Anna Gustafson var en mångbegåvad mejerska som år 1892 blev länsmejerska i Norrbotten. Under sina dryga 30 år som länsmejerska spelade hon en avgörande roll för moderniseringen av länets mjölkhantering.
Anna Gustafson föddes 1860 på Kållandsö, som det sjunde av nio barn till lantbrukarparet Lars Gustav Andersson och Maria Jonasdotter. Efter skolgång i Otterstad och arbete på hemgården antogs Anna Gustafson som elev vid Degebergs mejeri i Västergötland 1877. Här hade landets första lantbruksinstitut öppnats 1834 av agronomen Edward Nonnen, och på 1860-talet startades den anslutande mejeriskolan. Anna Gustafsons utbildning till mejerska fortsatte vid Kilagårdens mejeri och kompletterades med studier vid Havarthigaardens och Ribe mejeriskolor i Danmark.
Efter en period som mejerska vid Backa egendom i Västergötland återvände Anna Gustafson till Degeberg där hon förestod mejeriet och medverkade i den praktiska undervisningen. År 1884 anställdes hon vid Hedensbergs mejeristation i Västmanland. Hon flyttade snart vidare till statens nyinrättade mejeriskola vid Huså bruk i Jämtland och därifrån till mejeriskolan i Robertsfors i Västerbotten. Där blev hon föreståndare och statens instruktionsmejerska.
Att vara mejerska var ett av få yrken inom vilket kvinnor kunde göra karriär. 15 år efter att Anna Gustafson påbörjade sin bana nådde hon toppen av sin framgång då hon 1892 blev erbjuden tjänsten som länsmejerska i Norrbottens läns hushållningssällskap, där hon kom att utföra sin stora yrkesgärning.
I Norrbotten hade Hushållningssällskapet länge arbetat i motvind med att utveckla mejerinäringen – praktiskt taget all mjölk förädlades fortfarande i hemmen och bland bönderna fanns stor misstro och motsträvighet mot förändring. Man ansåg att det behövdes en kvinna för att få husmödrarna att lyssna. Efter förslag från lantbruksingenjör Emil Berggren anställdes Anna Gustafson som länsmejerska. Hon var och förblev den enda kvinnliga tjänstemannen inom Hushållningssällskapet under sin verksamma tid.
Anna Gustafson arbetade energiskt med att initiera och stödja etableringen av mejeriföreningar och uppbyggnaden av nya mejerier. Hon var ofta ordförande vid mötena då föreningarna bildades och blev många gånger delägare. Hon ordnade med ritningar och lån, övervakade och var Hushållningssällskapets kontrollant, beställde maskiner och så vidare. Därtill hjälpte hon också föreningarna att få avsättning för sina produkter.
Därefter strävade man mot en sammanslutning av länets mejerier, för att motverka intern konkurrens och stärka sig mot den finska marknaden. De första försöken misslyckades, men 1911 utarbetade en kommitté bestående av två lantbrukare och länsmejerskan stadgar för Norrbottens läns mejeriidkare- och mjölkproducentförening u.p.a. Föreningen ombildades till Norrbottens läns Producentförening med Anna Gustafson som ständig hedersledamot. År 1992 uppgick föreningen i Norrmejerier.
Bristen på utbildade mejerskor var ett av de tidiga hindren för Anna Gustafsons moderniseringsarbete. Mejeriskolan i Björkfors utanför Kalix startades 1895 för att lösa problemet och drevs några år in på 1900-talet. Anna Gustafson var föreståndare och huvudlärare vid skolan.
”Kunskap är makt var mottot för hennes arbete inom alla områden”, skrev vännen och kollegan W.L. Wanhainen om Anna Gustafson, vars bildningsinsats var långt ifrån begränsad till mejerierna. Hon ansåg att alla sidor av lanthushållningen behövde stärkas och att nyckeln till det hela låg i hemmen. Anna Gustafson höll flitigt föredrag och kurser, skrev artiklar och anordnade studieresor för länets mejerskor och husmödrar, samtidigt som hon själv ständigt byggde på sin egen kunskap. Hon strävade efter att utbilda, utveckla och förbättra levnadsförhållandena på landsbygden, framför allt via husmödrarna. Trädgårdsskötsel och hemslöjd var hjärteämnena, jämte matlagning, hygien och hushållsekonomi. Åren 1908–1922 ledde Anna Gustafson 16 studie- och hembygdsresor för länets småbrukarkvinnor. Resorna innefattade besök på mönsterjordbruk, lantbruks- och hemslöjdsutställningar, men även kulturella inslag som besök på museer och konstutställningar.
