Ann-Ida Broström gav omfattande donationer till kultur, vetenskap och forskning i Göteborg under 1900-talets första hälft.

Ann-Ida Broström föddes i Göteborg som dotter till August J:son Mark och Sophie Mark och växte upp i en syskonskara på åtta barn. Fadern var grosshandlare och härrörde från Marks härad i Västergötland. Tillsammans med sina två bröder kom han att spela en betydelsefull roll för textilindustrins utveckling i Göteborg.

Ann-Ida Broström fostrades som den tidens döttrar ur de göteborgska köpmannafamiljerna för att bli en god och lojal hustru till en man ur de rätta kretsarna. Den tolv år äldre Dan Broström var en sådan person. Han var arvtagare till Sveriges största rederirörelse, Broströmskoncernen, och kommunalpolitiskt aktiv i Göteborg. Hans far Axel Broström, som grundat rederiet 1865, var emellertid missnöjd med sonens val. Utan att ha träffat Ann-Ida Broström ansåg han att hon var slösaktig, arbetade för lite och ägnade sig för mycket åt nöjen. Ann-Ida Broström kom dock aldrig att träffa sin blivande svärfar, då han avled året innan sammanvigningen år 1906 i Hagakyrkan i Göteborg.

Ann-Ida Broström blev första gången offentligt uppmärksammad i tidningen Iduns reportage ”Våra nya statsrådinnor” i ämbetsmannaregeringen Hammarskiöld, som tillträdde efter borggårdskrisen 1914. I regeringen blev maken utsedd till sjöminister. Under 1906—1911 hade han varit ledamot av riksdagen för Liberala samlingspartiet och bland annat drivit frågan om lika rösträtt för män och kvinnor. Enligt Idun var kvinnan och hemmet viktiga för de nya statsråden, i hemmet kunde de möta ”trofast kärlek och osviklig sympati”. Idun beskrev den 32-åriga Ann-Ida Broström som ”en distingerad ung göteborgska” som följt sin make till Stockholm.

Broströmskoncernen utvecklades starkt under och efter första världskriget till ett världsomspännande företag. Flera stora projekt väntade på att fullbordas under Dan Broströms ledning. År 1925 förändrades dock plötsligt livet för familjen. Dan Broström omkom i en bilolycka och Ann-Ida Broström stod ensam med tre döttrar och en son. Blickarna vändes nu mot koncernens förväntade arvtagare, den 10-årige Dan-Axel Broström, vars hela fostran och utbildning gick ut på att förberedas för att bli ledare för koncernen. Sonen kom livet igenom att ständigt jämföras med sin far, omskriven av Ann-Ida Broström i brev till sin son som ”den store Fadern”. För henne framstod inskolningen av sonen som betydelsefull för att möjliggöra att den tredje generationen Broström skulle leda koncernen.

I väntan på att Dan-Axel skulle bli vuxen fick släktingar och de ingifta männen kring hans äldre systrar ta över ledningsfunktionerna i företaget. Ann-Ida Broström ägde dock aktiemajoriteten och förblev därför centralgestalten i koncernen. Den stora villan i Lorensbergsområdet i Göteborg blev ett centrum inte bara för barnen utan även för vänner och affärsbekanta. Den beskrevs i Idun 1928 som något liknande ett engelskt slott, där familjen vistades när de inte bodde i villan i Särö eller herrgården nära Alingsås.

Ann-Ida Broström ägnade sitt huvudsakliga arbete åt donationsverksamhet i linje med en gammal tradition i Göteborg med kända namn som Carlander, Dickson, Chalmers och Sahlgren. Maken hade bland annat donerat medel för byggnationen av Sjöfartsmuséet Akvariet och Broströms stiftelsehus i Kungsladugård. Ann-Ida Broström ville utveckla donationsverksamheten vidare i sin makes anda, vilken skulle bilda monument över familjen Broströms gärning även när hon själv inte längre fanns i livet. Verksamhetens omfattning gjorde Ann-Ida Broström välkänd i Göteborg; bland annat tillägnade Karl Gerhard henne en egen sång med refrängen: ”Åh, Ann-Ida / Du flotta och likvida!”

Donationerna avsåg främst kyrklig verksamhet, sjöräddning, kultur, vetenskap och forskning. Hon donerade bland annat medel åt uppförandet av Dan Broströmshemmet, ett studenthem beläget i Lorensbergsområdet, samt till Göteborgs högskola för inrättandet av en etnografisk professur. Hon finansierade också ett ordförandesmycke, som sedan blev förlagan till en logotyp, för Medicinska föreningen i Göteborg. Villan i Lorensberg donerades till Sveriges Redarförening för att bli ett ”Sjöfartens hus” att tas över efter hennes död. Medel för två livräddningskryssare donerades 1930 och 1965 med namnet ”Dan Broström” på de båda fartygen, och en minnesfond inrättades till ”Havens arbetare”. En mindre bekant donation gällde bärgningen av regalskeppet Vasa; denna hade troligen aldrig kunnat genomföras utan de donerade medlen från Broströmskoncernen.

Natten före koncernens 100-årsdag den 27 november 1965 avled Ann-Ida Broström, 83 år gammal. Den sammanhållande länken inom koncernen var därmed borta och nu följde några års bitter maktkamp innan Dan-Axel på grund av ohälsa tvingades lämna alla poster inom koncernen. Göteborgs-Postens dåvarande chefredaktör Harry Hjörne beskrev Ann-Ida Broström i ett eftermäle som ”hela Broströmskoncernens galjonsbild och stapelavlöpningarnas majestät”. Hon sågs som ”majestätiskt vänlig med få ord, hög utan högdragenhet blev hon redan i livet en legend”. Ann-Ida Broström begravdes i den Broströmska familjegraven på Östra kyrkogården i Göteborg.