Anna Ahrenberg var donator som bidragit till bland annat Göteborgs högskola (nuvarande Göteborgs universitet) och vetenskaplig forskning. Hon var också verksam inom föreningslivet och värnade särskilt italiensk kultur.

Anna Ahrenberg föddes 1861 i Göteborg, som femte barnet i en av skara av sju. Föräldrarna var handlaren Carl Lindhult och hans hustru Sara Fredrika, född Wessberg. Hon växte upp i Göteborg och bodde där under hela sitt liv. I familjen fanns ett stort musikintresse. Hennes farbror, Oscar Lindhult, var sånglärare i Göteborg och vän med Jenny Lind. Både Anna Ahrenberg och hennes yngre syster Walborg Lindhult utbildade sig till musiklärare. Före sitt giftermål gav Anna Ahrenberg pianolektioner privat. Hon undervisade också vid Robertine Berséns pianoskola, grundad 1887.

År 1898 reste Anna Ahrenberg för första gången till Italien, en resa som följdes av ett livslångt intresse för landet och dess kultur, med många resor dit och studier i det italienska språket. År 1900 gifte hon sig med den förmögne grosshandlaren, riksdagsledamoten och donatorn Henrik Ahrenberg. Äktenskapet blev barnlöst. Maken delade hennes intresse för Italien och de båda sammanstrålade i Rom med Vilhelm Lundström, professor i klassiska språk vid Göteborgs högskola, och dennes studenter när de utförde en studieresa år 1909. Resan var en pionjärinsats som hade föregåtts av stora förberedelser vid högskolan, med avgiftsbelagda föreläsningar för finansieringen och gratislektioner i italienska av Ebba Atterbom, översättare och lärare i italienska. Anna Ahrenbergs vänskap med Vilhelm Lundström och Ebba Atterbom kom att fortleva i många år och ligga till grund för fortsatta samarbeten. År 1915 blev Anna Ahrenberg änka. I makens testamente, som på intet sätt lämnade hustrun lottlös utan tvärtom väl sörjde för hennes ekonomiska trygghet, fanns även instruktioner om en mängd donationer, ett redan påbörjat arbete som Anna Ahrenberg fortsatte.

Anna Ahrenberg var aktiv i föreningslivet och kombinerade det med sina donationer. Hon var med bland grundarna till föreningen Göteborgs Idun 1923, vilken hade danska Kvindelig Læseforening som förebild. För att klara ekonomin bildades 1924 aktiebolaget Göteborgs Idun, i vilket Anna Ahrenberg köpte aktier utöver de donationer hon gjorde till föreningen. Hon gav också bidrag till det Kvinnornas hus som föreningen så småningom köpte. Det låg på Storgatan 47 och invigdes år 1941. Att invigningen skedde i närvaro av kronprinsessan Louise visar hur viktigt föreningens arbete ansågs vara. Föreningen, som fortfarande är aktiv, hade folkbildning som mål, liksom att samla kvinnor med kulturella och sociala intressen. Man anordnade föredrag inom vetenskap, konst, litteratur och musik, gjorde studiebesök och stödde ideell verksamhet av social natur. Föreningen arrangerade också tillställningar till förmån för välgörenhet och barnteater. Det lär också ha spelats mycket bridge under 1930-talet.

Under 1920- och 1930-talen hade Anna Ahrenberg en framträdande roll rörande kulturkontakterna mellan Sverige och Italien. Hon fortsatte sina studier i italienska, det språk hon älskade, under hela sitt liv. Hon framträdde också som pianist i sociala sammanhang såsom föreningsmöten och inom välgörenheten. Efter makens bortgång bodde Anna Ahrenberg kvar i deras bostad på Föreningsgatan 10, där de hade inrett ett särskilt rum som kallades ”italienska rummet”. Bland hennes sällskapsdamer återfanns ofta italienskor och hon reste regelbundet till Italien. Där var hon en välkänd gäst i de fina salongerna och hon var en gång på audiens hos Mussolini. Den 12 mars 1925 bildade Anna Ahrenberg tillsammans med bland andra Vilhelm Lundström och Ebba Atterbom den Svensk-italienska föreningen vid en sammankomst på restaurangen Gamle Port i Göteborg. Vilhelm Lundström blev ordförande, Ebba Atterbom vice sekreterare och Anna Ahrenberg blev utsedd till kassaförvaltare. Föreningen, som fortfarande är aktiv, hade redan från början ett livfullt och rikt program. Dess verksamhet har sedan starten bestått av att arrangera vetenskapliga och populära föredrag i arkeologi, historia, litteratur och musik och tillhörande social samvaro.

Anna Ahrenberg fortsatte under hela livet att göra stora donationer, både till filantropiska och vetenskapliga ändamål, ofta som “givare okänd”. Redan från 1898 hade Göteborgs högskola (nuvarande Göteborgs universitet) tilldelats årliga medel av Henrik Ahrenberg och högskolan intog en central position som mottagare också av fru Ahrenbergs donationer. Vid Svensk-italienska föreningens sammanträde på Valand i Göteborg den 16 februari 1928 tillkännagavs att Anna Ahrenberg donerat medel att användas till avlönande under tre läsår framåt av ett lektorat i svenska språket vid ett italienskt universitet och ett lektorat i italienska språket vid Göteborgs högskola. Tre år senare, till minne av sin 70-årsdag den 3 februari 1931, gjorde hon en stor donation som lade grunden till Anna Ahrenbergs Italienska Lektorsfond. Denna donation kom att bli en garanti för italienskans existens vid lärosätet under många år. Senare samma år tilldelades Anna Ahrenberg, som första svenska kvinna, den italienska konungens medalj i guld för sina insatser ämnade att stärka det svensk-italienska kulturella utbytet. År 1931 erhöll hon även den svenska konungens guldmedalj av åttonde storleken med inskriften ”För medborgerlig förtjänst”. År 1941 fick hon en hedersgåva från italienska staten, bestående av en portfölj med italienska etsningar, överlämnad av envoyén Giuseppe Renzetti, som tack för sina insatser rörande undervisningen av italienska vid högskolan och de svensk-italienska relationerna.

Den 27 mars 1933 gjorde Anna Ahrenberg ytterligare en stor donation genom att lägga grunden för stiftelsen Anna Ahrenbergs fond för huvudsakligen vetenskapliga ändamål. Anna Ahrenberg satt själv som ordförande i fondens styrelse under resten av sitt liv. Hon gjorde också ett stort antal andra donationer till Göteborgs högskola, exempelvis gällande professuren i klassisk fornkunskap och antikens historia, seminariebiblioteket, institutionen för marin botanik, samt en stor donation till byggnaden för det konsthistoriska seminariet. På 1930-talet upprättade Ahrenberg också en bostadsstiftelse, Anna Ahrenbergs stiftelse, med hyresfria lägenheter i en fastighet på Gibraltargatan för mindre bemedlade äldre damer. Hon var ordförande i välgörenhetsföreningen Sällskapet för uppmuntran av öm och sedlig modersvård och i De blindas vänner, och tillhörde styrelsen i Kristliga föreningen av unga män (KFUM). År 1946 blev hon utsedd till hedersledamot i Dramatiska och musikaliska artisternas pensionsförening. Under sitt liv gjorde Anna Ahrenberg många donationer, som inte nämns här. Hon lade också grund för hur donationsverksamheten skulle fortsätta efter hennes bortgång.

Anna Ahrenberg gick bort 1948, vid 87 års ålder. Hon ligger begravd på Östra kyrkogården i Göteborg tillsammans med sin man Henrik.