Gertrud Grenander Nyberg var etnolog och textilforskare.
Gertrud Grenander Nyberg föddes 26 juli 1912 i Umeå. Hennes far var Tell Grenander, som var jägmästare. Hennes mor Gunborg Markgren var dotter till kyrkoherden i Burträsk. När Gertrud Grenander Nyberg var nio år flyttade familjen till Uppsala, där hon gick på läroverket och tog studenten 1931. Efter studentexamen utbildade hon sig till vävlärare och efter avlagd vävlärarexamen 1933 arbetade hon en tid med en hemslöjdsutställning på Liljevalchs konsthall för Gerda Boëthius. För att kunna fortsätta med en museikarriär började hon läsa arkeologi, konsthistoria och etnologi. Det sistnämnda blev hennes huvudämne och hon lade fram sin kandidatuppsats 1938 för professor Sigurd Erixon. Samma år gifte hon sig med Alf Nyberg, som var meteorolog. Tillsammans fick de tre döttrar. Alf Nyberg blev efter sin doktorsexamen chef på SMHI, där han sedan avancerade till generaldirektör 1964. Då hade han också blivit president för Meteorologiska världsorganisationen 1963.
Gertrud Grenander Nyberg följde med sin man på hans många resor och kombinerade dem med etnologiska studier. I Chicago hade hon inspirerats till en studie av modern textilindustri. Det resulterade i en studie av den svenska sömnadsindustrin år 1900, vilken lades fram som licentiatavhandling och publicerades 1948. Hon gjorde också en studie av en charkuterifabrik, som dock publicerades först 1985. Efter licentiatexamen dröjde det nästan 30 år tills hon disputerade 1974 på avhandlingen Lanthemmens vävstolar. Under 1980- talet publicerade hon en rad olika arbeten.
Gertrud Grenander Nyberg var en av de tidigaste som arbetade med den moderna tidens etnologi, vilket tog sig uttryck i hennes licentiatavhandling och i den länge opublicerade studien av en charkuterifabrik. Emellertid var det inom textilforskningen som hennes största insatser gjordes. Hon har kallats ”etnologins mormor” men detta är inte helt träffande eftersom etnologin i huvudsak hade tagit andra vägar än dem hon följde när hon började bli produktiv som skribent. Hennes viktigaste arbeten publicerades från det hon var i sextioårsåldern fram till hon var omkring åttio år. I själva verket var denna sena blomning kopplad till en mycket lång växtprocess, då hon hade samlat väldiga mängder material.
Som textilforskare skilde sig Gertrud Grenander Nyberg också från de flesta andra som sysslade med detta. I stället för tyget och kläderna var det redskapen för att tillverka textilierna som intresserade henne. Redan i sin kandidatuppsats hade hon ägnat sig åt ett sådant redskap, härveln. Garnet lindas upp på två träslåar som hålls samman av ett mittstycke – tanken är att garnet inte skall trassla till sig utan bilda en lätthanterlig ”härva”. Emellertid medförde detta också att garnåtgången kunde beräknas exakt och Gertrud Grenander Nyberg visade att detta till synes enkla redskap krävde en hög intellektuell kapacitet. Hon skulle flera gånger återvända både till härveln och till tanken att den folkliga tekniken, inte minst den som handhades av kvinnor, egentligen var kopplat till stor skicklighet och tankemöda.
Gertrud Grenander Nybergs avhandling följer dock till synes linjer som dragits upp av föregångarna, bland annat av Sigurd Erixon. Målet för etnologin var att klarlägga kulturgränser och flöden av influenser. Hennes avhandling är en massiv redovisning av den svenska vävstolen. Emellertid ligger i denna studie som en undertext det som just nämnts, nämligen en intellektuell tankemöda, eftersom vävstolen är ett av de tekniskt mest komplicerade föremål som den svenska folkkulturen kan uppvisa. I kontinental forskning hävdas ofta att den liggande vävstolen, det vill säga den som vi betraktar som den vanliga, var så tekniskt högtstående att den kom att hanteras av män i städer. Detta är redan för kontinenten ett tveksamt påstående som generell regel och för Sverige är det helt felaktigt. Männen var med och satte upp vävstolarna men det var kvinnorna som vävde.
Under 1970-talet arbetade Gertrud Grenander Nyberg tillsammans med Matyás Szabó och Janken Myrdal med en stor arkeologisk studie av träföremål från vikingatiden. I samband med detta skrev hon 1976 en programmatisk artikel om redskap som vittnesbörd. Denna hade delvis sin udd riktad mot den då dominerande etnologin och dess övergivande av sina klassiska forskningsfält. Men den hade också ett mera djupgående syfte då hon ville visa på föremålens starka symboliska laddning, som är kopplad till de funktionella.
I sin fortsatta publicering, som bland annat omfattar internationella översikter, kom Gertrud Grenander Nyberg allt mer att lyfta upp och problematisera tanken att kvinnor är lika tekniskt begåvade som män. Detta gjorde hon med hjälp av sina djupgående kunskaper om de redskap som användes för textiltillverkningen.
Gertrud Grenander Nyberg avled 24 oktober 2003 i Stockholm. Hennes grav finns på Råcksta begravningsplats.
