Kerstin Gåsste var arkitekt och gjorde ett stort avtryck i kampen för att åstadkomma en bostadsplanering som utgick från att kvinnors inträde i arbetslivet kräver nya boendeformer.

Kerstin Gåsste föddes i Hudiksvall 1928. Hennes far, Henrik Adolf Andersson, var folkskollärare. Hennes mor Anna Katharina Andersson, född Svensson, hade vuxit upp i ett storbondehem. Kerstin Gåsste var duktig i skolan, särskilt i naturvetenskapliga ämnen. Lusten att rita och måla uppmuntrades av hennes teckningslärare, som också uppmuntrade henne att bli arkitekt. Fadern tyckte att det var onödigt att kosta på utbildning. Kerstin Gåsste skulle ju ändå gifta sig. Men modern var stolt över henne och uppmuntrade dotterns yrkesambitioner.

Väl inne på arkitektutbildningen på Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm fann hon en inspirerande mentor i Nils Ahrbom, professor på skolan. Riktigt överens var de ändå inte. Kerstin Gåsste ville rita ett kollektivhus som examensarbete, men arkitektur för flerbostadshus hade låg status på den tiden. Nils Ahrbom avrådde henne därför och menade istället att det vore en lämpligare uppgift att rita en kyrka. Så det blev ett tävlingsförslag för en kyrka i Skoghall. Kerstin Gåsste fick ett tredjepris i tävlingen. Flera priser skulle följa genom åren, då främst för nytänkande inom boendet.

Kerstin Gåsste tillhörde pionjärerna bland kvinnliga arkitekter och banade väg för nya perspektiv på bostadsbyggandet. Från 1953 till 1993 ritade hon bostadshus och bostadsområden, huvudsakligen för Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening (HSB). Konstnärlig vilja, teknisk och ekonomisk skicklighet samt inlevelse i vardagslivets praktik var de redskap hon framgångsrikt använde för att skapa ramar för människors behov i boendet, anpassade efter deras olika livsfaser. Genom att satsa på flexibilitet i bostadsplaneringen öppnade hon också för de boendes medverkan i utformningen av rummen för deras liv. Det betydde också byggande för mångfald. Kerstin Gåsste ritade många tusen bostäder under sina 40 verksamma år och visade på möjligheterna att bygga för den vardag som yrkesarbetande kvinnor hade att hantera i sina hem.

Kerstin Gåsste kände sig aldrig motarbetad i sitt yrke för att hon var kvinna. 25 år gammal, drygt ett år efter sin examen, var hon redan en av tio gruppchefer på HSB:s arkitektkontor. Direkt efter studierna arbetade hon emellertid på ett kontor med landskapsplanering. Där blev hon utlånad till HSB för ett tävlingsuppdrag. HSB vann tävlingen och kontoret fullföljde uppdraget. I det sammanhanget uppstod hennes chefsbefattning.

En viktig insats var bygglådan för HSB:s Borohus. Även det var ett vinnande bidrag i en tävling om fritidshus för Allt i hemmet: hus, hem, trädgård, mat, fritid, 1961. Boros fritidshus uppfördes mellan 1961 och 1964. Kerstin Gåsste bodde själv i ett sådant hus på sin fritid. Bygglådan bestod av ett elementsystem där mest bara fantasin satte gränser för utformningen. Olika moduler kunde sättas samman nästan som ett pussel.

År 1966 fick Kerstin Gåsste sonen Jan som hon bodde med i ett flerfamiljshus som hon själv ritat. ”Vi var fyra familjer med barn i huset som samarbetade mycket kring barn och hushåll. Barnen var mycket hos varandra. Vi lagade mat och hjälptes åt på olika vis. Det och dagis löste mina barnvaktsproblem.”

Kerstin Gåsste försökte upphäva den stora skillnaden mellan att bo i villa och att bo i lägenhet. De flexibla terrasshusen i Bäckby i Västerås 1977–1978 fungerade som ett idé- och debattinlägg. De blev en modell för ett flerfamiljshus där de boende själva kunde välja planlösningar och få en bra utemiljö.

År 1979 öppnade Kerstin Gåsste eget kontor samtidigt som hon behöll de goda relationerna med HSB. 1983 kom hennes första kollektivhus till stånd, Blomstret i Gävle med 30 lägenheter. Strax därefter blev även kollektivhuset Prästgårdsåkern i Älvsjö klart med 50 lägenheter i HSB:s regi. Studiegrupper på sju till åtta personer bildades för att delta i planeringen och fördjupa sig i olika områden. Även det kollektivhuset består och ingår i ett större komplex. Ytterligare två kollektivhus uppfördes i Järfälla och Märstadal. De har nu övergått till vanliga bostadsrättshus.

De sista åren av sitt yrkesliv ägnade Kerstin Gåsste till stor del åt äldreboenden. Då handlade det främst om gruppbostäder i liten skala, som gärna var placerade i kvarter där andra människor bor. Bostäderna var seniorbostäder med bostadskomplement. Där, liksom i allt hennes bostadsritande, var det naturligt att starta med möbleringsplaner och inredningsanalys innan huvudritningarna tog definitiv form. Denna omsorg visar på Kerstin Gåsstes syn på bostäder som en vision för ett gott liv på lika villkor.

I en intervju 1991 sammanfattade Kerstin Gåsste sitt arbetsliv: ”Det som i grunden gör arkitektyrket så intressant för mig är den kombination det rymmer av estetik, socialt engagemang och konstruktiv teknik. I lyckliga ögonblick uppstår en syntes av dessa tre. Då är det fint att vara arkitekt.”

Kerstin Gåsste avled i februari 2019. Hon är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.