Anna Sodenstierna var politiker i Folkpartiet och arbetade för att förbättra villkoren för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning.

Anna Sodenstierna föddes den 5 mars 1901 i Falun. Hennes föräldrar var kamrer Carl Sandström och hans hustru Josefina Sandström, född Roman. Anna Sodenstierna var barn nummer två av fem syskon. Fadern var kamrer i Flottningsföreningen i Falun men också vice ordförande i kommunalnämnden, revisor för Falu kommun samt innehade flera andra förtroendeuppdrag. Uppväxten präglades av en omgivning i politisk medvetenhet vilket säkert påverkade Anna Sodenstiernas kommande vägval.

Anna Sodenstierna gick i skolan i Falun men flyttade som 23-åring till Stockholm där hon fick arbete som korrespondent på Nordiska Kompaniet (NK). I Stockholm träffade hon ingenjören Lennart Sodenstierna. De gifte sig den 28 mars 1929 i Ramsele där maken vuxit upp. Deras första barn, dottern Gunilla, föddes i oktober 1929. Familjen var först bosatt i centrala Stockholm där sonen Magnus föddes 1934. Magnus drabbades av hjärnskador till följd av hjärnhinneinflammation och fick epilepsi. Han bodde hemma under sina första år men när han blev äldre flyttade han till ett vårdhem. Han avled i ett epilepsianfall vid 14 års ålder.

Anna Sodenstierna var framförallt engagerad i sina barn under deras uppväxt men hon var också mycket aktiv i olika föreningar i lokalsamhället. Framförallt i föreningar som ägnade sig åt välgörenhet. Under 1940-talet, då familjen bodde på Lidingö, var hon aktiv i den så kallade Syarmén, en organisation där kvinnor, på initiativ av symaskinstillverkaren Singer och av Svenska Dagbladet, sydde kläder och annat till behövande. I början av 1940-talet gick hjälpen specifikt till finska barn. Hon var också sekreterare i Lidingökretsen av svenska Röda Korset samt i Lidingös avdelning av Kvinnoföreningarnas Beredskapskommitté. Under krigsåren var hennes hem mottagningscentral för insamlade leksaker till barn som drabbats av kriget.

Liksom sin far engagerade Anna Sodenstierna sig i Folkpartiet. År 1950 valdes hon in som Folkpartiets representant från Lidingö till Stockholms läns landsting, en plats hon innehade mellan 1951 och 1958. Hon ingick i landstingets vårdhemsdirektion och i dess Centralstyrelse för vård och undervisning av psykiskt funktionshindrade. Frågorna hon arbetade med var de som låg henne varmast om hjärtat och speciellt gällde det vårdhemmen för funktionsnedsatta barn. Anna Sodenstierna var en av dem som tidigt propagerade för att avskaffa de stora institutionerna och istället möjliggöra vård i hemmen med ekonomiskt stöd. Hon motionerade också om anslag till de små vårdhemmen.

Under 1950-talet hade frågan om de stora institutionerna för funktionshindrade barn och hur barnen behandlades där väckts och reportagen om missförhållanden var många. Synen på utvecklingsstörda, som bland annat visade sig i råden till föräldrar med utvecklingsstörda barn; ”göm och glöm” som länge rått bland läkarkåren, började långsamt ändras. År 1952 grundades en förening för utvecklingsstörda barns rättigheter i Stockholm och 1956 bildades Riksförbundet för utvecklingsstörda barn (RFUB). Anna Sodenstierna ingick i styrelsen. En av föreningens första frågor var att få till en ändring av benämningen av psykiskt funktionsvarierade, från sinnesslöa eller efterblivna till den mer värdeneutrala psykiskt utvecklingsstörda.

År 1958, samma år som Anna Sodenstierna lämnade landstinget, valdes hon till ordförande för RFBU. Vid omvalet två år senare rådde det delade meningar om Anna Sodenstierna var lämplig som ordförande. Det fanns flera som ansåg att hon som saknade professionell erfarenhet inom området inte skulle ha tillräcklig legitimitet för att företräda förbundet i betydelsefulla sammanhang. Anna Sodenstierna valdes emellertid till ordförandeposten för ytterligare fyra år.

En viktig fråga som RFUB drev under Anna Sodenstiernas ordförandetid var ökade arbetsmöjligheter för psykiskt utvecklingsstörda. Förbundet ville att staten skulle finansiera skyddade arbeten och så kom det också att bli. År 1962 lämnade Anna Sodenstierna ordförandeposten men engagemanget hade hon kvar. Som 75-åring var hon ordförande i en interimsstyrelse inom Svenska kyrkan och kämpade för att vårdhemmet Carlslund i Upplands Väsby skulle få en egen kyrka och ett församlingshem.

Anna Sodenstierna och maken lämnade Lidingö 1963 och bosatte sig på nytt i centrala Stockholm. Hon blev änka 1972 och avled den 3 oktober 1981. Hon är begravd på Lidingö kyrkogård.