Anna Åfelt var en av de första svenska kvinnorna som utbildade sig till folkskollärare och som anställdes som ordinarie folkskollärare.
Anna Åfelt föddes 1817 i Vinslövs församling i Skåne. Hennes mor var den då tjugoåriga Benita Svensdotter och hon föddes utanför äktenskapet. Att vara barn till en ogift mor i början av 1800-talet var en utsatt position, både socialt och juridiskt, då barn födda utanför äktenskapet saknade arvsrätt.
År 1837 började Anna Åfelt arbeta som lärare i Önnestad. Hon hade själv året innan gått en kurs hos kyrkoherden i Vinslöv, där hon också fått lära sig växelundervisningspedagogik. Hon var en omtyckt lärare bland sockenborna. Hon var omvittnat bestämd och tydlig men också barnkär. Då det ibland kunde röra sig om undervisning av 150 barn samtidigt krävdes ett stort mått disciplin. I skolsalen fanns tio långa bänkar för barnen att sitta i. På varje sida om katedern fanns så kallade latbänkar, där de elever som inte kunde läxan fick sitta. På 1860-talet inrättades en småskola i socknen, vilket gjorde att antalet barn minskade något.
Med folkskolestadgan 1842 krävdes att socknen anställde en examinerad lärare. Vid den tidpunkten var lärarutbildning till för män. Församlingen i Önnestad ville emellertid ha Anna Åfelt som ordinarie folkskollärare och hade skrivit till myndigheter i ärendet, men utan resultat. Efter att hon själv ansökte därom hos Kungl. Maj:t blev hennes önskan om dispens beviljad och 1847 tog hon som enda kvinna folkskollärarexamen i Lund och anställdes därefter som ordinarie folkskollärare. I Önnestad kallades hon allmänt för ”Skol-Annan”. Först 1858 beslutade riksdagen att även kvinnor skulle kunna få anställning som lärare i folkskolan och att det skulle inrättas särskilda lärarinneseminarier. Att män och kvinnor skulle utbildas tillsammans ansågs opassande.
Anna Åfelt var en religiös kvinna, och hon ledde även söndagsskoleundervisningen. Mellan 1848 och 1874 arbetade hon som ordinarie lärare i Önnestads folkskola. Enligt skolinspektören Henrik Schönbeck var det alltid en fröjd att göra besök i hennes skola vilken han kallade ”en mönsterskola på landsbygden”. Hon led av en missbildning på ena benet och fick så småningom träben, vilket gjorde att hon gick med käpp. Hon var också en flitig snusare och hade alltid snusdosan placerad på katedern. Anna Åfelts bostad bestod av två rum i skolbyggnaden. Skolan hade varken järnspis eller brunn och maten lagades vid den öppna spisen. Hon bodde tillsammans med sin syster som skötte hushållet fram till slutet av 1860-talet då systern gifte sig och flyttade därifrån.
Anna Åfelt avled 1884, och begravdes på Önnestads kyrkogård. Vid den svenska folkskolans 100-årsjubileum år 1942 restes en minnesvård på hennes grav.
