Ann-Sofi Schotte-Lindsten var lokalhistoriker, konstvetare, lärare och folkbildare.

Ann-Sofi Schotte-Lindsten föddes 1911. Föräldrarna var professor Gunnar Schotte och Anna, född Drake af Hagelsrum. Hennes bror Per var fem år äldre. Fadern var skogsforskare, och modern förskollärare och hemmafru. Ann-Sofi Schotte-Lindsten växte upp på Lidingö. I grannvillan bodde faster Siri Schotte. Hon var en frisinnad kvinna, målare och kommunalpolitiker som också ägnade sig åt socialt arbete. Kvinnans emancipation var även en av de frågor som skulle engagera Ann-Sofi Schotte-Lindsten.

Efter skolgång på Lidingö kommunala läroverk och studentexamen 1929 studerade hon konsthistoria, klassisk och nordisk arkeologi på Stockholms högskola. Under studierna i konstvetenskap 1929 lärde hon känna Berit Wallenberg. De blev vänner för livet. När Berit Wallenberg 1955 skapade sin Stiftelse för konst- och kulturhistorisk forskning blev Ann-Sofi Schotte-Lindsten en av ledamöterna i det permanenta vetenskapsmannaråd som tillhörde stiftelsen. Hon var ledamot fram till 1979 då hon avgick av åldersskäl.

I början av 1930-talet deltog Ann-Sofi Schotte-Lindsten i de arkeologiska utgrävningarna av Alvastra klosterruin. Viktiga var fynd av skelettdelar som ansågs tillhöra Heliga Birgittas make Ulf Gudmarsson och deras två små söner. Fynden fördes till Historiska museet i Stockholm för en osteologisk undersökning. När Birgittastiftelsen i Vadstena på 1980- och 1990-talet arbetade för att återföra dem till Alvastra blev Ann-Sofi Schotte-Lindstens minne av förflyttningen till museet till stor hjälp. Delarna återfanns och återbegravning i Alvastra ägde rum 2003.

På 1930-talet började Ann-Sofi Schotte-Lindsten att studera etnologi för professor Sigurd Erixon. Andra världskriget och ändrade familjeförhållande fördröjde hennes licentiatexamen i folklivsforskning till 1948. Fiskeplatser på nordligaste Öland, utgiven 1948, ingick i hennes studier. År 1939 började hon sin verksamhet som museitjänsteman då hon anställdes vid Östergötlands museum i Linköping. En arbetsuppgift var att dokumentera gammal bybebyggelse. Hon träffade där arkitekt Gunnar Lindsten. De gifte sig 1942. Året därpå föddes deras första barn och enligt dåtidens praxis avskedades Ann-Sofi Schotte-Lindsten från sin tjänst.

I mitten av 1940-talet växte länsarkitektorganisationen. Gunnar Lindsten fick tjänst i först Karlskrona, senare i Kalmar. Ann-Sofi Schotte-Lindsten fick deltidstjänst vid länsmuseerna. Hennes arbete omfattade traditionellt museiarbete, arkeologiska utgrävningar, forskning samt att hålla föreläsningar i studieförbund och för folkhögskolor och hembygdsföreningar i länen. År 1951 publicerades en minnesskrift om Söderåkra, Söderåkra – Socknen och Sparbanken. Ann-Sofi Schotte-Lindsten var dels redaktör för hela skriften och dels författare. Det är artiklar om skola, fattigvård och kyrka — ämnen som återkom i hennes senare arbeten. Hon deltog också i en kartläggning av jordkulor i Södermöre kommun. Här i Kalmar började hennes verksamhet som lokalhistoriker, lärare och folkbildare. År 1949 föddes familjens andra barn.

Under slutet av 1950-talet blev Ann-Sofi Schotte-Lindsten ansvarig för Kalmar konstmuseum. Styrelsen ansåg att hon inte behövde lön eftersom hon var gift. Parallellt var hon därför timlärare i konsthistoria på flickskolan i Kalmar. Hon beslöt sig för att byta yrke och läste pedagogik, stats- och kommunalkunskap för att bli lärare.

Detta passade väl när Gunnar Lindsten fick tjänst som biträdande länsarkitekt i Örebro. Familjen flyttade till Ekeby söder om Örebro och Ann-Sofi Schotte-Lindsten fick tjänst på Kävesta folkhögskola i grannkommunen Sköllersta. Genom sommarboende i Ekenäs behölls kontakterna med Kalmar. Ett exempel är arbetet Nyttoslöjd och konsthantverk kring Kalmarsund som hon 1970 skrev tillsammans med etnologen och textilforskaren Gertrud Grenander Nyberg.

På Kävesta undervisade Ann-Sofi Schotte-Lindsten i samhällskunskap, historia och geografi. Hon deltog i skolans utåtriktade folkbildningsarbete och knöt kontakter i bygden. År 1973 fyllde Kävesta folkhögskola 100 år och inför jubileet iordningsställde hon den gamla skolan med dess skådesamlingar och undervisningsmateriel från skolans första år. Ann-Sofi Schotte-Lindsten tjänstgjorde på Kävesta fram till pensioneringen 1976.