Norrbotten drabbades av en svår missväxt 1902–1903. Anna Gustafson, som i yrket nästan ständigt var på resande fot, såg nöden på nära håll. Tillsammans med landshövding Karl Johan Bergström var hon en av huvudaktörerna för de hjälpinsatser som genomfördes under nödåren. Norrbottens läns landsting startade 1912 en verksamhet med ambulerande skolkök för att komma till rätta med befolkningens bristfälliga kosthållning. Anna Gustafson blev redan från början ledamot av skolköksstyrelsen och var dess ordförande till 1929. Under första världskriget var matbristen ett faktum i många delar av landet och i Norrbotten hade Anna Gustafson en central roll vid de så kallade dyrtidskurserna i matlagning som Folkhushållningskommissionens kvinnoråd anordnade i samarbete med Hushållningssällskapet.
Inom Husmodersrörelsen var Anna Gustafson en viktig gestalt och hennes engagemang var såväl lokalt som nationellt. Som ledamot i centralstyrelsen deltog och medverkade hon med föredrag i många av Sveriges Husmodersföreningars Riksförbunds kurser och landsmöten under 1920- och 1930-talen.
Anna Gustafson lyfte gärna fram kvinnans avgörande betydelse inte enbart i hemmen utan också i samhället i stort. Hon inspirerades i sitt tänkande av kvinnor som Frigga Carlberg, Ellen Key, Elin Wägner och inte minst Fredrika Bremer. Anna Gustafson var en av initiativtagarna till Norrbottens läns Fredrika-Bremer-Förbunds stipendiefond, som delade ut ett årligt stipendium för kvinnors studier. Anna Gustafson var också en av de drivande krafterna i kampen för kvinnlig rösträtt i Luleå. År 1907 bildades Föreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) i Luleå med Anna Gustafson som ordförande i interrimsstyrelsen. Ordförandeklubban togs snart om hand av den energiska lärarinnan Märta Bucht, men Anna Gustafson satt stadigt kvar i styrelsen.
I Norrbottens läns hemslöjdsförening var Anna Gustafson sekreterare under många år. Hon hade ett särskilt intresse för hemslöjden och köpte ofta upp vackra slöjdalster under sina tjänsteresor. Många av dessa föremål finns idag (2017) i Norrbottens museums samlingar. Hon skrev en mängd artiklar i såväl lokal- som rikspress om den norrbottniska hemslöjden, samtidigt som hon arrangerade slöjdutställningar och kurser i till exempel växtfärgning. Intresset för hemslöjden gick hand i hand med hembygdsengagemanget. År 1912 presenterades landskapets första folkdräkt, med Anna Gustafson, David Törnqvist och Alma Ehinger som ledande namn i dräktkommittén. Norrbottensdräkten 1912 är en skapelse i nationalromantisk anda, som trots efterforskningar i lokal tradition bär tydliga spår av jugend och Dalarna. Dräkten blev snabbt populär och kom att sys upp på folkhögskolor, hushållsskolor och arbetsstugor i länet.
År 1915 blev Anna Gustafson invald i Norrbottens museiförening där hon snart tog plats som den första kvinnan i styrelsen. David Törnqvist, hennes nära vän sedan tiden vid mejeriskolan i Björkfors, var föreningens sekreterare. Tillsammans drev de frågan om skapandet av ett friluftsmuseum på Gültzauudden, något som blev verklighet vid Luleå stads jubileumsutställning 1921. Anna Gustafson lade ner ett stort arbete vid jubileumsutställningen såväl som ledamot i utställningens styrelse som i grupperna för mejeriprodukter och hemslöjd. Hembygdsområdet blev kvar på Gültzauudden fram till omkring 1970, då de gamla byggnaderna flyttades till Gammelstad för att bilda Friluftsmuseet Hägnan.
Bland Anna Gustafsons andra föreningsuppdrag kan nämnas Norrbottens läns djurskyddsförening, Luleå stifts Diakonistyrelse, Svenska Medicinalväxtföreningen och Norrbottens läns linberedningsförening.
Anna Gustafson tillhörde högern inom politiken. Hon var involverad i det Allmänna valmansförbundet och ledamot av Norrbottens läns moderata valmansförbunds kvinnoråd. Hon var också ledamot av stadsfullmäktige i Luleå och fick förtroendeuppdraget att öppna årets första sammanträde 1929, samma år som hon lämnade staden.
Anna Gustafson flyttade under ålderns höst till Nacka. Hon dog på Kållandsö 1944.
