Anna-Lisa Thomson var en betydelsefull konstnär i den keramiska industrin under 1930- och 1940-talen, och bidrog till att höja statusen för både bruks- och konstgods. Hon är upphovsperson till en rad urnor och vaser, inte minst klot- och klyftvaser. Hon räknas till de mest tongivande keramiska formgivarna under första hälften av 1900-talet och till ”de fem stora” tillsammans med Vicke Lindstrand, Ingrid Atterberg, Mari Simmulson och Hjördis Oldfors.
Anna-Lisa Thomson föddes 1905 och växte upp i Karlskrona som dotter till grosshandlaren Axel Thomson och Lisa Molander. Under några år som ung var hon gift med läkaren John-Paul Edwardson. Hon fick sin utbildning under åren 1924–1928 på Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) i Stockholm. Med hjälp av flera resestipendier kunde hon studera den keramiska konsten i Italien, Österrike, Prag och Dresden.
Direkt efter sin utbildning fick hon anställning på S:t Eriks Lervarufabrik i Uppsala. Hon var då den första konstnären med fast anställning. Efter två år blev hon konstnärlig ledare. Anna-Lisa Thomson var bosatt i Uppsala och blev en känd och etablerad kulturpersonlighet i staden. Upsala Ekeby AB, som eftersträvade en modernare inriktning, rekryterade 1933 Anna-Lisa Thomson till företaget. Där kom hon att förädla den keramiska inriktningen med nya tekniker och experimenterande med glasyrer utifrån ett förhållningsätt där serieproduktion ägnades samma omsorg som de unika verken. Anna-Lisa Thomson drev målmedvetet principen att genom samarbete med storindustrin kunna skapa föremål, vilka genom sitt gynnsamma pris kunde få bred spridning.
Anna-Lisa Thomsons arbeten var formsäkert enkla, ofta klassiska, men hon arbetade även med mönster, målade eller reliefmönstrade motiv, ofta hämtade från naturen, såsom snäckor, musslor, blad och blommor. Det fanns även ett surrealistiskt uttryck i hennes verk, främst synligt i hennes illustrationer.
Bland Anna-Lisa Thomsons mest kända arbeten märks vasen Paprika från 1948, som tillverkades i en rad olika former och storlekar och producerades in på 1960-talet. Andra uppskattade verk var Lancett från 1949, som är en serie urnor med blad i en relief under celadonglasyr, samt Marina och Spectra med motiv inspirerade från havets former.
Anna-Lisa Thomson var målare, tecknare och diktare. Hennes måleri är naivistiskt, naturinspirerat och färgsprakande. Boken Eko av dagars ljusa klang: teckningar och dikter utgavs postumt 1953 med Anna-Lisa Thomsons dikter och illustrationer och kan ses både som en diktsamling och en konstbok.
Anna-Lisa Thomson tillbringade gärna delar av året i sin sommarstuga i Grundsund på västkusten för att umgås med konstnärsvänner och för att måla, teckna och dikta. I slutet av sitt liv vistades hon mycket där. På västkusten fann hon även inspiration till många av sina motiv.
Förutom utställningar med Upsala-Ekebykoncernens produkter till exempel på Röhsska museet i Göteborg och Thurestams konstgalleri i Stockholm, ställde hon ut separat flera gånger. Det skedde bland annat i Uppsala och på Galerie Moderne i Stockholm 1943 samt i Karlskrona 1944. Hon medverkade även i Stockholmsutställningen 1930, Konsthantverkarnas Gilles utställning på Nationalmuseum 1937, Sveriges allmänna konstförenings utställningar i Stockholm 1941–1942, Lorensbergs konstsalong i Göteborg 1949 och Triennalen i Milano 1951 där hon tilldelades en silvermedalj. Anna-Lisa Thomson fick flera internationella utmärkelser för sina arbeten, bland annat i Paris 1937 och New York 1939. En minnesutställning visades på Östgöta nation i Uppsala 1953 och en representativ kollektion ställdes ut på Sickan Abramsons konstsalong i Uppsala 1956. Anna-Lisa Thomson finns bland annat representerad på Nationalmuseum i Stockholm och Röhsska museet i Göteborg.
Efter Anna-Lisa Thomsons bortgång grundades stiftelsen ”Anna-Lisa Thomson Till Minne” av hennes vän Carl Gunne. Dess huvudsakliga uppgift är att årligen dela ut stipendier till kvinnliga konstnärer som nyligen genomgått en konstnärlig utbildning. Fonden vill ge ”uppmuntran och stöd till kvinnliga konstnärer för deras utbildning och förkovran” i enlighet med Anna-Lisa Thomsons vilja.
Anna-Lisa Thomson drabbades av bröstcancer och avled 1952 vid 46 års ålder. Hon är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.