Den bygd som Ann-Sofi Schotte-Lindsten bosatt sig i var Sköllersta storkommun, bildad 1952 av de tre socknarna Sköllersta, Svennevad och Bo. År 1971 kom kommunen att slås samman med Hallsbergs köping till Hallsbergs kommun. Nu framkom i bygden en önskan om en kommunhistorik, helst i Sigurd Erixons anda. Ann-Sofi Schotte-Lindsten engagerades. Hon accepterade att vara redaktör för arbetet och att skriva några avsnitt inom sina kunskapsområden. Efter pensioneringen började hon på vad som skulle bli ett stort lokalhistoriskt arbete bestående av fyra böcker och en studiehandledning om Sköllerstabygden. Den första boken, Sköllerstabygden 1: tre närkesocknar Sköllersta, Svennevad, Bo utkom 1978, den sista, studiehandledningen, 2004. Medredaktör var Margit Werner, universitetslektor i Göteborg, till studiehandledningen också Berit Forsberg, tidigare lärare på Kävesta. Därtill fanns en arbetsgrupp bestående av personer från bygden. För Ann-Sofi Schotte-Lindsten var kontakten med dåvarande Örebro högskola viktig. Hon hade dels deltagit i en kurs om lokala kulturmönster, dels följt de öppna seminarier i lokalhistoria som gavs i Örebro. Flera av lärarna kom att stötta arbetet med Sköllerstabygden.

Inom Sköllerstabygdsprojektet skrev Ann-Sofi Schotte-Lindsten artiklar om kyrkor, om allmännyttiga inrättningar som skola och sjukvård, om konst och om kommunsammanslagning. Men framför allt var hennes målsättning med projektet, att författare skulle väljas från bygden och bland forskare vid universitet och arkiv, att bidragen skulle samordnas och att den lokala bygden skulle förankras nationellt. För detta arbete utsågs Ann-Sofi Schotte-Lindsten 1990 till hedersdoktor i lokalhistoria vid Uppsala universitet.

För Ann-Sofi Schotte-Lindsten var det viktigt att dokumentera Sköllerstabygden. Lika viktigt var det att föra ut kunskapen till människorna som levde där. År 1983 belönade Örebro läns hembygdsförbund Ann-Sofi Schotte-Lindsten för hennes arbete med hembygden med Djurklou-medaljen. År 1984 erhöll hon Hallsbergs kommuns kulturstipendium. Nordiska museet uppmärksammade hennes arbete 1993 med medaljen för hembygdsvårdande gärning. År 1997 fick hon Hjalmar Bergmanpriset för sitt författarskap.

Konstvetenskapsintresset fanns parallellt med lokalhistorien vilket framgår av de olika artiklar om kyrkor och kyrkliga inventarier som finns i Sköllerstabygdsböckerna. År 1985 skrev Ann-Sofi Schotte-Lindsten en artikel om Katarina av Vadstena, Heliga Birgittas dotter. Hon tillhör altarskåpet i Ekeby kyrka och kan vara en kopia av den från Vadstena försvunna skulpturen. Det gjordes en kopia och Ann-Sofi Schotte-Lindsten var närvarande när påven Johannes Paulus II välsignade den i Vadstena 1989. År 1995 skrev hon ytterligare en artikel om senmedeltida madonnabilder i Närke och 2002 utsågs hon till 2002 års Strängnässtiftare för att ha ”gjort medeltiden levande, Maria älskad och Sköllersta känt” enligt biskopen i Strängnäs Jonas Jonsson. År 2003 publicerades i Örebro läns museums vetenskapliga skriftserie arbetet Dulcedo et Spes Nostra – Medeltida Mariabilder från kyrkor i Närke av Ann-Sofi Schotte-Lindsten, Inger Dolk och Ulla Karregård.

År 1974 gavs i Medborgarskolans i Örebro och Stockholms universitets regi en 20-poängskurs i konstvetenskap, följd av en 40-poängskurs, båda med Ann-Sofi Schotte-Lindsten som lärare. Flera av deltagarna fortsatte konststudierna i studiecirkelform med henne som ledare.

Kyrkan var för Ann-Sofi Schotte-Lindsten förutom en byggnad med olika inventarier en verksamhet, och hon deltog i kyrkokommunalt arbete i både Ekeby och i Olaus Petri församling i Örebro dit hon flyttat i mitten av 1980-talet efter makens död. I Olaus Petri församling deltog hon i församlingens besökstjänst och var en betydelsefull medverkande som konstvetare vid kyrkans restaurering 1986—1987.

Ann-Sofi Schotte-Lindsten avled 2009. Begravningsgudstjänsten ägde rum i Olaus Petri kyrka, gravsättningen på Ekeby kyrkogård.