en LP med musik av Evert Taube, kallad Kom i min famn. En LP med titeln Love in the Shadows spelades in i Hollywood 1978 med Claes af Geijerstam som musikalisk ledare. Den innehåller låtar av Neil Sedaka, en av hennes stora favoriter. På sin sista LP, år 1982, sjunger Anita Lindblom gospel på svenska. Efter det att hon avslutat sin karriär har det givits ut flera samlings-LP och CD-skivor med henne, de senaste på 2000-talet.
Ett av Anita Lindbloms stora fält var film. Sammantaget medverkade hon i elva filmer. I de flesta av dessa sjöng hon flera sånger. På film debuterade hon redan 1957 i två filmer inom genren komedi, dels Räkna med bråk, där Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud hade huvudrollerna, dels Åsa-Nisse i full fart med Ragnar Frisk som regissör, där hon agerade tillsammans med veteranerna John Elfström och Artur Rolén. I Hasse Ekmans Jazzgossen från 1958 och Arne Mattssons Mannekäng i rött från samma år hade hon mindre roller som balettdansös och mannekäng.
Filmen Vi fixar allt, regi Ragnar Frisk, är en fars från 1961 där Anita Lindblom har en av huvudrollerna tillsammans, än en gång, med duon Lindstedt och Källerud. Anita Lindblom och Thore Skogman hade huvudrollerna i två Ragnar Frisk-filmer från 1963 och 1964, Tre dar i buren och Tre dar på luffen. Till Arne Mattssons regi återkom hon 1964 i nyinspelningen av komedin Blåjackor. En sista Ragnar Frisk-film för henne blev farsen Trettio pinnar muck från 1966. Hon tilldelades här huvudrollen tillsammans med Jokkmokks-Jokke.
Det kom att bli ytterligare två filmer i Anita Lindbloms karriär på den vita duken: Roy Anderssons första långfilm En kärlekshistoria från 1970 och Rännstensungar, en nyinspelning 1974 av en uppskattad film från 1940-talet, nu med Torgny Anderberg som regissör. Båda filmerna fick ett positivt mottagande.
Under 1960- och 1970-talet förekom Anita Lindblom i många revyer och krogshower. Flera av dessa förtjänar uppmärksamhet. Under tidigt 1960-tal uppträdde hon först på Kystens Perle i Köpenhamn och därefter på Chat Noir i Oslo. I båda fallen hade hon enligt egen uppgift stora framgångar. Hos Hagge Geigert i Uddevalla var hon verksam både 1962 och 1964. I TV-programmet Hylands hörna, där hon uppträtt redan 1962, figurerade hon på nytt i början av 1965. I Göteborg och på Hamburger Börs i Stockholm 1965–1966, framförde hon ”till krogpublikens förtjusning och kulturskribenternas fasa” ett nummer kallat ”Vickande tango” där hon med erotiska rörelser ormade sig i paljettklänning. Hasse Ekman valde Anita Lindblom till stjärna i Folkans nyårsrevy 1968. Den blev en veritabel kassasuccé och kom att pågå under åtta månader. Anita Lindblom erhöll mycket fina recensioner. Samma år satte hon tillsammans med Eva Rydberg upp en egen, lyckad krogshow. Lars Schmidt, den kände regissören, som då var gift med Ingrid Bergman, träffade hon i Paris ett par år in på 1970-talet. Han erbjöd henne huvudrollen i musikalen Applause men hon tackade nej. Han erbjöd henne senare också att spela Eliza i musikalen My Fair Lady men även i detta fall blev svaret märkligt nog nej tack.
