Anna Molin var den första kvinnan som disputerade vid Göteborgs högskola. Hon blev filosofie doktor i latin 1927, på avhandlingen Studier till Petrus de Crescentiis och hans antika källor.
Anna Molin föddes 1894 i Gävle som dotter till Rudolf Röding och Elin Röding, född Bergqvist. Hon växte upp i Göteborg, där hennes far, som var docent i grekiska, efter en karriär som rektor i Karlstad och Gävle blev rektor för det dåvarande Latinläroverket i Göteborg. Anna Molin var tillsammans med tvillingsystern Lisa yngst i en syskonskara på fem flickor. Efter att ha gått i Mathilda Halls skola och därefter tagit studentexamen vid Sigrid Rudebecks gymnasium fortsatte hon sina studier vid dåvarande Göteborgs högskola (nuvarande Göteborgs universitet).
Under sin studietid besökte Anna Molin bland annat Italien för att studera handskrifter till den kommande avhandlingen, och 1927 blev hon den första kvinnan som disputerade vid högskolan. Hennes ämnesval var latin, vid denna tidpunkt det ämne vid högskolan som genererade flest avhandlingar. En viktig bidragande orsak till detta var att disputation krävdes för lektorstjänst vid landets läroverk och att behovet av adjunkter och lektorer i latin vid gymnasierna hade ökat. Avhandlingen bar titeln Studier till Petrus de Crescentiis och hans antika källor, och var en utgåva av en mindre del av Petrus de Crescentiis lärobok i lantbruk från början av 1300-talet samt en genomgång av verkets förhållande till antika källor, framför allt Varro och Palladius. Ämnet för avhandlingen hade föreslagits av hennes handledare professor Vilhelm Lundström, som själv gav ut lantbruksförfattaren Columellas arbeten och frikostigt delade med sig av ämnen ur sin egen forskning till sina doktorander. Det faktum att avhandlingen skrevs på svenska ska nog också tillskrivas Vilhelm Lundström. Denne instiftade Föreningen för svenskhetens bevarande i utlandet (numera Sverigekontakt), och var bland annat en varm förespråkare för det svenska språkets status inte minst i akademiska sammanhang. Han ansåg att doktoranderna skulle skriva sina avhandlingar på svenska, något som de flesta tycks ha följt trots att detta försvårade för kolleger i utlandet att ta del av forskningsresultaten. Försteopponent vid disputationen var docent Harry Armini. Disputationen uppmärksammades i Göteborgs-Posten, med bland annat kommentaren att opponenterna ”var i stor själsvånda över att behöva ingripa mot denna lilla präktiga modiga kvinna som försvarade sitt livsverk mot tre vuxna manfolk”.
Parallellt med sitt avhandlingsarbete, från ca 1920, arbetade Anna Molin vid dåvarande Göteborgs stadsbibliotek, som så småningom blev universitetsbiblioteket. Detta förblev hennes arbetsplats fram till pensioneringen, och även långt efter densamma. År 1931 ingick hon äktenskap med Nils Molin, litteraturhistoriker som disputerade 1931, och som liksom hon själv arbetade vid Stadsbiblioteket. De fick två söner, Björn född 1932 och Jan född 1934. Under barnens uppväxt var hon hemarbetande, men återupptog sitt arbete på biblioteket runt 1950. Efter sin pensionering fortsatte hon att ägna sina krafter åt det kvinnohistoriska arkivet långt upp i åren. Hennes avhandling kom ut i nyutgåva på 1960-talet tillsammans med maken Nils Molins och sonen Björn Molins respektive avhandlingar, efter initiativ från Elanders Boktryckeri AB där samtliga hade tryckts.
Anna och Nils Molins hem präglades av liberala värderingar, med aktivt motstånd mot nazismen. Bland annat tog familjen emot norska flyktingar i sitt hem under kriget. Anna Molin var också engagerad i kvinno- och jämställdhetsfrågor. Som 22-åring gick hon 1916 i demonstrationståg för kvinnlig rösträtt tillsammans med sin far, och senare under livet var hon medlem i Fredrika-Bremer-Förbundet.
År 1978 promoverades Anna Molin till jubeldoktor, av naturliga skäl den första kvinnliga sådan vid Göteborgs universitet. På sin 100-årsdag 1994 uppvaktades hon av universitetets rektor Jan Ling med en silverbrosch med universitetets emblem, designad och tillverkad av silversmeden Sven-Erik Högberg i Göteborg. Broschen tillverkades bara i ett fåtal exemplar, och Anna Molin var den andra som fick motta den (den första hade överlämnats till nobelpristagaren Toni Morrison året innan).
Anna Molin avled den 6 juli 1995, och ligger begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.