År 1976 gjorde Anita Lindblom comeback på svensk scen efter sex år utomlands. Platsen var Hamburger Börs i Stockholm. Gunnar Hellström regisserade den show hon presterade här. Anita Lindblom gjorde stor succé, med säkerhet den mest odisputabla i hennes krogkarriär. När showen framfördes på Kronprinsen i Malmö var framgången långt ifrån lika påtaglig. År 1977 uppträdde Anita Lindblom för första gången på Trägår’n i Göteborg. Hon firade stora triumfer och Trägår’n upplevde sin största ekonomiska framgång. När hon kom tillbaka till Trägår’n ett år senare var stämningen och arrangemangen helt annorlunda. Ingenting fungerade. Anita Lindblom blev tvångssjukskriven och ersattes av Bosse Parnevik. Samma negativa utfall fick hennes återkomst till Hamburger Börs 1977. En schism med den nye ägaren ledde till att krogledningen sa upp henne. På sommaren samma år svarade Anita Lindblom för sex konserter på Gröna Lund. I TV-programmet Party hos Parnevik var hon gäst 1979. År 1981 förekom hon både i TV-programmet Gäst hos Hagge och Janne Carlsson show. I mars 1982 deltog hon tillsammans med åtskilliga andra artister vid återinvigningen av Chinateatern i Stockholm. Till playback sjöng hon här ”You can have him”, ursprunget till ”Sån´t är livet”. Detta blev hennes sista framträdande som artist i Sverige.
I sin levnadsberättelse är Anita Lindblom generös med information om sina många kontakter med män. Ett par av dessa med betydelse för hennes karriär som artist kan nämnas. Med den tyske producenten Klaus Lorenzen var hon förlovad 1963–1964 och han inverkade positivt på ett flertal skivinspelningar. Med skådespelaren och regissören Gunnar Hellström var hon sambo 1975–1977, och han hade ett avgörande inflytande på hennes återkomst till svenska scener.
Tidigt 1966 träffade hon boxaren Bosse Högberg. De gifte sig samma år. Deras äktenskap blev stormigt och de var, av detta och andra skäl, flitigt omskrivna i skvaller- och kvällspress. Under ett år av deras samvaro satt Bosse i fängelse för försäkringsbedrägeri. Anita Lindblom hade tidigare klarat sina skatter via ett bolag registrerat i Lichtenstein. År 1969 blev hon skönstaxerad. Skulderna steg snart. Villa Fontana såldes och myndigheterna jagade henne för att få in skattepengar. Vid ett konkursmöte beslöts att hon skulle förses med reseförbud. I detta skede flydde hon och Bosse ut ur landet och bosatte sig i Paris. Försök från svenska myndigheter att få dem utlämnade misslyckades. Anita Lindblom mådde dock inte bra. ”Förföljelsen från myndigheterna i Sverige, pressens hetsjakt och de eviga bråken med Bosse”, skriver hon, medförde att hon försökte begå självmord 1970. Hon räddades i allra sista stund. Skilsmässa följde inom kort.
Frankrike kom från och med 1969 att bli Anita Lindbloms nya hemland. Fram till 1977 bodde hon i Paris. Då flyttade hon till franska Rivieran till en plats med namnet Théoule-sur-Mer, nära Cannes. Enligt samstämmiga vittnen trivdes hon utmärkt här och hon saknade inte, berättar hon i tidningsintervjuer, någonting av Sverige. Hon var mycket stolt över sin karriär och var inte ledsen över att den hade avslutats förhållandevis tidigt. En utdragen och ouppklarad tvist med en svensk transportfirma, som hon ansåg ha förstört en del av hennes möblemang, gjorde henne ibland nedstämd. Blommor och katter kom efterhand att bli hennes stora passion. Efter 1982 blev hennes besök i Sverige sällsynta.
Anita Lindblom avled i september 2020, 82 år gammal. Hon var i detta skede fattig och ensam men inte bortglömd. Attraktiv, tuff, häftig, sexig, vågad och mångbegåvad är positiva begrepp kopplade till minnesbilden. Ibland kompletteras denna med de negativa uttrycken divig, nervig, inte alltid trogen ingångna kontrakt. Om vissa händelser utfallit annorlunda hade Anita Lindblom eventuellt kunnat bli landets stora artist, men som det var blev hon en av många storheter.
